Ordspråksboken 24

1 Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.

Mma wʼani mmerɛ amumuyɛfoɔ, mfa wo ho mmɔ wɔn;

2 Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.

Ɛfiri sɛ, wɔn akoma dwene atirimuɔdensɛm ho, na wɔn ano ka deɛ ɛde basabasayɛ ba ho asɛm.

3 Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.

Wɔde nyansa na ɛsi efie, na nhunumu mu na wɔma ɛtim;

4 Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.

ɛnam nimdeɛ so na wɔnya ademudeɛ a ɛho yɛ na na ɛyɛ fɛ hyehyɛ nʼadan mu.

5 En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.

Onyansafoɔ wɔ tumi a ɛso, na onimdefoɔ nyini ahoɔden mu;

6 Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.

deɛ ɔretu sa hia akwankyerɛ, deɛ ɔrepɛ nkonimdie no hia afotufoɔ pii.

7 Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.

Nyansa wɔ akyiri dodo ma ɔkwasea; wɔ apono ano dwabɔ mu no ɔnni hwee ka.

8 Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.

Onipa ɔbɔ pɔ bɔne no wɔbɛfrɛ no ɔkɔtwebrɛfoɔ.

9 Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.

Ogyimifoɔ nhyehyɛeɛ yɛ bɔne, nnipa kyiri ɔfɛdifoɔ.

10 Den är icke stark, som i nödene icke fast är.

Sɛ wʼabamu go wɔ ɔhaw mu a, na wʼahoɔden sua!

11 Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.

Gye wɔn a wɔde wɔn rekɔ akɔkum wɔn no nkwa; na sianka wɔn a wɔtɔ ntintan kɔ akumiiɛ.

12 Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?

Sɛ woka sɛ, “Na yɛnnim yei ho hwee a,” deɛ ɔkari akoma hwɛ no nhunu anaa? Deɛ ɔbɔ wo nkwa ho ban no nnim anaa? Ɔrentua deɛ obiara ayɛ so ka anaa?

13 Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.

Me ba, di ɛwoɔ, ɛfiri sɛ ɛyɛ; ɛwokyɛm mu woɔ yɛ wʼanomu dɛ.

14 Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.

Hunu nso sɛ nyansa yɛ wo kra dɛ; sɛ wonya a, wowɔ anidasoɔ ma daakye, na wʼanidasoɔ renyɛ kwa.

15 Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.

Nkɔtɛ ɔteneneeni fie sɛ ɔkwanmukafoɔ, na ɛnkɔto nhyɛ nʼatenaeɛ so,

16 Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.

Ɛwom sɛ ɔteneneeni hwe ase mpɛn nson deɛ, nanso ɔsɔre bio, na amumuyɛfoɔ deɛ, amanehunu baako ma wɔhwe ase.

17 Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.

Sɛ wo ɔtamfoɔ hwe ase a mma ɛnyɛ wo dɛ; na sɛ ɔsunti a mma wʼakoma nni ahurisie,

18 Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.

ɛfiri sɛ Awurade bɛhunu wʼadwene na ɔrempɛ na ɔbɛyi nʼabufuhyeɛ afiri ne so.

19 Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.

Ɛnha wo ho wɔ abɔnefoɔ enti na ɛmma wʼani mmere amumuyɛfoɔ nso,

20 Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.

ɛfiri sɛ, ɔbɔnefoɔ nni anidasoɔ biara daakye, na wɔbɛdum amumuyɛfoɔ kanea.

21 Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.

Me ba, suro Awurade ne ɔhene, na mfa wo ho mmɔ adɔnyɛfoɔ ho,

22 Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?

ɛfiri sɛ saa baanu yi de ɔsɛeɛ bɛba wɔn so mpofirim, na hwan na ɔnim amanehunu ko a wɔbɛtumi de aba?

23 Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.

Yeinom nso yɛ anyansafoɔ Nsɛnka: Atemmuo a animhwɛ wɔ mu no nyɛ:

24 Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.

Obiara a ɔbɛka akyerɛ deɛ ɔdi fɔ sɛ, “Wo ho nni asɛm” no nnipa bɛdome no na amanaman remmɔ no din pa.

25 Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.

Na wɔn a wɔbu afɔdifoɔ fɔ no ɛbɛsi wɔn yie, na nhyira bɛba wɔn so.

26 Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.

Mmuaeɛ pa te sɛ mfeano.

27 Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.

Wie wo mfikyidwuma na siesie wo mfuo; ɛno akyi, si wo fie.

28 Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.

Nni adanseɛ ntia ɔyɔnko a ɔnyɛɛ wo hwee, na mfa wʼano nnaadaa.

29 Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.

Nka sɛ, “Deɛ wayɛ me no me nso mɛyɛ no bi; deɛ ɔyɛeɛ no metua ne so ka.”

30 Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;

Menante faa onihafoɔ afuo ho twaa mu wɔ deɛ ɔnni adwene bobefuo nso ho;

31 Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.

nkasɛɛ afu wɔ baabiara, wira afu akata asase no so, na aboɔ afasuo no nso abubu.

32 Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.

Mede mʼadwene kɔɔ deɛ mehunuiɛ no so na mesuaa biribi firii mu:

33 Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;

nna kakra, nkotɔ kakra, nsa a woabobɔ de rehome kakra,

34 Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.

bɛma ohia aba wo so sɛ ɔkwanmukafoɔ na nneɛma ho nna bɛba wo so sɛ obi a ɔkura akodeɛ. Na ohia bɛto akyere wo sɛ ɔkwanmukafoɔ; ahokyere bɛtoa wo sɛ ɔkorɔmfoɔ.