Ordspråksboken 6

1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;

My son, if thou be surety for thy friend, [if] thou hast stricken thy hand with a stranger,

2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.

Thou art snared with the words of thy mouth, thou art taken with the words of thy mouth.

3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.

Do this now, my son, and deliver thyself, when thou art come into the hand of thy friend; go, humble thyself, and make sure thy friend.

4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.

Give not sleep to thine eyes, nor slumber to thine eyelids.

5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.

Deliver thyself as a roe from the hand [of the hunter], and as a bird from the hand of the fowler.

6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.

Go to the ant, thou sluggard; consider her ways, and be wise:

7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,

Which having no guide, overseer, or ruler,

8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.

Provideth her meat in the summer, [and] gathereth her food in the harvest.

9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?

How long wilt thou sleep, O sluggard? when wilt thou arise out of thy sleep?

10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;

[Yet] a little sleep, a little slumber, a little folding of the hands to sleep:

11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.

So shall thy poverty come as one that travelleth, and thy want as an armed man.

12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;

A naughty person, a wicked man, walketh with a froward mouth.

13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;

He winketh with his eyes, he speaketh with his feet, he teacheth with his fingers;

14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.

Frowardness [is] in his heart, he deviseth mischief continually; he soweth discord.

15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.

Therefore shall his calamity come suddenly; suddenly shall he be broken without remedy.

16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:

These six [things] doth the LORD hate: yea, seven [are] an abomination unto him:

17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;

A proud look, a lying tongue, and hands that shed innocent blood,

18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;

An heart that deviseth wicked imaginations, feet that be swift in running to mischief,

19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.

A false witness [that] speaketh lies, and he that soweth discord among brethren.

20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.

My son, keep thy father’s commandment, and forsake not the law of thy mother:

21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;

Bind them continually upon thine heart, [and] tie them about thy neck.

22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.

When thou goest, it shall lead thee; when thou sleepest, it shall keep thee; and [when] thou awakest, it shall talk with thee.

23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;

For the commandment [is] a lamp; and the law [is] light; and reproofs of instruction [are] the way of life:

24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.

To keep thee from the evil woman, from the flattery of the tongue of a strange woman.

25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.

Lust not after her beauty in thine heart; neither let her take thee with her eyelids.

26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.

For by means of a whorish woman [a man is brought] to a piece of bread: and the adulteress will hunt for the precious life.

27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?

Can a man take fire in his bosom, and his clothes not be burned?

28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?

Can one go upon hot coals, and his feet not be burned?

29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.

So he that goeth in to his neighbour’s wife; whosoever toucheth her shall not be innocent.

30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;

[Men] do not despise a thief, if he steal to satisfy his soul when he is hungry;

31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.

But [if] he be found, he shall restore sevenfold; he shall give all the substance of his house.

32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

[But] whoso committeth adultery with a woman lacketh understanding: he [that] doeth it destroyeth his own soul.

33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.

A wound and dishonour shall he get; and his reproach shall not be wiped away.

34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;

For jealousy [is] the rage of a man: therefore he will not spare in the day of vengeance.

35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.

He will not regard any ransom; neither will he rest content, though thou givest many gifts.