Ordspråksboken 18

1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.

Chi si tiene appartato cerca pretesti e con ogni mezzo attacca brighe.

2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.

Lo stolto non ama la prudenza, ma vuol solo far mostra dei suoi sentimenti.

3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.

Con l'empietà viene il disprezzo, con il disonore anche l'ignominia.

4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.

Le parole della bocca dell'uomo sono acqua profonda, la fonte della sapienza è un torrente che straripa.

5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.

Non è bene usar riguardi all'empio per far torto al giusto in un giudizio.

6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.

Le labbra dello stolto provocano liti e la sua bocca gli provoca percosse.

7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.

La bocca dello stolto è la sua rovina e le sue labbra sono un laccio per la sua vita.

8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.

Le parole del calunniatore sono come ghiotti bocconi che scendono in fondo alle viscere.

9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.

Chi è indolente nel lavoro è fratello del dissipatore.

10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.

Torre fortissima è il nome del Signore: il giusto vi si rifugia ed è al sicuro.

11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.

I beni del ricco sono la sua roccaforte, come un'alta muraglia, a suo parere.

12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.

Prima della caduta il cuore dell'uomo si esalta, ma l'umiltà viene prima della gloria.

13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.

Chi risponde prima di avere ascoltato mostra stoltezza a propria confusione.

14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?

Lo spirito dell'uomo lo sostiene nella malattia, ma uno spirito afflitto chi lo solleverà?

15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.

La mente intelligente acquista la scienza, l'orecchio dei saggi ricerca il sapere.

16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.

Il dono fa largo all'uomo e lo introduce alla presenza dei grandi.

17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.

Il primo a parlare in una lite sembra aver ragione, ma viene il suo avversario e lo confuta.

18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.

La sorte fa cessar le discussioni e decide fra i potenti.

19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.

Un fratello offeso è più irriducibile d'una roccaforte, le liti sono come le sbarre di un castello.

20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.

Con la bocca l'uomo sazia il suo stomaco, egli si sazia con il prodotto delle labbra.

21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.

Morte e vita sono in potere della lingua e chi l'accarezza ne mangerà i frutti.

22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.

Chi ha trovato una moglie ha trovato una fortuna, ha ottenuto il favore del Signore.

23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.

Il povero parla con suppliche, il ricco risponde con durezza.

24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.

Ci sono compagni che conducono alla rovina, ma anche amici più affezionati di un fratello.