Psaltaren 14

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

To the chief Musician, [A Psalm] of David. The fool hath said in his heart, [There is] no God. They are corrupt, they have done abominable works, [there is] none that doeth good.

2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

The LORD looked down from heaven upon the children of men, to see if there were any that did understand, [and] seek God.

3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

They are all gone aside, they are [all] together become filthy: [there is] none that doeth good, no, not one.

4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

Have all the workers of iniquity no knowledge? who eat up my people [as] they eat bread, and call not upon the LORD.

5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

There were they in great fear: for God [is] in the generation of the righteous.

6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

Ye have shamed the counsel of the poor, because the LORD [is] his refuge.

7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.

Oh that the salvation of Israel [were come] out of Zion! when the LORD bringeth back the captivity of his people, Jacob shall rejoice, [and] Israel shall be glad.