Matteus 14
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
ʻI he kuonga ko ia naʻe fanongo ʻa Helota ko e tuʻi ki he ongoongo ʻo Sisu.
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
Pea pehē ʻe ia ki heʻene kau tamaioʻeiki, “Ko Sione eni ko e Papitaiso: he kuo tuʻu hake ia mei he mate; pea ko ia ʻoku hā ai ʻiate ia ʻae ngaahi ngāue lahi.”
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
He naʻe puke mo haʻi ʻe Helota ʻa Sione, ʻo tuku ia ki he fale fakapōpula, koeʻuhi ko Helotiasi, ko e uaifi ʻo hono tokoua ko Filipe.
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
He naʻe pehē ʻe Sione kiate ia, “ʻOku ʻikai ngofua haʻo maʻu ia.”
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
Pea ʻi heʻene tokanga ke tāmateʻi ia, naʻe manavahē ia ki he kakai, he naʻa nau lau ia ko e palōfita.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
Ka ʻi he ʻaho naʻe fakamanatuʻi ai ʻae fāʻeleʻi ʻo Helota, naʻe meʻe ʻi [honau ]ʻao ʻae taʻahine ʻa Helotiasi, pea mālieʻia ai ʻa Helota.
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
“Ko ia naʻa ne fuakava ai ke ne foaki kiate ia ʻaia kotoa pē te ne kole ki ai.”
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
Pea kuo tomuʻa akonekina ia ʻe heʻene faʻē, pea ne pehē, “Tuku mai ni kiate au ʻae ʻulu ʻo Sione ko e Papitaiso ʻi ha ipu.”
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
Pea mamahi ai ʻae tuʻi: ka koeʻuhi ko ʻene fuakava, mo kinautolu naʻa nau nonofo mo ia ʻi he kai, naʻa ne fekau ke ʻange ia [kiate ia].
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
Pea ne fekau ai ke tutuʻu ʻae ʻulu ʻo Sione ʻi he fale fakapōpula.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
Pea naʻe ʻomi hono ʻulu ʻi he ipu, ʻo ʻoatu ki he taʻahine: pea ne ʻomi ia ki heʻene faʻē.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
Pea naʻe haʻu ʻene kau ākonga, ʻo ʻave ʻae sino, mo tanu, pea ʻalu ʻo fakahā kia Sisu.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
Pea kuo fanongo ki ai ʻa Sisu, pea heka vaka ia, ʻo ʻalu mei he potu ko ia ki ha potu lala: pea fanongo ki ai ʻae kakai, pea nau hala ʻuta, ʻo muimui ʻiate ia mei he ngaahi kolo.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
Pea ʻalu atu ʻa Sisu, ʻo ne mamata ki he kakai tokolahi, pea ʻofa mamahi ia kiate kinautolu, ʻo ne fakamoʻui ʻenau ngaahi mahaki.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
Pea kuo efiafi ai, pea haʻu ʻene kau ākonga kiate ia, ʻo pehē, “Ko e potu lala eni, pea kuo tei ʻosi ʻae ʻaho; fekau ke ʻalu ʻae kakai ki he ngaahi potu kakai, ke fakatau meʻakai maʻanautolu.”
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
Ka naʻe tala ʻe Sisu kiate kinautolu, “ʻOku ʻikai ʻaonga ʻenau ʻalu: mou ʻoatu haʻanau kai.”
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
Pea nau pehē kiate ia, “Ko e foʻi mā pe ʻe nima, mo e ika ʻe ua, ʻoku tau maʻu ʻi heni.”
18 Sade han: Tager mig dem hit.
Pea pehē ʻe ia, “ʻOmi ia kiate au.”
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
Pea fekau ʻe ia ki he kakai ke nofo ki lalo ki he mohuku, pea ne toʻo ʻae foʻi mā ʻe nima, mo e ika ʻe ua, ʻo hanga hake ki he langi, ʻo tāpuaki, mo tofitofi ʻae ngaahi foʻi mā, pea ʻoatu ki heʻene kau ākonga, pea [tufaki ]ʻe he kau ākonga ki he kakai.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
Pea naʻa nau kai kotoa pē, ʻo mākona: pea tānaki ʻae toenga kai, pea pito ai ʻae kato ʻe hongofulu ma ua.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
Pea ko kinautolu naʻe kai, ko e tangata ʻe toko nima afe nai; kaeʻumaʻā ʻae kau fefine mo e tamaiki.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
Pea toki fekau ʻe Sisu ki heʻene kau ākonga ke nau heka vaka, ʻo muʻomuʻa ʻiate ia ki he kauvai ʻe taha, ke ne fekau ke ʻalu ʻae kakai.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
Pea kuo ne fekau ʻae kakai ke ʻalu, pea ʻalu hake tokotaha pe ia ki he moʻunga ke lotu: pea hokosia ʻae efiafi, ʻoku ne kei ʻi ai tokotaha pe.
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
Ka kuo ʻi he vaha ʻae vaka, ʻo tō mo hopo ʻi he peau: he naʻe tokai ʻae matangi.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
Pea ʻi hono fā ʻoe leʻo ʻi he pō naʻe ʻalu atu ʻa Sisu kiate kinautolu, ʻo hāʻele ʻi he [fukahi ]tahi.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
Pea ʻi he mamata ʻae kau ākonga ki heʻene hāʻele ʻi he [fukahi ]tahi, naʻa nau manavahē, ʻonau pehē, “Ko e laumālie!” Pea nau tangi kalanga ʻi he manavahē.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
Ka naʻe lea leva ʻa Sisu kiate kinautolu, ʻo pehē, “Fiemālie pe; he ko au pe; ʻoua te mou manavahē.”
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
Pea lea ʻa Pita, ʻo pehēange kiate ia, “ʻEiki, kapau ko koe, fekau mai ke u ʻalu atu kiate koe ʻi he vai.”
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
Pea ne pehē, “Haʻu.” Pea ʻi he ʻalu hifo ʻa Pita mei he vaka, naʻe ʻeveʻeva ia ʻi he tahi, ke ʻalu atu kia Sisu.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
Ka ʻi heʻene mamata ʻoku mālohi ʻae matangi, naʻe manavahē ia; pea kamata ngalo hifo, pea tangi ia, ʻo pehē, “ʻEiki, fakamoʻui au.”
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
Pea mafao leva ʻae nima ʻo Sisu, ʻo ne puke ia, ʻo ne pehē ki ai, “ʻA koe ʻoku siʻi hoʻo tui, ko e hā ʻoku ke fakataʻetaʻetui ai?’
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
Pea ʻi heʻena hoko ki he vaka, pea malū ʻae matangi.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
Pea haʻu ai ʻakinautolu naʻe ʻi he vaka, ʻo hū kiate ia, ʻo pehē, “Ko e moʻoni ko e ʻAlo koe ʻoe ʻOtua.”
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
Pea ʻi heʻenau hoko atu, naʻa nau tuʻu ki ʻuta ki he fonua ko Kenesaleti.
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
Pea kuo ʻilo ia ʻe he kakai ʻoe potu ko ia, naʻa nau fanongonongo ki he potu kotoa pē ʻoe fonua ko ia, ʻo omi kiate ia ʻakinautolu kotoa pē naʻe mahaki;
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
ʻO nau kole kiate ia ke nau ala pe ki he kapa ʻo hono kofu: pea naʻe fakamoʻui haohaoa ʻakinautolu kotoa pē naʻe ala ki ai.
