Ordspråksboken 10

1 En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.

Il figlio saggio rende lieto il padre; il figlio stolto contrista la madre. Proverbi di Salomone.

2 Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.

Non giovano i tesori male acquistati, mentre la giustizia libera dalla morte.

3 Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.

Il Signore non lascia patir la fame al giusto, ma delude la cupidigia degli empi.

4 En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.

La mano pigra fa impoverire, la mano operosa arricchisce.

5 Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.

Chi raccoglie d'estate è previdente; chi dorme al tempo della mietitura si disonora.

6 Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.

Le benedizioni del Signore sul capo del giusto, la bocca degli empi nasconde il sopruso.

7 De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.

La memoria del giusto è in benedizione, il nome degli empi svanisce.

8 Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.

L'assennato accetta i comandi, il linguacciuto va in rovina.

9 Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.

Chi cammina nell'integrità va sicuro, chi rende tortuose le sue vie sarà scoperto.

10 Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.

Chi chiude un occhio causa dolore, chi riprende a viso aperto procura pace.

11 Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.

Fonte di vita è la bocca del giusto, la bocca degli empi nasconde violenza.

12 Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.

L'odio suscita litigi, l'amore ricopre ogni colpa.

13 Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.

Sulle labbra dell'assennato si trova la sapienza, per la schiena di chi è privo di senno il bastone.

14 De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.

I saggi fanno tesoro della scienza, ma la bocca dello stolto è un pericolo imminente.

15 Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.

I beni del ricco sono la sua roccaforte, la rovina dei poveri è la loro miseria.

16 Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.

Il salario del giusto serve per la vita, il guadagno dell'empio è per i vizi.

17 Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.

E' sulla via della vita chi osserva la disciplina, chi trascura la correzione si smarrisce.

18 Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.

Placano l'odio le labbra sincere, chi diffonde la calunnia è uno stolto.

19 Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.

Nel molto parlare non manca la colpa, chi frena le labbra è prudente.

20 Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.

Argento pregiato è la lingua del giusto, il cuore degli empi vale ben poco.

21 Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.

Le labbra del giusto nutriscono molti, gli stolti muoiono in miseria.

22 Herrans välsignelse gör rikan utan mödo.

La benedizione del Signore arricchisce, non le aggiunge nulla la fatica.

23 En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.

E' un divertimento per lo stolto compiere il male, come il coltivar la sapienza per l'uomo prudente.

24 Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.

Al malvagio sopraggiunge il male che teme, il desiderio dei giusti invece è soddisfatto.

25 Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.

Al passaggio della bufera l'empio cessa di essere, ma il giusto resterà saldo per sempre.

26 Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.

Come l'aceto ai denti e il fumo agli occhi così è il pigro per chi gli affida una missione.

27 Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.

Il timore del Signore prolunga i giorni, ma gli anni dei malvagi sono accorciati.

28 Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.

L'attesa dei giusti finirà in gioia, ma la speranza degli empi svanirà.

29 Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.

La via del Signore è una fortezza per l'uomo retto, mentre è una rovina per i malfattori.

30 Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.

Il giusto non vacillerà mai, ma gli empi non dureranno sulla terra.

31 Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.

La bocca del giusto esprime la sapienza, la lingua perversa sarà tagliata.

32 Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.

Le labbra del giusto stillano benevolenza, la bocca degli empi perversità.