Matteus 8
1 När han nu gick neder af berget, följde honom mycket folk.
And when he came down from the mountain, there followed him large multitudes.
2 Och si, der kom en spitelsk man, och tillbad honom, och sade: Herre, vill du, så kan du göra mig renan.
And lo! a leper, coming near, began to bow down to him saying, —Lord! if thou be willing, thou canst cleanse me.
3 Då räckte Jesus ut sina hand, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren; och straxt vardt han ren utaf sin spitelsko.
And, stretching forth the hand, he touched him, saying, —I am willing, be cleansed! And, straightway, cleansed was his leprosy.
4 Och Jesus sade till honom: Se till, att du säger det för ingom; utan gack bort, och låt Presten se dig, och offra den gåfvo, som Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem.
And Jesus saith unto him, Mind! tell, no one, —but withdraw, thyself, shew to the priest, and offer the gift which Moses directed, for a witness unto them.
5 Men när Jesus gick in uti Capernaum, kom en höfvitsman till honom, och bad honom,
And, when he entered into Capernaum, there came near unto him a centurion, beseeching him,
6 Sägandes: Herre, min tjenare ligger hemma borttagen, och hafver stor vedermödo.
and saying, Lord! my servant, is laid prostrate in the house, a paralytic, fearfully tortured.
7 Då sade Jesus till honom: Jag vill komma, och bota honom.
He saith unto him, I, will come and cure him.
8 Då svarade höfvitsmannen, och sade: Herre, jag är icke värdig, att du skall gå in under mitt tak; utan säg allenast ett ord, så blifver min tjenare helbregda.
But the centurion, answering, said, Lord! I am of no consideration, that, under my roof, thou shouldest enter, —but, only say with a word, and healed shall be my servant.
9 Ty jag är ock en menniska under annars mans våld, och hafver krigsknektar under mig; och jag säger till den ena: Gack; och han går; och till den andra: Kom; och han kommer; och till min dräng: Gör det; och han gör så.
For, I also, am a man [set] under authority, having under myself, soldiers, —and I say to this one, Go! and he goeth, and to another, Come! and he cometh, and, to my servant, Do this! and he doeth it.
10 När Jesus detta hörde, förundrade han sig, och sade till dem, som honom följde: Sannerliga säger jag eder, jag hafver icke funnit sådana tro i Israel.
Now Jesus, hearing, marveled, and said to them that followed, —Verily, I say unto you, With no one in Israel, such faith as this, have I found.
11 Men jag säger eder, att månge varda kommande af östan och vestan, och skola sitta med Abraham, Isaac och Jacob i himmelriket.
But I say unto you, Many from east and west, will have come, and shall recline with Abraham and Isaac and Jacob, in the kingdom of the heavens;
12 Men riksens barn skola varda utkastade i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
Whereas, the sons of the kingdom, shall be cast forth into the darkness outside, —There, will be wailing and gnashing of teeth.
13 Och Jesus sade till höfvitsmannen: Gack, och som du tror, så ske dig; och i samma stundene blef hans tjenare helbregda.
And Jesus said unto the centurion, Withdraw! and, as thou hast believed, be it done for thee. And healed was the servant in that hour.
14 Och när Jesus kom i Petri hus, och såg att hans svära låg, och hade skälfvosot;
And Jesus, coming into the house of Peter, saw his mother-in-law laid prostrate and in a fever,
15 Då tog han på hennes hand, och skälfvosoten öfvergaf henne; och hon stod upp, och tjente dem.
and he touched her hand, and the fever left her, —and she arose, and began ministering unto him.
16 Och när aftonen kom, hade de till honom många, som voro besatte; och han dref ut andarna med ord, och alla dem, som ondt hade, botade han;
But, when, evening, came, they brought unto him many demonized, —and he cast out the spirits with a word, and, all who were sick, he cured:
17 På det fullbordas skulle det som sagdt var genom Esaia Propheten, som säger: Han hafver tagit på sig våra skröplighet, och våra sjukdomar hafver han burit.
that it might be fulfilled, which was spoken through Isaiah the prophet, saying, —Himself, our weaknesses, took, and, diseases, bare.
