Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
The words of Agur the son of Jakeh, [even] the prophecy: the man spake unto Ithiel, even unto Ithiel and Ucal,
2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
Surely I [am] more brutish than [any] man, and have not the understanding of a man.
3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
I neither learned wisdom, nor have the knowledge of the holy.
4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
Who hath ascended up into heaven, or descended? who hath gathered the wind in his fists? who hath bound the waters in a garment? who hath established all the ends of the earth? what [is] his name, and what [is] his son’s name, if thou canst tell?
5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
Every word of God [is] pure: he [is] a shield unto them that put their trust in him.
6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
Add thou not unto his words, lest he reprove thee, and thou be found a liar.
7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
Two [things] have I required of thee; deny me [them] not before I die:
8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
Remove far from me vanity and lies: give me neither poverty nor riches; feed me with food convenient for me:
9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
Lest I be full, and deny [thee], and say, Who [is] the LORD? or lest I be poor, and steal, and take the name of my God [in vain].
10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
Accuse not a servant unto his master, lest he curse thee, and thou be found guilty.
11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
[There is] a generation [that] curseth their father, and doth not bless their mother.
12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
[There is] a generation [that are] pure in their own eyes, and [yet] is not washed from their filthiness.
13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
[There is] a generation, O how lofty are their eyes! and their eyelids are lifted up.
14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
[There is] a generation, whose teeth [are as] swords, and their jaw teeth [as] knives, to devour the poor from off the earth, and the needy from [among] men.
15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
The horseleach hath two daughters, [crying], Give, give. There are three [things that] are never satisfied, [yea], four [things] say not, [It is] enough:
16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
The grave; and the barren womb; the earth [that] is not filled with water; and the fire [that] saith not, [It is] enough. (Sheol h7585)
17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
The eye [that] mocketh at [his] father, and despiseth to obey [his] mother, the ravens of the valley shall pick it out, and the young eagles shall eat it.
18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
There be three [things which] are too wonderful for me, yea, four which I know not:
19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
The way of an eagle in the air; the way of a serpent upon a rock; the way of a ship in the midst of the sea; and the way of a man with a maid.
20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
Such [is] the way of an adulterous woman; she eateth, and wipeth her mouth, and saith, I have done no wickedness.
21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
For three [things] the earth is disquieted, and for four [which] it cannot bear:
22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
For a servant when he reigneth; and a fool when he is filled with meat;
23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
For an odious [woman] when she is married; and an handmaid that is heir to her mistress.
24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
There be four [things which are] little upon the earth, but they [are] exceeding wise:
25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
The ants [are] a people not strong, yet they prepare their meat in the summer;
26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
The conies [are but] a feeble folk, yet make they their houses in the rocks;
27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
The locusts have no king, yet go they forth all of them by bands;
28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
The spider taketh hold with her hands, and is in kings’ palaces.
29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
There be three [things] which go well, yea, four are comely in going:
30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
A lion [which is] strongest among beasts, and turneth not away for any;
31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
A greyhound; an he goat also; and a king, against whom [there is] no rising up.
32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
If thou hast done foolishly in lifting up thyself, or if thou hast thought evil, [lay] thine hand upon thy mouth.
33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
Surely the churning of milk bringeth forth butter, and the wringing of the nose bringeth forth blood: so the forcing of wrath bringeth forth strife.
