Matteus 14
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
U ono vrijeme doču Herod tetrarh za Isusa
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
pa reče svojim slugama: “To je Ivan Krstitelj! On uskrsnu od mrtvih i zato čudesne sile djeluju u njemu.”
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
Herod doista bijaše uhitio Ivana te ga svezana bacio u tamnicu zbog Herodijade, žene brata svoga Filipa.
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
Jer Ivan mu govoraše: “Ne smiješ je imati!”
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
Htjede ga ubiti, ali se bojao naroda jer su ga smatrali prorokom.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
Na Herodov rođendan zaplesa kći Herodijadina pred svima i svidje se Herodu.
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
Zato se zakle dati joj što god zaište.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
A ona nagovorena od matere: “Daj mi, reče, ovdje na pladnju glavu Ivana Krstitelja.”
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
Ražalosti se kralj, ali zbog zakletve i sustolnika zapovjedi da se dade.
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
Posla odrubiti glavu Ivanu u tamnici.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
I doniješe glavu njegovu na pladnju, dadoše djevojci, a ona je odnije materi.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
A učenici njegovi dođu, uzmu njegovo tijelo i pokopaju ga pa odu i jave Isusu.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
Kad je Isus to čuo, povuče se odande lađom na samotno mjesto, u osamu. Dočuo to narod pa pohrli pješice za njim iz gradova.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
Kad on iziđe, vidje silan svijet, sažali mu se nad njim te izliječi njegove bolesnike.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
Uvečer mu pristupe učenici pa mu reknu: “Pust je ovo kraj i već je kasno. Otpusti dakle svijet: neka odu po selima kupiti hrane.”
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
A Isus im reče: “Ne treba da idu, dajte im vi jesti.”
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
Oni mu kažu: “Nemamo ovdje ništa osim pet kruhova i dvije ribe.”
18 Sade han: Tager mig dem hit.
A on će im: “Donesite mi ih ovamo.”
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
I zapovjedi da mnoštvo posjeda po travi. On uze pet kruhova i dvije ribe, pogleda na nebo, izreče blagoslov pa razlomi i dade kruhove učenicima, a učenici mnoštvu.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
I jeli su svi i nasitili se. Od preteklih ulomaka nakupiše dvanaest punih košara.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
A blagovalo je oko pet tisuća muškaraca, osim žena i djece.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
I odmah prisili učenike da uđu u lađu i da se prebace prijeko dok on otpusti mnoštvo.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
A pošto otpusti mnoštvo, uziđe na goru, nasamo, da se pomoli. Uvečer bijaše ondje sam.
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
Lađa se već mnogo stadija bila ostisla od kraja, šibana valovima. Bijaše protivan vjetar.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
O četvrtoj noćnoj straži dođe on k njima hodeći po moru.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
A učenici ugledavši ga kako hodi po moru, prestrašeni rekoše: “Utvara!” I od straha kriknuše.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
Isus im odmah progovori: “Hrabro samo! Ja sam! Ne bojte se!”
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
Petar prihvati i reče: “Gospodine, ako si ti, zapovjedi mi da dođem k tebi po vodi!”
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
A on mu reče: “Dođi!” I Petar siđe s lađe te, hodeći po vodi, pođe k Isusu.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
Ali kad spazi vjetar, poplaši se, počne tonuti te krikne: “Gospodine, spasi me!”
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
Isus odmah pruži ruku, dohvati ga i kaže mu: “Malovjerni, zašto si posumnjao?”
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
Kad uđoše u lađu, utihnu vjetar.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
A oni na lađi poklone mu se ničice govoreći: “Uistinu, ti si Sin Božji!”
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
Pošto preploviše, dođu na kraj, u Genezaret.
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
I ljudi ga onoga kraja prepoznaju pa razglase po svoj onoj okolici. I donošahu mu sve bolesnike
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
te ga moljahu da se samo dotaknu skuta njegove haljine. I koji bi se dotakli, ozdravili bi.
