Psaltaren 141
1 En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
A Psalm of David. LORD, I cry unto thee: make haste unto me; give ear unto my voice, when I cry unto thee.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
Let my prayer be set forth before thee [as] incense; [and] the lifting up of my hands [as] the evening sacrifice.
3 Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
Set a watch, O LORD, before my mouth; keep the door of my lips.
4 Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
Incline not my heart to [any] evil thing, to practise wicked works with men that work iniquity: and let me not eat of their dainties.
5 Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
Let the righteous smite me; [it shall be] a kindness: and let him reprove me; [it shall be] an excellent oil, [which] shall not break my head: for yet my prayer also [shall be] in their calamities.
6 Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
When their judges are overthrown in stony places, they shall hear my words; for they are sweet.
7 Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
Our bones are scattered at the grave’s mouth, as when one cutteth and cleaveth [wood] upon the earth. (Sheol h7585)
8 Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
But mine eyes [are] unto thee, O GOD the Lord: in thee is my trust; leave not my soul destitute.
9 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
Keep me from the snares [which] they have laid for me, and the gins of the workers of iniquity.
10 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
Let the wicked fall into their own nets, whilst that I withal escape.
