Matteus 14
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
En ce temps-là Hérode, le tétrarque, apprit la renommée de Jésus;
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
Et il dit à ses serviteurs: C’est Jean-Baptiste, c’est lui-même qui est ressuscité des morts, et voilà pourquoi des miracles s’opèrent par lui:
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
Car Hérode s’était saisi de Jean, l’avait chargé de fers et jeté en prison, à cause d’Hérodiade, femme de Philippe son frère.
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
Car Jean lui disait: Il ne t’est pas permis de l’avoir.
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
Et voulant le faire mourir, il craignit le peuple qui le tenait pour prophète.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
Or, au jour de la naissance d’Hérode, la fille d’Hérodiade dansa au milieu de sa cour, et plut à Hérode.
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
D’où il lui promit, avec serment, de lui donner tout ce qu’elle lui demanderait.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
Mais elle, instruite à l’avance par sa mère: Donnez-moi, dit-elle, ici dans un bassin, la tête de Jean-Baptiste.
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
Et le roi fut contristé; cependant à cause du serment et de ceux qui étaient à table avec lui, il commanda qu’on la lui donnât.
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
Et il envoya décapiter Jean dans la prison.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
Et sa tête fut apportée dans un bassin, et donnée à la jeune fille, qui la porta à sa mère.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
Or ses disciples étant venus prirent son corps et l’ensevelirent; puis ils vinrent l’annoncer à Jésus.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
Ce que Jésus ayant entendu, il partit de là dans une barque, pour se retirer à l’écart en un lieu désert; mais le peuple l’ayant su, le suivit à pied, des villes.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
Et, comme il sortait de la barque, il vit une grande foule; il eut pitié d’eux, et il guérit leurs malades.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
Or le soir étant venu, ses disciples s’approchèrent de lui, disant: Ce lieu est désert, et déjà l’heure est avancée; renvoyez le peuple, pour qu’ils aillent dans les villages acheter de quoi manger.
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
Mais Jésus leur dit: Il n’est pas nécessaire qu’ils y aillent; donnez-leur vous-mêmes à manger.
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
Ils lui répondirent: Nous n’avons ici que cinq pains et deux poissons.
18 Sade han: Tager mig dem hit.
Jésus leur dit: Apportez-les moi ici.
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
Et après avoir ordonné à la multitude de s’asseoir sur l’herbe, il prit les cinq pains et les deux poissons, et levant les yeux au ciel, il les bénit; puis rompant les pains, il les donna à ses disciples, et ses disciples au peuple.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
Ils en mangèrent tous et furent rassasiés; et les disciples emportèrent les restes, douze paniers pleins de morceaux.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
Or, le nombre de ceux qui mangèrent fut de cinq mille hommes, outre les femmes et les petits enfants.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
Aussitôt Jésus ordonna à ses disciples de monter dans la barque et de le précéder de l’autre côté de la mer, tandis qu’il renverrait le peuple.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
Et, le peuple renvoyé, il monta seul sur la montagne pour prier. Or, le soir étant venu, il se trouvait là seul.
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
Cependant, la barque était agitée par les flots au milieu de la mer; car le vent était contraire.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
Mais à la quatrième veille de la nuit, il vint à eux marchant sur la mer.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
Or, le voyant marcher sur la mer, ils se troublèrent et dirent; C’est un fantôme; et ils poussèrent des cris de frayeur.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
Mais Jésus aussitôt leur parla, disant: Ayez confiance, c’est moi, ne craignez point.
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
Pierre, répondant, dit: Seigneur, si c’est vous, ordonnez-moi de venir à vous sur les eaux.
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
Et Jésus dit: Viens. Et Pierre descendant de la barque, marchait sur les eaux pour venir à Jésus.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
Mais, voyant la violence du vent, il eut peur; et comme il commençait à enfoncer, il cria, disant: Seigneur, sauvez-moi!
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
Et à l’instant même Jésus étendant la main, le saisit, et lui dit: Homme de peu de foi, pourquoi as-tu douté?
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
Or, lorsqu’ils furent montés dans la barque, le vent cessa.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
Alors ceux qui étaient dans la barque, vinrent et l’adorèrent, disant: Vraiment, vous êtes le fils de Dieu.
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
Lorsqu’ils eurent traversé la mer, ils vinrent dans la terre de Génésar.
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
Et quand les hommes de ce lieu l’eurent reconnu, ils envoyèrent dans toute cette contrée, et lui présentèrent tous les malades;
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
Et ils lui demandaient de toucher seulement la frange de ses vêtements; et tous ceux qui la touchèrent furent guéris.
