Psaltaren 129

1 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade, diga agora Israel:

2 De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Muitas vezes me angustiaram desde a minha mocidade, todavia não prevaleceram contra mim.

3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Os lavradores araram sobre as minhas costas: compridos fizeram os seus sulcos.

4 Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

O Senhor é justo: cortou as cordas dos ímpios.

5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Sejam confundidos, e voltem para traz, todos os que aborrecem a Sião.

6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Sejam como a erva dos telhados, que se seca antes que a arranquem.

7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

Com a qual o segador não enche a sua mão, nem o que ata os feixes enche o seu braço.

8 Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

Nem tão pouco os que passam digam: A benção do Senhor seja sobre vós: nós vos abençoamos em nome do Senhor.