Ordspråksboken 18

1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.

Einstødingen søkjer det han sjølv er huga på, mot alle kloke råder glefser han.

2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.

Dåren bryr seg ikkje um å vera vitug, men vil berre visa kva som bur i honom.

3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.

Kjem ein ugudleg, so kjem og vanvyrdnad, og med skam fylgjer spott.

4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.

Ordi i ein manns munn er djupe vatn, fløymande bekkjer, visdoms kjelda.

5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.

D’er’kje godt når ein gjev den gudlause medhald og rengjer rettferdig manns rett.

6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.

Dåre-lippor kjem uppi trætta, og munnen hans ropar etter slag.

7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.

Dåre-munn er til ulukka for han sjølv, og lipporne er ei snara for hans sjæl.

8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.

Baktalar-ord er som lostemat, dei glid so godt ned i livet.

9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.

Den som er lat i arbeidet sitt, han er og bror til øydaren.

10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.

Herrens namn er eit tårn so sterkt, der flyg den rettferdige inn og vert berga.

11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.

Rikmanns eiga er hans faste by, som høge muren i hans eigne tankar.

12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.

Fyre fall er mannsens hjarta stolt, men fyre æra gjeng audmykt.

13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.

Um nokon svarar fyrr han høyrer, vert det til narreskap og til skam for honom.

14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?

Manns mod ber uppe i sjukdom, men brote mod, kven kann bera det?

15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.

Vitug manns hjarta kjøper kunnskap, og øyra åt vismenner søkjer kunnskap.

16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.

Gåva opnar mannen veg og fører han fram til storfolk.

17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.

Den som fyrst legg fram si sak, fær rett, men so kjem motparten og granskar honom.

18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.

Lutkasting endar trettor og skil millom megtige menner.

19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.

Hev ein bror lide urett, er han verre å vinna enn ein festningsby, og trættor er som stengsa for eit slott.

20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.

Mannen fær magen sin mett av frukti or munnen sin, av grøda frå lipporne vert han mett.

21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.

Tunga hev daude og liv i sitt vald, dei som elskar henne, skal eta hennar frukt.

22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.

Den som hev funne ei kona, hev funne lukka og hev fenge ei nådegåva av Herren.

23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.

Den fatige bed og barmar seg, men den rike svarar med harde ord.

24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.

Ein mann med mange vener gjeng det ille, men ven kann vera trugnare enn nokon bror.