Ordspråksboken 18

1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.

Særlingen søger sin egen Lyst; han vælter sig ind paa alt det, som staar fast.

2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.

Daaren har ikke Behag i Forstand, men deri, at hans Hjerte aabenbarer sig.

3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.

Naar en ugudelig kommer, kommer ogsaa Foragt og med Skammen Forhaanelse.

4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.

Ord i en Mands Mund ere dybe Vande, en sprudlende Bæk, Visdoms Kilde.

5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.

Det er ikke godt at anse den ugudeliges Person, at gøre en retfærdig Uret i Dommen.

6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.

Daarens Læber blande sig i Trætte, og hans Mund raaber efter Slag.

7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.

Daarens Mund er en Fordærvelse for ham selv, og hans Læber ere en Snare for hans Sjæl.

8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.

En Bagvadskers Ord lyde som Skæmt, dog trænge de ind i inderste Bug.

9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.

Ogsaa den, som er efterladen i sin Gerning, er Broder til den, som er en Ødeland.

10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.

Herrens Navn er et fast Taarn, den retfærdige løber til det og bliver beskyttet.

11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.

Den riges Gods er hans faste Stad og som en høj Mur i hans egen Tanke.

12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.

Foran Undergang hovmoder en Mands Hjerte sig; og foran Ære gaar Ydmyghed.

13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.

Naar nogen giver Svar, før han hører, er det ham en Daarskab og Skam.

14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?

En Mands Mod opholder ham i hans Sygdom; men naar Modet er nedslaaet, hvo kan bære det?

15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.

Den forstandiges Hjerte køber Kundskab, og de vises Øre søger efter Kundskab.

16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.

Et Menneskes Gave gør Rum for ham og fører ham frem for store Herrer.

17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.

Den, som er den første i sin Trætte, synes at have Ret; men hans Modpart kommer og prøver ham.

18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.

Lodden gør, at Trætter ophøre, og den gør Skel imellem de mægtige.

19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.

En Broder er mere genstridig end en fast Stad, og Trætter med ham ere som Stænger for et Palads.

20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.

En Mands Bug skal mættes af hans Munds Frugt, han skal mættes af sine Læbers Frembringelser.

21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.

Død og Liv ere i Tungens Vold, og hvo den elsker, skal æde dens Frugt.

22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.

Hvo der har fundet en Hustru, har fundet en god Ting og bekommer en Velbehagelighed af Herren.

23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.

Den fattige taler med ydmyg Bøn; men en rig svarer med haarde Ord.

24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.

En Mand med mange Venner vil finde sig ilde stedt; men der er den Ven, som hænger fastere ved end en Broder.