Lukas 8
1 Och det begaf sig derefter, att han vandrade i städer och byar, predikade och förkunnade Evangelium om Guds rike; och de tolf med honom;
Logo depois, ele percorreu cidades e aldeias, pregando e trazendo as boas novas do Reino de Deus. Com ele estavam os doze,
2 Dertill några qvinnor, som han hade helbregda gjort ifrå de onda andar och krankheter, nämliga: Maria, som kallas Magdalena, af hvilka sju djeflar utgångne voro;
e certas mulheres que haviam sido curadas de espíritos malignos e enfermidades: Maria que se chamava Madalena, de quem sete demônios haviam saído;
3 Och Joanna, Chuse hustru, Herodis fogdes, och Susanna, och många andra, som honom tjente af sina ägodelar.
e Joana, a esposa de Chuzas, mordomo de Herodes; Susana; e muitas outras que as serviram de seus bens.
4 Då nu mycket folk kom tillhopa, och utaf städerna sökte till honom, talade han genom liknelse:
Quando uma grande multidão se reuniu e pessoas de todas as cidades vinham até ele, ele falou por meio de uma parábola:
5 En sädesman gick ut till att så sina säd; och vid han sådde, föll somt vid vägen, och vardt förtrampadt, och foglarna under himmelen åto det.
“O fazendeiro saiu para semear sua semente. Enquanto semeava, algumas caíram ao longo da estrada, e foi pisoteada, e as aves do céu a devoraram.
6 Och somt föll på hälleberget, och då det uppgick, förtorkades det; ty det hade ingen vätsko.
Outras sementes caíram sobre a rocha e, assim que cresceram, murcharam, porque não tinham umidade.
7 Och somt föll ibland törne, och törnen gingo med upp, och förqvafde det.
Outras caíram no meio dos espinhos, e os espinhos cresceram com ela e a sufocaram.
8 Och somt föll i goda jord; och det gick upp, och gjorde hundradefald frukt. Då han detta sade, ropade han: Den der hafver öron till att höra, han höre.
Outras caíram no bom terreno e cresceram e produziram cem vezes mais frutos”. Ao dizer estas coisas, ele gritou: “Aquele que tem ouvidos para ouvir, que ouça!
9 Då frågade honom hans Lärjungar, hurudana denna liknelsen var.
Então seus discípulos lhe perguntaram: “O que significa esta parábola”?
10 Han sade till dem: Eder är gifvet veta Guds rikes hemlighet, men dem androm genom liknelse; på det att, ändock de se, skola de likväl icke se, och ändock de höra, skola de likväl icke förstå.
Ele disse: “A você é dado conhecer os mistérios do Reino de Deus, mas ao resto é dado em parábolas, que 'vendo eles podem não ver, e ouvindo eles podem não entender'.
11 Så är nu denna liknelsen. Säden är Guds ord;
“Agora a parábola é esta: A semente é a palavra de Deus.
12 Men de som vid vägen, det äro de som höra; sedan kommer djefvulen, och tager bort ordet utu deras hjerta, att de icke tro skola, och blifva frälste.
Aqueles ao longo do caminho são aqueles que ouvem; então o diabo vem e tira a palavra de seu coração, para que não acreditem e sejam salvos.
13 Men de som på hälleberget, det äro de som, när de höra, anamma de ordet med glädje, och de hafva inga rötter; de der tro till en tid, och då frestelsen påkommer, falla de derifrå.
Aqueles que estão na rocha são aqueles que, quando ouvem, recebem a palavra com alegria; mas estes não têm raiz. Eles acreditam por um tempo, e depois caem no tempo da tentação.
14 Men det som föll ibland törnen, äro de som höra; och gå bort, och varda förqvafde af omsorger, och rikedomar, och lifsens vällust; och bära ingen frukt.
O que caiu entre os espinhos, estes são aqueles que ouviram, e ao seguirem seu caminho são sufocados com cuidados, riquezas e prazeres da vida; e não trazem nenhum fruto à maturidade.
15 Men det uti goda jord, äro de som höra ordet, och behålla det uti ganska godt hjerta; och bära frukt i tålamod.
Aqueles que estão em bom estado, são aqueles que com um coração honesto e bom, tendo ouvido a palavra, seguram-na com força e produzem frutos com perseverança.
16 Men ingen upptänder ett ljus, och skyler det under något kar, eller sätter under bänken; utan sätter det på ljusastakan, att de, som ingå, skola få se ljuset.
“Ninguém, quando tiver acendido uma lâmpada, a cobre com um recipiente ou a coloca debaixo de uma cama; mas a coloca em um suporte, para que aqueles que entram possam ver a luz.
