Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

(Sang til Festrejserne.) Jeg råbte til HERREN i Nød, og han svarede mig.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

HERRE, udfri min Sjæl fra Løgnelæber, fra den falske Tunge!

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Der ramme dig dette og hint, du falske Tunge!

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Den stærkes Pile er hvæsset ved glødende Gyvel.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Ve mig, at jeg må leve som fremmed i Mesjek, bo iblandt Kedars Telte!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Min Sjæl har længe nok boet blandt Folk, som hader Fred.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Jeg vil Fred; men taler jeg, vil de Krig!