Filipperbrevet 4
1 Så, mine käre och önskade bröder, min fröjd och min krona, blifver så ståndande i Herranom, mine älskelige.
So then, my brethren, beloved and longed for, my joy and crown, —thus, stand fast in the Lord, beloved.
2 Evodiam förmanar jag, och Syntychen förmanar jag, att de äro ens till sinnes i Herranom.
Euodia, I exhort, and, Syntche, I exhort, —on the same thing, to be resolved in the Lord: —
3 Ja, jag beder ock dig, min rättsinniga make, var dem behjelpelig, som med mig öfver Evangelium stridt hafva, samt med Clement, och andra mina medarbetare, hvilkas namn äro uti lifsens bok.
Yea! I request thee also, true yokefellow, be thou helping together with these women, —who, indeed, in the joyful message, have maintained the combat with me, along with Clement also, and the rest of my fellow-workers, whose names, are in the book of life.
4 Fröjder eder i Herranom alltid; och åter säger jag: Fröjder eder.
Rejoice in the Lord always: again, I will say—rejoice!
5 Edor saktmodighet låter allom menniskom kunnoga varda. Herren är när.
Let, your considerateness, be known unto all men. The Lord, is near: —
6 Hafver ingen omsorg; utan edart begär vare kunnigt inför Gud, i all ting, med bön, åkallan, och tacksägelse.
For nothing, be anxious, but, in everything, by your prayer and supplication with thanksgiving, let, your petitions, be made known unto God;
7 Och Guds frid, som öfvergår allt förstånd, förvare edor hjerta, och edart sinne, i Christo Jesu.
And, the peace of God, which riseth above every mind, shall guard your hearts and your thoughts, in Christ Jesus.
8 Yttermera, käre bröder, hvad sant är, hvad ärligit är, hvad rätt, hvad kyskt, hvad ljufligit, hvad väl lyder; är någor dygd, och är något lof, tänker derefter.
For the rest, brethren, whatsoever things are true, whatsoever things are dignified, whatsoever things are righteous, whatsoever things are chaste, whatsoever things are lovely, whatsoever things are of good report, —if there be any virtue, and if any praise, the same, be taking into account;
9 Hvad I ock lärt, och undfått, och hört, och sett hafven på mig, det görer; och så varder fridsens Gud med eder.
The things which ye have both learned, and accepted, and heard, and seen in me, the same, practise; —and, the God of peace, shall be with you.
10 Men jag är storliga fröjdad i Herranom, att I ären åter komne dertill, att I hafven omsorg om mig; ändock I väl allstädes omsorg haft hafven; men tiden sade icke så till.
Howbeit I have been made to rejoice in the Lord greatly—that, now, at length, ye have flourished in your care for me, —although, indeed, ye were caring, but lacked opportunity.
11 Detta säger jag icke derföre, att mig något fattas; ty jag hafver lärt, ibland dem jag umgår, låta mig nöja.
Not that, as to coming short, I am speaking, for, I, have learned, in whatsoever circumstances I am, to be, independent:
12 Jag kan låg vara; jag kan ock hög vara; allestäds och i all ting är jag skickelig, både mätt och hungrig vara, både nog hafva och nöd lida.
I know [what it is] even to be kept low, and I know [what it is] to have more than enough, —in every way, and in all things, have I been let into the secret—both to be well fed, and to be hungering, both to have more than enough, and to be coming short:
13 All ting förmår jag, genom Christum, som mig mägtigan gör.
I have might, for all things, in him that empowereth me.
14 Dock hafven I rätt gjort, att I hafven tagit eder min bedröfvelse till.
Nevertheless, nobly, have ye done, in taking fellowship with me in my tribulation.
15 Veten I ock väl, I Philipper, att af första Evangelii begynnelse, då jag drog utu Macedonien, ingen församling hafver något delat med mig, efter räkenskap, i utgift och uppbörd, utan I allena;
Ye know, moreover, even ye, Philippians, —that, in the beginning of the glad-message, when I went forth from Macedonia, not, so much as one assembly, with me had fellowship—in the matter of giving and receiving—save, ye alone, —
16 Ty I sänden ena reso, och så andra, till mig i Thessalonica, till min nödtorft.
That, even in Thessalonica, both once and again, unto my need, ye sent: —
17 Icke att jag söker sådana skänker; utan söker derefter, att uti edar räkenskap skall en öfverflödig frukt finnas.
Not that I seek after the gift, but I seek after the fruit that is to abound unto your account.
18 Ty jag hafver allt, och öfverflödar, och är uppfylld, sedan jag undfick, med Epaphroditus, det som ifrån eder sändt var, en söt lukt, ett offer, Gudi täckt och anammeligit.
But I have all things in full, and have more than enough, I am filled, having welcomed from Epaphroditus the things that came from you, —a fragrance of sweet smell, an acceptable sacrifice, well pleasing unto God.
19 Men min Gud skall eder uppfylla alla edra nödtorft, efter sina rikedomar i härlighetene, genom Christum Jesum.
And, my God, will fill up your every need, according to his riches in glory in Christ Jesus.
Now, unto our God and Father, be the glory—unto the ages of ages. Amen! (aiōn g165)
21 Helser all helgon i Christo Jesu. Eder helsa de bröder, som med mig äro.
Salute ye every saint in Christ Jesus. The brethren who are with me, salute you.
22 Eder helsa all helgon, enkannerliga de, som äro utaf Kejsarens hus.
All the saints salute you, but especially they who are of Caesar’s household.
23 Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder allom. Amen.
The favour of our Lord Jesus Christ, be with your spirit.
