Matteus 14
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
At that time Herod the tetrarch heard the report about Jesus
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
and said to his servants, “This is John the Baptizer; he has been raised from the dead, and therefore the powers are at work in him.”
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
For Herod had laid hold of John and bound him, and put him in prison because of Herodias, his brother Philip's wife.
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
For John would say to him, “It is not lawful for you to have her.”
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
And although he wanted to kill him, he feared the crowd, because they counted him as a prophet.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
But while Herod's birthday was being celebrated, the daughter of Herodias danced before them and she pleased Herod.
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
So he promised with an oath to give her whatever she might ask.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
So she, having been prompted by her mother, she says, “Give me here on a platter the head of John the Baptizer!”
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
And the king was sorry; nevertheless, because of the oaths and those who were reclining at the table with him, he commanded it to be given.
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
So he sent and had John beheaded in prison.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
And his head was brought on a platter and given to the girl, and she brought it to her mother.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
Then his disciples came forward and took the body and buried it, and they went and told Jesus.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
Upon hearing it, Jesus departed from there by boat to a deserted place privately. But when the crowds heard it, they followed Him on foot from the towns.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
So when Jesus disembarked He saw a large crowd, and He had compassion on them and healed their sick.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
Now with evening coming on His disciples approached Him saying: “The place is uninhabited and the hour is already late. Dismiss the crowds, that they may go into the villages and buy themselves food.”
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
But Jesus said to them: “They do not need to go away. You give them to eat.”
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
But they say to Him, “We have nothing here except five loaves and two fish.”
18 Sade han: Tager mig dem hit.
So He said, “Bring them here to me.”
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
Then He commanded the crowds to recline on the grass. And taking the five loaves and two fish and looking up to heaven, He blessed; and breaking the loaves He gave to the disciples, and the disciples to the crowds.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
So they all ate and were filled; and they took up the fragments that remained, twelve baskets full.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
Now those who ate were about five thousand men, besides women and children.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
Immediately Jesus made His disciples get into the boat and go ahead of Him to the other side, while He dismissed the crowds.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
And having dismissed the crowds He went up on the mountain by Himself to pray. So when night came He was alone there.
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
But the boat was already in the middle of the sea, being harassed by the waves, for the wind was contrary.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
So in the fourth watch of the night Jesus went to them, walking on the sea.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
And when the disciples saw Him walking on the sea, they became agitated saying, “It's a ghost!” And they cried out for fear.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
But immediately Jesus spoke to them saying: “Courage! It is I; don't be afraid!”
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
So in answer Peter said, “Lord, since it's you, command me to come to you on the water.”
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
So He said to him, “Come!” And stepping down from the boat Peter walked on the water to go to Jesus.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
But seeing the strong wind he became afraid, and beginning to sink he cried out saying, “Lord, save me!”
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
And immediately Jesus reached out His hand and caught him and says to him: “You little-faith! Why did you doubt?”
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
And when they got into the boat the wind ceased.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
Then those who were in the boat came and worshiped Him saying, “Truly you are the Son of God!”
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
When they had crossed over they came to the land of Genesaret.
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
And when the men of that place recognized Him they sent messengers into all that surrounding region and they brought to Him all who were sick.
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
And they would beg Him that if only they might at least touch the hem of His garment; and as many as touched were completely healed.
