Psaltaren 138

1 Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

Eu te louvarei, Senhor, de todo o meu coração: na presença dos deuses a ti cantarei louvores.

2 Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

Inclinar-me-ei para o teu santo templo, e louvarei o teu nome pela sua benignidade, e pela tua verdade: pois engrandeceste a tua palavra acima de todo o teu nome.

3 När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

No dia em que eu clamei, me escutaste; e alentaste com força a minha alma.

4 Herre, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

Todos os reis da terra te louvarão, ó Senhor, quando ouvirem as palavras da tua boca;

5 Och sjunga på Herrans vägom, att Herrans ära stor är.

E cantarão os caminhos do Senhor; pois grande é a glória do Senhor.

6 Ty Herren är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

Ainda que o Senhor é excelso, atende todavia para o humilde; mas ao soberbo conhece-o de longe.

7 Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

Andando eu no meio da angústia, tu me reviverás: estenderás a tua mão contra a ira dos meus inimigos, e a tua dextra me salvará.

8 Herren skall göra der en ända uppå för mina skuld; Herre, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.

O Senhor aprefeiçoará o que me toca; a tua benignidade, ó Senhor, dura para sempre; não desampares as obras das tuas mãos.