Psaltaren 130

1 En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

Canticum graduum. De profundis clamavi ad te, Domine;

2 Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Domine, exaudi vocem meam. Fiant aures tuæ intendentes in vocem deprecationis meæ.

3 Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Si iniquitates observaveris, Domine, Domine, quis sustinebit?

4 Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Quia apud te propitiatio est; et propter legem tuam sustinui te, Domine. Sustinuit anima mea in verbo ejus:

5 Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

speravit anima mea in Domino.

6 Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

A custodia matutina usque ad noctem, speret Israël in Domino.

7 Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

Quia apud Dominum misericordia, et copiosa apud eum redemptio.

8 Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Et ipse redimet Israël ex omnibus iniquitatibus ejus.