Ordspråksboken 2

1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,

2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.

3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;

4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;

5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.

6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.

7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;

8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.

9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.

10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,

11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;

12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;

13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.

14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;

15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;

16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;

17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;

18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;

19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;

20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.

21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;

22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.