Ordspråksboken 8

1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

A OLE anei i hea mai ka naauao? Aole anei i pane mai ka ike i kona leo?

2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

Maluna o na wahi kiekie, ma ke ala, Ma kahi o na alanui, ku ae la oia.

3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

Ma na ipuka, ma ke alo o ke kulanakauhale, Ma na wahi e komo ai, kahea mai la oia.

4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

Ke hea aku nei au ia oukou, e na kanaka; O ko'u leo hoi i na keiki a kanaka.

5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

E na mea ike ole, e ike oukou i ke akamai; E hoonaauao hoi oukou, e ka poe naaupo.

6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

E hoolohe mai, no ka mea, e hai ana au i na mea maikai; O ka oaka ana hoi o ko'u mau lehelehe ma na mea pono ia.

7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

No ka mea, e hoike mai kuu waha i ka oiaio; He mea hoopailua ka hewa i ko'u mau lehelehe.

8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

Ma ka pono na olelo a pau a ko'u waha; Aole wahahee, aohe mea kekee malaila.

9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

Pau loa no ia i ka pololei i ka mea naauao, Ua kupono hoi i ka poe i loaa ka ike.

10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

E koho oukou i ke aoia mai, aole ke kala, A me ka ike hoi mamua o ke gula maikai.

11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

No ka mea, ua maikai ka naauao mamua o na momi; A o na mea i makemakeia a pau, aole i like me ia.

12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

Owau hoi, o ka naauao, ke pili nei i ke akamai, Ua loaa ia'u ka ike i na mea e naauao ai.

13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

O ka makau ia Iehova, oia ke inaina aku i ka hewa; O ka haaheo, o ka hookiekie, o ka aoao ino, O ka waha aaka, oia ka'u i hoowahawaha aku ai.

14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

Ia'u ka ike a me ke akamai; Owau no ka noonoo, ia'u hoi ka ikaika.

15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

Ma o'u nei no e nohoalii ai na alii, A e kau aku ai no hoi na kaukaualii i ke kanawai pono.

16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

Ma o'u nei no hoi e hoomalu ai na kiaaina, A me na'lii, a me na lunakanawai a pau o ka honua.

17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

He aloha ko'u i ka poe e aloha mai ia'u; O ka poe imi pono mai, o lakou ke loaa ia'u.

18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

Me au ka waiwai a me ka hanohano; O ka waiwai e mau ana hoi a me ka pono.

19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

Ua maikai ko'u hua mamua o ke gula a me ke gula maikai; He mea kohoia hoi ka waiwai ma o'u nei mamua o ke kala.

20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

Ma ke ala o ka pono ka'u e alakai ai, Mawaena hoi o na alanui o ka hoopono:

21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

I hooili au i ka waiwai no ka poe aloha mai ia'u, A e hoopiha au i ko lakou waihona waiwai.

22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

Na Iehova no wau i kinohou o kona noho ana, Mamua o kana hana ana i ka wa kahiko.

23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

Mai ka po mai ua hoonohoia au, Mai kinohi mai, mamua hoi o ka honua.

24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

I ka wa i ole ai na wahi hohonu, ua hanau no au, I wa i ole ai na puuawai i piha i ka wai.

25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

Mamua o ka hoonoho ana i na mauna, Mamua o na kuahiwi ua hanau au:

26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

Aole hoi oia i hana i ka honua a me na kula, A me kahi huna lepo iki o ka honua.

27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

I kona hohola ana i ka lani, owau no kekahi malaila, I kona kau ana i ke kanawai maluna o ka hohonu;

28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

I kona hoolewalewa ana i na ao maluna, I kona hoonoho ana i na punawai o ka hohonu;

29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

I kona kau ana i ke kanawai no ka moana, I ole e hu wale aku na kai mamua ona; I kona hookumu paa ana i ka honua:

30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

Alaila, owau pu kekahi me ia me he keiki hiwahiwa la; O kona olioli no au i kela la i keia la, E hauoli mau ana hoi imua o kona alo;

31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

E hauoli ana i na wahi i noho ai na kanaka o ka honua ona; O ko'u olioli nui hoi, aia me na keiki a kanaka.

32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

Ano la, e na keiki, e hoolohe mai ia'u; Pomaikai ka poe i malama mai i ko'u aoao.

33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

E hoolohe mai i ke ao ana a e hoomanao iho, Mai pale ae oukou.

34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

Pomaikai ke kanaka ke lohe mai i ka'u, He kiai hoi oia, i ko'u mau puka i kela la i keia la, Ke kakali hoi oia ma na kia o ko'u mau puka.

35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

No ka mea, o ka mea o'u i loaa ai, ua loaa ia ia ke ola, E loaa hoi ia ia ka lokomaikaiia mai e Iehova.

36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.

Aka, o ka mea i hana ino mai ia'u, ua pepehi oia i kona uhane iho; O ka poe inaina mai ia'u oia ka i koho i ka make.