Nehemja 8
1 Då nu sjunde månaden kom, och Israels barn voro i sina städer, församlade sig allt folket, såsom en man, på breda gatone inför vattuporten, och sade till Esra den skriftlärda, att han skulle hemta fram Mose lagbok, som Herren Israel budit hade.
Ezra, who taught people the laws of Moses, [had a scroll on which] the laws of Moses were written. Those were the laws that Yahweh had commanded the Israeli people [to obey]. On October 8 of that year, all the people gathered together in the plaza/square that was close to the Water Gate. Men and women and [children] who [were old enough to] understand gathered together. Someone told Ezra to bring out that scroll.
2 Och Esra Presten hemtade fram lagen inför menighetena, både män och qvinnor, och för alla dem som det förstå kunde, på första dagen i sjunde månadenom;
3 Och las deruti, på breda gatone, som för vattuporten är, allt ifrå morgonlysningen intill middag, för män och qvinnor, och för dem som det förstå kunde; och hela folkens öron voro vänd till lagbokena.
So he brought it out and read it to the people. He started reading it early in the morning and continued reading it until noontime. All the people listened carefully to the laws that were written on the scroll.
4 Och Esra den Skriftlärde stod uppå en hög trästol, den de till predikan gjort hade; och när honom stodo Mattithia, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja, på hans högra sido; och på hans venstra Pedaja, Misael, Malchija, Hasum, Hasbadana, Zacharia och Mesullam.
Ezra stood on top of a high wooden platform that had been built just for that event. At his right side stood Mattithiah, Shema, Anaiah, Uriah, Hilkiah, and Maaseiah. At his left side stood Pedaiah, Mishael, Malkijah, Hashum, Hashbaddanah, Zechariah, and Meshullam.
5 Och Esra lät upp bokena för hela folket; förty han stod högt öfver allt folket; och då han upplät henne, stod allt folket.
Ezra stood on the platform above the people, where they could all see him. He opened the scroll; and as he did that, all the people stood up, [and they continued to stand, to show respect for God’s word].
6 Och Esra lofvade Herran den stora Guden; och allt folket svarade: Amen, Amen, med uppräckta händer; och bugade sig, och tillbådo Herran med ansigtet ned på jordena.
Then Ezra praised Yahweh, the great God, and all the people lifted up their hands and said, “Amen! Amen!” Then they all bowed down with their foreheads touching the ground, and they worshiped Yahweh.
7 Och Jesua, Bani, Serebia, Jamin, Akkub, Sabbethai, Hodija, Maaseja, Kelita, Asaria, Josabad, Hanan, Pelaja, och Leviterna, beställde att folket gaf akt uppå lagen; och folket stod uppå sitt rum.
Jeshua, Bani, Sherebiah, Jamin, Akkub, Shabbethai, Hodiah, Maaseiah, Kelita, Azariah, Jozabad, Hanan, and Pelaiah, were all (Levites/men who worked in the temple). They explained the meaning of the laws of Moses to the people who were standing there.
8 Och de läste uti Guds lagbok klarliga och förståndeliga, så att man förstod, då läset vardt.
They also read from scrolls that contained the laws that God [gave to Moses], and they interpreted [into the Aramaic language] what they read, making the meaning clear so that the people could understand the meaning.
9 Och Nehemia, hvilken är Thirsatha, och Esra Presten, den Skriftlärde, och Leviterna, som folket höllo till att akta på, sade till allt folket: Denne dagen är helig Herranom edrom Gud; derföre sörjer intet, och gråter icke; ty allt folket gret, då de hörde lagsens ord.
Then I, Nehemiah the governor, and Ezra, and the Levites who were interpreting what was being read to the people, said to them, “Yahweh your God considers that this day is very holy/sacred. So do not be sad or cry!” They said that because all the people were crying as they were listening to the laws of Moses.
10 Derföre sade han till dem: Går bort, och äter det feta, och dricker det söta, och sänder dem ock delar, som intet för sig tillredt hafva; förty denne dagen är helig vårom Herra. Derföre bekymrer eder icke; ty fröjd i Herranom är edor starkhet.
Then I said to them, “Now go home and enjoy [some] good food and drink [some] sweet wine. And send some of it to people who do not have anything [to eat or drink]. This is a day that Yahweh considers sacred. Do not be sad! Yahweh will cause you to be joyful and make you strong.”
11 Och Leviterna stillade allt folket, och sade: Varer tyste, ty dagen är helig; bekymrens intet.
The Levites also caused the people to be quiet, saying “Be quiet [and do not cry], because this is a sacred day! Do not be sad!”
12 Och allt folket gick bort till att äta, dricka och del sända, och gjorde sig en stor glädje; förty de hade förståndit orden, som man dem förkunnat hade.
So the people went away, and they ate and drank, and they sent portions of food [to those who did not have any]. They celebrated very joyfully, because they had heard and understood what had been read to them.
13 På annan dagen församlade sig öfversta fäderna ibland allt folket, och Presterna, och Leviterna, till Esra den Skriftlärda, att han skulle undervisa dem i lagsens ordom.
The next day, the leaders of the families and the priests and [other] descendants of Levi met with Ezra to study carefully the laws that Yahweh had given to Moses.
14 Och de funno beskrifvet i lagen, att Herren genom Mose budit hade, att Israels barn skulle bo i löfhyddor, på den högtidene i sjunde månadenom.
While they were doing that, they realized that Yahweh had told Moses to command the Israeli people to live in shelters during that month, [to remember that their ancestors lived in shelters when they left Egypt].
15 Och de läto det varda kunnigt, och utropadt i alla deras städer, och i Jerusalem, och sade: Går ut uppå berget, och hemter oljoqvistar, balsamqvistar, myrthenqvistar, palmqvistar och qvistar af tjockqvistadt trä, att man må göra löfhyddor, såsom skrifvet står.
They also learned that they should proclaim in Jerusalem and in all the towns that the people should go to the hills and cut branches from olive trees [that they have planted] and from wild olive trees and from myrtle trees and palm trees and fig trees. They should make shelters from these branches, and live in those shelters during the festival, just as Moses wrote [that they should do].
16 Och folket gick ut, och hemtade, och gjorde sig löfhyddor, hvar uppå sitt tak, och i sina gårdar, och i Guds hus gårdar; och uppå den breda gatone vid vattuporten, och uppå den breda gatone vid Ephraims port.
So the people went out [of the city] and cut branches and used them to build shelters. They built shelters on the [flat] roofs [of their houses], in their courtyards, in the courtyards of the temple, and in the plazas/squares close to the Water Gate and the Ephraim Gate.
17 Och hela menigheten af dem, som af fängelset igenkomne voro, gjorde löfhyddor, och bodde deruti; ty Israels barn hade ifrå Josua, Nuns sons, tid, allt intill denna dag, intet så gjort; och var en ganska stor glädje.
All of the Israeli people who had returned from Babylon built shelters and lived in them [for one week]. The Israeli people had not celebrated that festival like that since the time that Joshua lived. And they were very joyful.
18 Och vardt hvar dag läset i Guds lagbok, ifrå första dagen allt intill den yttersta; och de höllo den högtiden i sju dagar; och på åttonde dagen församlingenes dag, såsom det borde sig.
Every day during that week Ezra read to the people from the scroll that contained the laws that God [gave Moses]. Then on the eighth day, just as one of the laws of God said that they should do, they gathered together to end the celebration.
