Markus 6
1 Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland; och hans Lärjungar följde honom.
On leaving that place, Jesus, followed by his disciples, went to his own part of the country.
2 Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge, som det hörde, förundrade sig storliga, sägande: Hvadan kommer honom detta? Och hvad visdom är denne, som honom gifven är, och sådana krafter, som ske igenom hans händer?
When the Sabbath came, he began to teach in the Synagogue; and the people, as they listened, were deeply impressed. “Where did he get this?” they said, “and what is this wisdom that has been given him? and these miracles which he is doing?
3 Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom.
Is not he the carpenter, the son of Mary, and the brother of James, and Joses, and Judas, and Simon? And are not his sisters, too, living here among us?” This proved a hindrance to their believing in him;
4 Då sade Jesus till dem: En Prophet varder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk.
on which Jesus said: “A prophet is not without honour, except in his own country, and among his own relations, and in his own home.”
5 Och han kunde der ingen kraft göra, utan det att han lade händerna på några få sjuka, och botade dem.
And he could not work any miracle there, beyond placing his hands upon a few infirm persons, and curing them;
6 Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde.
and he wondered at the want of faith shown by the people. Jesus went round the villages, one after another, teaching.
7 Och han kallade för sig de tolf, tog till att utsända dem, två och två; gifvandes dem magt emot de orena andar;
He called the Twelve to him, and began to send them out as his Messengers, two and two, and gave them authority over foul spirits.
8 Och böd dem, att de intet skulle taga med sig till vägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen;
He instructed them to take nothing but a staff for the journey — not even bread, or a bag, or pence in their purse;
9 Utan de skulle vara skodde; och att de icke skulle kläda sig uti två kjortlar;
but they were to wear sandals, and not to put on a second coat.
10 Och sade till dem: Hvar som helst I ingån uti ett hus, blifven der, tilldess I dragen dädan.
“Whenever you go to stay at a house,” he said, “remain there till you leave that place;
11 Och hvilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går derut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter till vittnesbörd öfver dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare varder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom.
and if a place does not welcome you, or listen to you, as you go out of it shake off the dust that is on the soles of your feet, as a protest against them.”
12 Och de gingo ut, och predikade, att man skulle bättra sig;
So they set out, and proclaimed the need of repentance.
13 Och utdrefvo många djeflar, och smorde många kranka med oljo, och botade dem.
They drove out many demons, and anointed with oil many who were infirm, and cured them.
14 Och fick Konung Herodes detta höra; ty hans namn var redo kunnigt; och sade: Den Johannes, som döpte, är uppstånden ifrå de döda; och derföre gör han sådana krafter.
Now King Herod heard of Jesus; for his name had become well known. People were saying — “John the Baptizer must have risen from the dead, and that is why these miraculous powers are active in him.”
15 Somlige sade: Det är Elias; och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna.
Others again said — “He is Elijah,” and others — “He is a Prophet, like one of the great Prophets.”
16 Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är uppstånden ifrå de döda.
But when Herod heard of him, he said — “The man whom I beheaded — John — he must be risen!”
17 Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus skull; ty han hade tagit henne till hustru;
For Herod himself had sent and arrested John, and put him in prison, in chains, to please Herodias, the wife of his brother Philip, because Herod had married her.
18 Men Johannes sade till Herodes: Dig är icke lofligit att hafva dins broders hustru.
For John had said to Herod — “You have no right to be living with your brother’s wife.”
19 Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess vid;
So Herodias was incensed against John, and wanted to put him to death, but was unable to do so,
20 Ty Herodes fruktade Johannem, vetandes att han var en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna.
because Herod stood in fear of John, knowing him to be an upright and holy man, and protected him. He had listened to John, but still remained much perplexed, and yet he found pleasure in listening to him.
21 Då nu en belägen dag kom, att Herodes på sin födelsedag gaf de öfversta, och höfvitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost;
A suitable opportunity, however, occurred when Herod, on his birthday, gave a dinner to his high officials, and his generals, and the foremost men in Galilee.
22 Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto vid bordet. Då sade Konungen till pigona: Bed utaf mig hvad du vill, jag vill gifva dig det;
And when his daughter — that is, the daughter of Herodias — came in and danced, she delighted Herod and those who were dining with him. “Ask me for whatever you like,” the King said to the girl, “and I will give it to you”;
23 Och svor henne en ed; Hvad du bedjande varder af mig, vill jag gifva dig, allt intill hälften af mitt rike.
and he swore to her that he would give her whatever she asked him — up to half his kingdom.
24 Hon gick ut, och sade till sina moder: Hvad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufvud.
The girl went out, and said to her mother “What must I ask for?” “The head of John the Baptizer,’ answered her mother.
25 Och hon gick straxt med hast in till Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att du gifver mig nu straxt, på ett fat, Johannis Döparens hufvud.
So she went in as quickly as possible to the King, and made her request. “I want you,” she said, “to give me at once, on a dish, the head of John the Baptist.”
