Ordspråksboken 8

1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

Não clama porventura a sabedoria, e a inteligência não dá a sua voz?

2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

No cume das alturas, junto ao caminho, nas encruzilhadas das veredas se põe.

3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

Da banda das portas da cidade, à entrada da cidade, e à entrada das portas está gritando.

4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

A vós, ó homens, clamo; e a minha voz se dirige aos filhos dos homens.

5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

Entendei, ó símplices, a prudência: e vós, loucos, entendei do coração.

6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

Ouvi, porque falarei coisas excelentes: os meus lábios se abrirão para a equidade.

7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

Porque a minha boca proferirá a verdade, e os meus lábios abominam a impiedade.

8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

Em justiça estão todas as palavras da minha boca: não há nelas nenhuma coisa tortuosa nem perversa.

9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

Todas elas são retas para o que bem as entende, e justas para os que acham o conhecimento.

10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

Aceitai a minha correção, e não a prata: e o conhecimento, mais do que o ouro fino escolhido.

11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

Porque melhor é a sabedoria do que os rubins; e tudo o que mais se deseja não se pode comparar com ela.

12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

Eu, a sabedoria, habito com a prudência, e acho a ciência dos conselhos.

13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

O temor do Senhor é aborrecer o mal: a soberba, e a arrogância, e o mau caminho, e a boca perversa, aborreço.

14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

Meu é o conselho e verdadeira sabedoria: eu sou o entendimento, minha é a fortaleza.

15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

Por mim reinam os reis e os príncipes ordenam justiça.

16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

Por mim dominam os dominadores, e príncipes, todos os juízes da terra.

17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

Eu amo aos que me amam, e os que de madrugada me buscam me acharão.

18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

Riquezas e honra estão comigo; como também opulência durável e justiça.

19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

Melhor é o meu fruto do que o fino ouro e do que o ouro refinado, e as minhas novidades do que a prata escolhida.

20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

Faço andar pelo caminho da justiça, no meio das veredas do juízo.

21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

Para que faça herdar bens permanentes aos que me amam, e eu encha os seus tesouros.

22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

O Senhor me possuiu no princípio de seus caminhos, desde então, e antes de suas obras.

23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

Desde a eternidade fui ungida, desde o princípio, antes do começo da terra.

24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

Quando ainda não havia abismos, fui gerada, quando ainda não havia fontes carregadas de águas.

25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

Antes que os montes se houvessem assentado, antes dos outeiros, eu era gerada.

26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

Ainda não tinha feito a terra, nem os campos, nem o princípio dos mais miúdos do mundo.

27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

Quando preparava os céus, ai estava eu, quando compassava ao redor a face do abismo,

28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

Quando afirmava as nuvens de cima, quando fortificava as fontes do abismo,

29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

Quando punha ao mar o seu termo, para que as águas não trespassassem o seu mando, quando compunha os fundamentos da terra.

30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

Então eu estava com ele por aluno: e eu era cada dia as suas delícias, folgando perante ele em todo o tempo;

31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

Folgando no seu mundo habitável, e achando as minhas delícias com os filhos dos homens.

32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

Agora, pois, filhos, ouvi-me, porque bem-aventurados serão os que guardarem os meus caminhos.

33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

Ouvi a correção, e sede sábios, e não a rejeiteis.

34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

Bem-aventurado o homem que me dá ouvidos, velando às minhas portas cada dia, esperando às hombreiras das minhas entradas.

35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

Porque o que me achar achará a vida, e alcançará favor do Senhor.

36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.

Mas o que pecar contra mim violentará a sua própria alma: todos os que me aborrecem amam a morte.