Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
Do not boast thyself of to-morrow, for thou knowest not what a day may bring forth.
2 Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
Let another praise thee, and not thine own mouth, a stranger, and not thine own lips.
3 Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
Heavy is a stone, and weighty is sand, —but, the vexation of a fool, is heavier than both.
4 Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
The cruelty of rage, and the overflow of anger! But who can stand before, jealousy?
5 Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
Better is a rebuke that is open, than love carefully concealed.
6 Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
Faithful are the wounds of a friend, but lavished are the kisses of an enemy.
7 En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
The surfeited soul, trampleth upon droppings from the comb, but, to the hungry soul, every bitter thing, is sweet.
8 Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
As a bird wandering from her nest, so, is a man wandering from his place.
9 Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
Oil and perfume, rejoice the heart, the sweetness of one’s friend, more than fragrant wood.
10 Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
Thine own friend and thy father’s friend, do not thou forsake; but, the house of thy brother, do not enter, in thy day of calamity, Better a neighbour near, than a brother far off.
11 Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
Be wise, my son, and rejoice my heart, that I may answer him that reproacheth me in a matter.
12 En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
A prudent man, seeth calamity—he hideth himself, the simple, pass on—they suffer.
13 Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
Take a man’s garment when he hath become pledge for a stranger, then, for a female unknown, accept him as surety.
14 Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
He that blesseth his friend, with a loud voice, in the morning early, a reproach, shall it be reckoned to him.
15 En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
A continuous dripping on a day of downpour, and a contentious wife, are alike:
16 Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
He that hideth her, hideth the wind, and, perfume, his right hand may proclaim.
17 En knif hvetter den andra, och en man den andra.
Let, iron, by iron, become sharp, and let, a man, sharpen the face of his friend.
18 Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
He that guardeth the fig-tree, shall eat the fruit thereof, and, he that watcheth over his master, shall be honoured.
19 Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
As in water, face [answereth] to face, so, the heart of man to man.
20 Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
Hades and destruction, are not satisfied, and, the eyes of a man, are not satisfied. (Sheol h7585)
21 En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
Fining pot for silver, and crucible for gold, and, a man, [is to be tried] by what he praiseth.
22 Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
Though thou pound a fool in a mortar, amidst grain, with a pestle, his folly, will not depart from him.
23 Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
Note well, the appearance of thy flock, apply thy mind to thy herds;
24 Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
For, not age-abiding, are riches, nor is the diadem, from generation to generation: —
25 Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
The grass, is taken away, and the young shoot, showeth itself, and the herbage of the mountains, is gathered;
26 Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
There are, lambs, for thy clothing, and, for the price of thy field, there are he-goats;
27 Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
With, enough goats-milk, for thy food—for the food of thy household, and, a maintenance, for thy maidens.
