Matteus 14
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
And at that time Herod the Tetrarch heard the fame of Jesus:
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
and he said to his servants: This is John the Baptizer: he is risen from the grave: therefore works of power are wrought by him.
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
Now this Herod had seized John, and bound him and cast him into prison; on account of Herodias, the wife of his brother Philip.
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
For John had said to him: It is no lawful for her to be thy wife.
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
And he had wished to kill him; but he was afraid of the people, seeing that they regarded him as a prophet.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
But when Herod's birthday festival occurred, the daughter of Herodias danced before the guests; and she pleased Herod.
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
Therefore he swore to her by an oath, that he would give her whatsoever she might ask.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
And she, as she had been instructed by her mother, said: Give me here in a dish the head of John the Baptizer.
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
And it troubled the king: nevertheless, on account of the oath, and the guests, he commanded that it should be given her.
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
And he sent and cut off the head of John in the prison.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
And the head was brought in a dish and given to the girl; and she brought it to her mother.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
And his disciples came and bore away the corpse, and buried it; and they went and informed Jesus.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
And Jesus, when he had heard it, retired alone, in a ship, to a desert place. And when the multitudes heard of it, they followed him by dry land from the cities.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
And when Jesus disembarked, he saw great multitudes; and he had compassion on them, and healed their sick.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
And when it was evening, his disciples came to him, and said to him: This is a desert place, and the time is gone; send away the throngs of people, that they may go to the villages, and buy themselves food.
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
But he said to them: It is not necessary for them to go; give ye them to eat.
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
And they said to him: We have nothing here but five cakes and two fishes.
18 Sade han: Tager mig dem hit.
Jesus said to them: Bring them here to me.
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
And he commanded the multitudes to recline on the ground: and he took the five cakes and two fishes, and he looked towards heaven, and blessed, and brake, and gave to his disciples; and the disciples placed before the multitudes.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
And they all ate, and were satisfied: and they took up the broken remains, twelve full baskets.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
And the men who had eaten were five thousand, besides the women and children.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
And immediately he constrained his disciples to embark in a ship, and to go before him to the other side, while he sent away the multitudes.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
And when he had sent the multitudes away, he ascended a mountain alone to pray. And when it was dark, he was there alone.
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
And the ship was distant from land many furlongs: meanwhile it was much tossed by the waves; for the wind was adverse to it.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
And in the fourth watch of the night, Jesus came up to them, walking upon the waters.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
And his disciples saw him as he walked upon the waters, and they were perturbated: and they said, What we see is a spectre: and they cried out through fear.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
But Jesus immediately spoke to them, and said: Have courage: it is I; be not afraid.
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
Cephas replied, and said to him: My Lord, if it be thou, bid me come to thee on the waters.
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
And Jesus said to him, Come. And Cephas descended from the ship, and walked upon the waters to go to Jesus.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
But when he saw the wind to be violent, he was afraid, and began to sink. And he raised his voice, and said: My Lord, rescue me.
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
And immediately our Lord reached forth his hand, and caught him, and said to him: O small in faith, why didst thou distrust!
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
And as they entered the ship, the wind subsided.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
And they that were in the ship, came and worshipped him, and said: Truly thou art the Son of God!
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
And they rowed on, and came to the land of Gennesaret.
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
And the men of that place knew him: and they sent to all the villages around them; and they brought to him all that were very sick;
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
and they entreated of him, that they might touch at least the extremity of his garment. And they who touched, were healed.
