Matteus 14
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
Cawh Herod sangpahrang ing Jesu akawng ce za hy.
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
Cedawngawh a tyihzoeih a venawh, “Anih ce thihnaak awhkawng ak tho tlaih Baptisma ak pekung Johan hawh ni! Cawh ni kawpoek kyi ik-oeih saithainaakkhqi anih awh a awm hy,” tihy.
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
Herod ing a na Philip a zu Herodi akawng awh Johan ce tu nawh ak khih coengawh thawngim na thla hy,
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
Johan ing “Na na a zu na zuna na lawh ce am thym hy,” a tinaak dawngawh ce myihna ce sai hy.
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
Thlang kqeng ing Johan ce tawngha tinawh amik poek a dawngawh, Johan ce him aham ngaih hlai uhy, thlang kqeng ce kqih hy.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
Cehlai Herod a thangnaak khawnyn a pha awh, Herod a canu ce a mingmih a haiawh lam sak nawh Herod ce ak kaw zeel sak hy,
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
Cedawngawh cawhkaw nuca ing a ngaih saqui ce peek aham awikamnaak tahy.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
Nuca ing a nu a cuih amyihna, “Baptisma ak pekung Johan a lu ce beihdung awh ni pe,” tina hy.
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
Cawh taw sangpahrang ce ak kaw se hy, cehlai mybuh amik veel haih khinkhqi haiawh awi ana kam hawh a dawngawh nuca ing a ngaih amyihna peek aham awi pehy,
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
thlang tyi nawh thawngim khui awhkaw Johan a lu ce hlyng sak hy.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
A lu ce beihdung awh hawlaw pe unawh nuca ce pe uhy.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
Johan a hubatkhqi ce law unawh a qawk ce a mi khyn coengawh pup uhy. Cekcoengawh cet unawh Jesu a ven awh kqawn pe uhy.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
Ce ak awi ce Jesu ing ang zaak awh, thlang a dingnaak na lawng ing cet valh hy. Thlangkhqi ing a ming zaak awh, khawk khui awhkawng khaw ing cet unawh hquut uhy.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
Jesu ing kawngceng a pha awhtaw thlang kqeng ce hu hy, cawh a mingmih ce am qeen khqi soeih a dawngawh, thlak tlokhqi ce qoei sak hy.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
Khaw a my law awhtaw, a hubatkhqi ce a venna law unawh, “Ve ve kqawng lak na awm nawh, khaw awm my hawh hy. Cedawngawh thlang kqeng ve ceh sak hlah, khawk khuina cet u seitaw a mimah ing buh a an awm thlai useh,” tina uhy.
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
Cehlai Jesu ing, “A mingmih a mi ceh am ngaih hy. Nangmih ing ai kawi pe uh,” tinak khqi hy.
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
Cekkhqi ing a venawh, “Phaihpi cun nga ingkaw nga lunghih doeng ni ka mi taak,” tina uhy,
18 Sade han: Tager mig dem hit.
Cekkhqi venawh, “Ka venna hawlaw lah uh,” tina hy.
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
Taaitin awh thlang kqeng ce ngawih sak aham awi pehy. Phaihpi cun nga ingkaw nga lunghih ce a lawh coengawh khan benna mang nawh, zeelnaak awi ak kqawn coengawh phaihpi ce ek hy. Cekcoengawh phaihpi ce a hubatkhqi venawh pehy, a hubatkhqi ing thlang kqeng a venawh teei patoeng uhy.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
Cekkhqi ing ami ai awhtaw phyi boeih uhy, ami ai ngenkhqi ce a hubatkhqi ing ami kawih awh vawh hqa hlaihih law hy.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
Cawhkaw ak aikhqi ce nu ingkaw naasen a noet kaana, pa hqoeng thawngnga law uhy.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
Jesu ing thlang kqeng ce a tyih khqi huili awh, a hubatkhqi awm lawng awh luh sak khqi nawh caqai benna ana cet uh tinawh awi pek khqi hy.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
Thlang kqeng ce a ceh sak coengawh, cykcah aham amah doeng tlang na kaai hy. Khaw a my law awhtaw, ce a hyn awh amah doeng awm hy,
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
Cehlai lawng taw caqai ing a hlanaak na tuibak ing mam khoep hy.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
Than cinghy khawnoek pali awh, Jesu taw a mingmih a venna tui awh ce cet hy.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
Tuili awh a ceh ce a hubatkhqi ing ami huh awh kqih uhy. “Ce ce myihla ni,” ti unawh amik kqih awh khyy uhy.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
Cehlai Jesu ing a mingmih a venawh: “Koeh ly uh, kai ni, koeh kqih uh,” tinak khqi hy.
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
Piter ing a venawh, “Bawipa, nang awhtaw na venna tui awh ce ni law sak lawt lah,” tina hy.
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
Jesu ing, “Law,” tina hy. Cawh Piter ce lawng awhkawng kqum nawh, tui awh Jesu a venna ce va cet hy.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
Cehlai khawhli ce a huh awh kqih nawh tuih khuina ce nung tla hy, “Bawipa, ni hul lah! tinawh khy hy.
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
Jesu ing a kut soeng nawh tu hy, “Cangnaak ak zawi aw, kawtih upvoetnaak na taak?,” tina hy.
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
Lawng khuina a ni kaai coengawh, khawhli ce sit hy.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
Lawng khui awhkaw ak awm thlangkhqi ing anih ce beek uhy, “Nang ve Khawsa Capa tang tang ni,” tina uhy.
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
Caqai benna ce cet phat unawh Gennesaret qam ce pha uhy.
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
Ce a hyn awhkaw ak awm thlangkhqi ing anih ce ami sim awhkawng ami qam pum awh awi ce pha sak boeih uhy.
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
A venawh tlawhnaak ak takhqi boeih ce hawlaw unawh a himai awm ami binaak thai aham a venawh qeennaak thoeh uhy, ak bi thlangkhqi boeih taw qoei uhy.