26 Då vardt Konungen bedröfvad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto vid bordet, ville han icke visa henne af;
The King was much distressed; yet, on account of his oath and of the guests at his table, he did not like to refuse her.
27 Utan straxt sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufvud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset;
He immediately dispatched one of his bodyguard, with orders to bring John’s head. The man went and beheaded John in the prison,
28 Och bar fram hans hufvud på ett fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder.
and, bringing his head on a dish, gave it to the girl, and the girl gave it to her mother.
29 Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen upp, och begrofvo honom.
When John’s disciples heard of it, they came and took his body away, and laid it in a tomb.
30 Och Apostlarna församlades till Jesum, och förkunnade honom all stycke; och hvad de gjort och lärt hade.
When the Apostles came back to Jesus, they told him all that they had done and all that they had taught.
31 Då sade han till dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hviler eder något litet; ty der voro månge, som gingo till och ifrå, så att de hade icke tid till att äta.
“Come by yourselves privately to some lonely spot,” he said, “and rest for a while” — for there were so many people coming and going that they had not time even to eat.
32 Och så for han bort afsides till skepps uti ödemarken.
So they set off privately in their boat for a lonely spot.
33 Och folket såg, att de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tillsammans af alla städer, till fot, och kommo fram förr än de, och församlades till honom.
And many people saw them going, and recognised them, and from all the towns they flocked together to the place on foot, and got there before them.
34 Så gick Jesus ut, och fick se det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem; förty de voro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket.
On getting out of the boat, Jesus saw a great crowd, and his heart was moved at the sight of them, because they were ‘like sheep without a shepherd’; and he began to teach them many things.
35 Och då nu dagen var fast framliden, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden;
When it grew late, his disciples came up to him, and said: “This is a lonely spot, and it is already late.
36 Släpp dem ifrå dig, att de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafva intet äta.
Send the people away, so that they may go to the farms and villages around and buy themselves something to eat.”
37 Då svarade han dem, och sade: Gifver I dem äta. Då sade de till honom: Skole vi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifva dem äta?
But Jesus answered: “It is for you to give them something to eat.” “Are we to go and buy twenty pounds’ worth of bread,” they asked, “to give them to eat?”
38 Då sade han till dem: Huru mång bröd hafven I? Går, och ser till. Och sedan de hade sett till, sade de: Fem, och två fiskar.
“How many loaves have you?” he asked; “Go, and see.” When they had found out, they told him: “Five, and two fishes.”
39 Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset.
Jesus directed them to make all the people take their seats on the green grass, in parties;
40 Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio.
and they sat down in groups — in hundreds, and in fifties.
41 Och så tog han de fem bröd och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla.
Taking the five loaves and the two fishes, Jesus looked up to Heaven, and said the blessing; he broke the loaves into pieces, and gave them to his disciples for them to serve out to the people, and he divided the two fishes also among them all.
42 Och de åto alle, och vordo mätte;
Every one had sufficient to eat;
43 Och togo sedan upp tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen.
and they picked up enough broken pieces to fill twelve baskets, as well as some of the fish.
44 Och de der ätit hade, voro vid femtusend män.
The men who ate the bread were five thousand in number.
45 Och straxt dref han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom öfver hafvet till Bethsaida, medan han skiljde folket ifrå sig.
Immediately afterwards Jesus made his disciples get into the boat, and cross over in advance, in the direction of Bethsaida, while he himself was dismissing the crowd.
46 Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja.
After he had taken leave of the people, he went away up the hill to pray.
47 Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena.
When evening fell, the boat was out in the middle of the Sea, and Jesus on the shore alone.
48 Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem.
Seeing them labouring at the oars — for the wind was against them — about three hours after midnight Jesus came towards them, walking on the water, intending to join them.
49 Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade;
But, when they saw him walking on the water, they thought it was a ghost, and cried out;
50 Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde.
for all of them saw him, and were terrified. But Jesus at once spoke to them. “Courage!” he said, “it is I; do not be afraid!”
51 Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton.
Then he got into the boat with them, and the wind dropped. The disciples were utterly amazed,
52 Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta var förblindadt.
for they had not understood about the loaves, their minds being slow to learn.
53 Och då de öfverfarne voro, kommo de till det landet Genesaret, och lade der i hamn.
When they had crossed over, they landed at Gennesaret, and moored the boat.
54 Och när de gingo utu skeppet, kände de honom straxt;
But they had no sooner left her than the people, recognising Jesus,
55 Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkringföra de sjuka på sängar, dit de hörde han var.
hurried over the whole country-side, and began to carry about upon mats those who were ill, wherever they heard he was.
56 Och hvar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, att de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo vid honom, de vordo helbregda.
So wherever he went — to villages, or towns, or farms — they would lay their sick in the market-places, begging him to let them touch only the tassel of his cloak; and all who touched were made well.
