Matteus 14
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
At that time, Herod the tetrarch heard the report concerning Yeshua,
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
and said to his servants, “This is Yochanan the Immerser. He is risen from the dead. That is why these powers work in him.”
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
For Herod had arrested Yochanan, bound him, and put him in prison for the sake of Herodias, his brother Philip’s wife.
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
For Yochanan said to him, “It is not lawful for you to have her.”
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
When he would have put him to death, he feared the multitude, because they counted him as a prophet.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
But when Herod’s birthday came, the daughter of Herodias danced among them and pleased Herod.
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
Therefore he promised with an oath to give her whatever she should ask.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
She, being prompted by her mother, said, “Give me here on a platter the head of Yochanan the Immerser.”
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
The king was grieved, but for the sake of his oaths and of those who sat at the table with him, he commanded it to be given,
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
and he sent and beheaded Yochanan in the prison.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
His head was brought on a platter and given to the young lady; and she brought it to her mother.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
His disciples came, took the body, and buried it. Then they went and told Yeshua.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
Now when Yeshua heard this, he withdrew from there in a boat to a deserted place apart. When the multitudes heard it, they followed him on foot from the cities.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
Yeshua went out, and he saw a great multitude. He had compassion on them and healed their sick.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
When evening had come, his disciples came to him, saying, “This place is deserted, and the hour is already late. Send the multitudes away, that they may go into the villages, and buy themselves food.”
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
But Yeshua said to them, “They don’t need to go away. You give them something to eat.”
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
They told him, “We only have here five loaves and two fish.”
18 Sade han: Tager mig dem hit.
He said, “Bring them here to me.”
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
He commanded the multitudes to sit down on the grass; and he took the five loaves and the two fish, and looking up to heaven, he blessed, broke and gave the loaves to the disciples; and the disciples gave to the multitudes.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
They all ate and were filled. They took up twelve baskets full of that which remained left over from the broken pieces.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
Those who ate were about five thousand men, in addition to women and children.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
Immediately Yeshua made the disciples get into the boat and go ahead of him to the other side, while he sent the multitudes away.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
After he had sent the multitudes away, he went up into the mountain by himself to pray. When evening had come, he was there alone.
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
But the boat was now in the middle of the sea, distressed by the waves, for the wind was contrary.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
In the fourth watch of the night, Yeshua came to them, walking on the sea.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
When the disciples saw him walking on the sea, they were troubled, saying, “It’s a ghost!” and they cried out for fear.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
But immediately Yeshua spoke to them, saying, “Cheer up! It is I! Don’t be afraid.”
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
Peter answered him and said, “Lord, if it is you, command me to come to you on the waters.”
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
He said, “Come!” Peter stepped down from the boat and walked on the waters to come to Yeshua.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
But when he saw that the wind was strong, he was afraid, and beginning to sink, he cried out, saying, “Lord, save me!”
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
Immediately Yeshua stretched out his hand, took hold of him, and said to him, “You of little faith, why did you doubt?”
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
When they got up into the boat, the wind ceased.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
Those who were in the boat came and worshiped him, saying, “You are truly the Son of God!”
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
When they had crossed over, they came to the land of Gennesaret.
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
When the people of that place recognized him, they sent into all that surrounding region and brought to him all who were sick;
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
and they begged him that they might just touch the fringe of his garment. As many as touched it were made whole.
