Psaltaren 103

1 En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.

(Af David.) Min Sjæl, lov Herren, og alt i mig love hans hellige navn!

2 Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;

Min Sjæl, lov HERREN, og glem ikke alle hans Velgerninger!

3 Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;

Han, som tilgiver alle dine Misgerninger og læger alle dine Sygdomme,

4 Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;

han, som udløser dit Liv fra Graven og kroner dig med Miskundhed og Barmhjertighed,

5 Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.

han, som mætter din Sjæl med godt, så du bliver ung igen som Ørnen!

6 Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.

HERREN øver Retfærdighed og Ret mod alle fortrykte.

7 Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.

Han lod Moses se sine Veje, Israels Børn sine Gerninger;

8 Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.

barmhjertig og nådig er HERREN, langmodig og rig på Miskundhed;

9 Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.

han går ikke bestandig i Rette, gemmer ej evigt på Vrede;

10 Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.

han handled ej med os efter vore Synder, gengældte os ikke efter vor Brøde.

11 Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.

Men så højt som Himlen er over Jorden, er hans Miskundhed stor over dem, der frygter ham.

12 Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.

Så langt som Østen er fra Vesten, har han fjernet vore Synder fra os.

13 Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.

Som en Fader forbarmer sig over sine Børn, forbarmer HERREN sig over dem, der frygter ham.

14 Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.

Thi han kender vor Skabning, han kommer i Hu, vi er Støv;

15 En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.

som Græs er Menneskets dage, han blomstrer som Markens Blomster;

16 När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.

når et Vejr farer over ham, er han ej mere, hans Sted får ham aldrig at se igen.

17 Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,

Men HERRENs Miskundhed varer fra Evighed og til Evighed over dem, der frygter ham, og hans Retfærd til Børnenes Børn

18 När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.

for dem, der holder hans Pagt og kommer hans Bud i Hu, så de gør derefter.

19 Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.

HERREN har rejst sin Trone i Himlen, alt er hans Kongedømme underlagt.

20 Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.

Lov HERREN, I hans Engle, I vældige i Kraft, som gør, hvad han byder, så snart I hører hans Røst.

21 Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.

Lov HERREN, alle hans Hærskarer, hans Tjenere, som fuldbyrder hans Vilje.

22 Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.

Lov HERREN, alt, hvad han skabte, på hvert eneste Sted i hans Rige! Min Sjæl, lov HERREN!