Psaltaren 121

1 En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.

Cantique graduel. Je lève mes yeux vers les montagnes: d'où me viendra le secours?

2 Min hjelp kommer ifrå Herranom, den himmel och jord gjort hafver.

Le secours me viendra de l'Éternel, créateur des Cieux et de la terre.

3 Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.

Il ne permettra pas que ton pied bronche, ton gardien ne sommeille pas.

4 Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.

Voici, Il ne dort pas, ne sommeille pas, le gardien d'Israël.

5 Herren bevarar dig; Herren är din skygd öfver dina högra hand;

L'Éternel est ton gardien, l'Éternel est ton abri, à ta droite.

6 Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.

Le jour, le soleil ne te portera pas ses coups, non plus que la lune pendant la nuit.

7 Herren bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.

L'Éternel te préservera de tout mal, Il gardera ton âme.

8 Herren bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.

Que tu entres, que tu sortes, l'Éternel te gardera, dès maintenant jusqu'à l'éternité.