18 Och när Jesus såg mycket folk omkring sig, böd han, att man skulle fara utöfver på hinsidon hafvet.
Now Jesus, seeing a multitude about him, gave orders to depart unto the other side.
19 Och kom en Skriftlärd till honom, och sade till honom: Mästar, jag vill följa dig ehvart du går.
And a certain scribe, coming near, said unto him, —Teacher; I will follow thee, whithersoever Thou goest.
20 Då sade Jesus till honom: Räfvarne hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver intet, der han må luta sitt hufvud till.
And Jesus saith unto him: The foxes, have, dens, and, the birds of the heavens, nests, —but, the Son of Man, hath not where, his head he may recline.
21 Och en annar af hans Lärjungar sade till honom: Herre, gif mig lof, att jag går först bort, och begrafver min fader.
And, another of the disciples, saith unto him, —Lord! suffer me, first, to depart, and bury my father.
22 Då sade Jesus till honom: Följ du mig, och låt de döda begrafva sina döda.
But, Jesus, saith unto him, —Be following me, and leave, the dead, to bury, their own dead.
23 Och han steg i skeppet, och hans Lärjungar följde honom.
And, when he, entered, into a boat, his disciples followed him.
24 Och si, en stor storm växte upp i hafvet, så att vågen slog utöfver skeppet; och han sof.
And lo! a great squall, arose in the sea, so that, the boat, was being covered, by the waves, —but, he, was sleeping.
25 Då gingo Lärjungarna till, och väckte honom upp, sägande: Herre, fräls oss, vi förgås.
And, coming near, they aroused him, saying, Master! save, we perish!
26 Då sade han till dem: I klentrogne, hvi rädens I? Och stod upp, och näpste vädret, och hafvet; och det vardt stilla lugnet.
And he saith unto them, Why, are ye, fearful, little of faith? Then, aroused, he rebuked the winds and the sea, —and it became a great calm.
27 Men menniskorna förundrade sig, och sade: Hvad är denne för en, att vädret och hafvet äro honom lydig?
But, the men, marveled, saying, Whence is this one, —that, both the winds and the sea, unto him, give ear?
28 Och när han kom på hinsidon hafvet, uti de Gergeseners landsändar, kommo två besatte med djefvulen emot honom löpande, utgångne af grifter; och voro ganska gräselige, så att ingen kunde resa den vägen fram.
And, when he, came, unto the other side, into the country of the Gadarenes, there met him, two men demonized, out of the tombs, coming forth, —fierce exceedingly, so that no one could pass that way;
29 Och si, de ropade, och sade: Ack! Jesu, Guds Son, hvad hafve vi med dig göra? Äst du kommen till att plåga oss förr än tid är?
and lo! they cried aloud, saying, What have we in common with thee, O Son of God? Hast thou come hither, before the right time, to torment us?
30 Så gick der långt ifrån en stor svinahjord i bet.
Now there was, far from them, a herd of many swine, feeding;
31 Då bådo honom djeflarna, och sade: Är det så, att du drifver oss ut, så lofva oss, att vi farom uti den svinahjorden.
and, the demons, began to beseech him, saying, If thou dost cast us out, send us away, into the herd of swine.
32 Då sade han till dem: Farer. Då foro de ut, och foro in i svinahjorden; och si, hele svinahjorden lopp, och brådstörte sig i hafvet, och drunknade i vattnet.
And he said unto them, Withdraw! So, they, going out, departed into the swine, —and lo! all the herd rushed down the cliff, into the sea, and died in the waters.
33 Men herdarne flydde bort, och gingo in i staden, och förkunnade alltsammans, och huru det var tillgånget med dem som besatte voro.
And, they who were feeding them, fled, —and, departing into the city, reported all things, and what concerned them who had been demonized.
34 Och si, då gick hela staden ut emot Jesum; och då de sågo honom, bådo de att han ville gå bort utu deras landsändar.
And lo! all the city, came out to meet Jesus, —and, seeing him, they besought that he would pass on from their bounds.
