Matteus 14
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
At that time Herod the tetrarch heard the reports about Jesus
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
and said to his servants, “This is John the Baptist; he has risen from the dead! That is why miraculous powers are at work in him.”
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
Now Herod had arrested John and bound him and put him in prison on account of Herodias, his brother Philip’s wife,
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
because John had been telling him, “It is not lawful for you to have her.”
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
Although Herod wanted to kill John, he was afraid of the people, because they regarded John as a prophet.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
On Herod’s birthday, however, the daughter of Herodias danced before them and pleased Herod
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
so much that he promised with an oath to give to her whatever she asked.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
Prompted by her mother, she said, “Give me here on a platter the head of John the Baptist.”
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
The king was grieved, but because of his oaths and his guests, he ordered that her wish be granted
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
and sent to have John beheaded in the prison.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
John’s head was brought in on a platter and presented to the girl, who carried it to her mother.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
Then John’s disciples came and took his body and buried it. And they went and informed Jesus.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
When Jesus heard about John, He withdrew by boat privately to a solitary place. But the crowds found out about it and followed Him on foot from the towns.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
When He stepped ashore and saw a large crowd, He had compassion on them and healed their sick.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
When evening came, the disciples came to Him and said, “This is a desolate place, and the hour is already late. Dismiss the crowds so they can go to the villages and buy themselves some food.”
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
“They do not need to go away,” Jesus replied. “You give them something to eat.”
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
“We have here only five loaves of bread and two fish,” they answered.
18 Sade han: Tager mig dem hit.
“Bring them here to Me,” Jesus said.
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
And He directed the crowds to sit down on the grass. Taking the five loaves and the two fish and looking up to heaven, He spoke a blessing. Then He broke the loaves and gave them to the disciples, and the disciples gave them to the people.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
They all ate and were satisfied, and the disciples picked up twelve basketfuls of broken pieces that were left over.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
About five thousand men were fed, in addition to women and children.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
Immediately Jesus made the disciples get into the boat and go on ahead of Him to the other side, while He dismissed the crowds.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
After He had sent them away, He went up on the mountain by Himself to pray. When evening came, He was there alone,
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
but the boat was already far from land, buffeted by the waves because the wind was against it.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
During the fourth watch of the night, Jesus went out to them, walking on the sea.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
When the disciples saw Him walking on the sea, they were terrified. “It’s a ghost!” they said, and cried out in fear.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
But Jesus spoke up at once: “Take courage! It is I. Do not be afraid.”
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
“Lord, if it is You,” Peter replied, “command me to come to You on the water.”
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
“Come,” said Jesus. Then Peter got down out of the boat, walked on the water, and came toward Jesus.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
But when he saw the strength of the wind, he was afraid, and beginning to sink, cried out, “Lord, save me!”
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
Immediately Jesus reached out His hand and took hold of Peter. “You of little faith,” He said, “why did you doubt?”
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
And when they had climbed back into the boat, the wind died down.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
Then those who were in the boat worshiped Him, saying, “Truly You are the Son of God!”
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
When they had crossed over, they landed at Gennesaret.
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
And when the men of that place recognized Jesus, they sent word to all the surrounding region. People brought all the sick to Him
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
and begged Him just to let them touch the fringe of His cloak. And all who touched Him were healed.