17 Ty det är intet lönligit, som icke skall varda uppenbart; och intet fördoldt, det icke skall kunnigt varda, och uppkomma skall i ljuset.
Pois nada está escondido que não será revelado, nem nada secreto que não seja conhecido e que não venha à luz.
18 Ser fördenskull till, huru I hören; ty den der hafver, honom varder gifvet, och den der intet hafver, det han menar sig hafva, det skall ock tagas ifrå honom.
Tenha cuidado, portanto, como você ouve. Pois quem tem, a ele será dado; e quem não tem, a ele será tirado até mesmo aquilo que pensa ter”.
19 Så gingo till honom hans moder och hans bröder; och kunde dock icke komma till honom, för folkets skull.
Sua mãe e seus irmãos vieram até ele, e não puderam se aproximar dele para a multidão.
20 Då vardt honom bådadt, och sagdt: Din moder och dine bröder stå härute, och vilja se dig.
Algumas pessoas lhe disseram: “Sua mãe e seus irmãos estão lá fora, desejosos de vê-lo”.
21 Svarade han, och sade till dem: Min moder och mine bröder äro desse, som höra Guds ord, och görat.
Mas ele lhes respondeu: “Minha mãe e meus irmãos são estes que ouvem a palavra de Deus e a fazem”.
22 Så begaf det sig på en dag, att han steg uti ett skepp, med sina Lärjungar, och sade till dem: Låt oss fara öfver sjön. Och de lade utaf.
Agora, em um desses dias, ele entrou em um barco, ele e seus discípulos, e disse-lhes: “Vamos para o outro lado do lago”. Então eles partiram.
23 Sedan, vid de foro öfver, somnade han; och der reste upp ett stort väder på sjön; och de förfylldes, och voro i stor fara.
Mas quando eles navegaram, ele adormeceu. Uma tempestade de vento caiu sobre o lago, e eles estavam tomando quantidades perigosas de água.
24 Så gingo de till, och väckte honom upp, sägande: Mästar, Mästar, vi förgås. Då stod han upp, och näpste vädret och vattnens våg; och så vände det igen, och blef stilla.
Eles vieram até ele e o acordaram, dizendo: “Mestre, Mestre, estamos morrendo!”. Ele acordou e repreendeu o vento e a fúria da água; depois cessaram, e estava tudo calmo.
25 Och han sade till dem: Hvar är edar tro? Men de fruktade, och förundrade, sägandes emellan sig: Ho må denne vara? Ty han bjuder både vädrena och vattnena; och de lyda honom.
Ele disse a eles: “Onde está sua fé?” Com medo, eles se maravilharam, dizendo uns aos outros: “Quem é este então, que ele comanda até os ventos e a água, e eles lhe obedecem?”.
26 Och de foro till de Gadareners ängd, hvilken är tvärt öfver Galileen.
Então eles chegaram ao país dos gadarenos, que é o oposto da Galiléia.
27 Och då han utgången var af skeppet på landet, mötte honom en man utaf staden, hvilken hade haft djefvulen i lång tid; och han hade inga kläder på, ej heller blef i husen, utan i grifter.
Quando Jesus pisou em terra, um certo homem saiu da cidade e teve demônios por um longo tempo o encontrou. Ele não usava roupas e não vivia em uma casa, mas nos túmulos.
28 Då han såg Jesum, ropade han, och föll ned framför honom, och sade med höga röst: Hvad hafver jag göra med dig, Jesu, dens högstas Guds Son? Jag beder dig, att du icke qväl mig.
Quando viu Jesus, gritou e caiu diante dele, e com uma voz alta disse: “O que eu tenho a ver com você, Jesus, seu Filho do Deus Altíssimo? Eu te imploro, não me atormentes”!
29 Ty han böd dem orena andanom, att han skulle fara ut af mannenom; ty han hade länge plågat honom; och han vardt bunden i kedjor, och förvarad i fjettrar, och slet sönder banden, och vardt drifven af djefvulen bort i öknen.
Pois Jesus estava ordenando que o espírito impuro saísse do homem. Pois o espírito impuro havia muitas vezes apreendido o homem. Ele era mantido sob guarda e amarrado com correntes e grilhões. Quebrando os laços, ele foi levado pelo demônio para o deserto.
30 Då frågade Jesus honom, och sade: Hvad är ditt namn? Han sade: Legio; ty månge djeflar voro inkomne i honom.
Jesus lhe perguntou: “Qual é o seu nome?” Ele disse, “Legião”, pois muitos demônios haviam entrado nele.
Eles lhe imploraram que ele não os mandasse entrar no abismo. (Abyssos g12)
32 Men der var en stor svinahjord, som der gick och födde sig på berget. Då bådo de honom, att han ville tillstädja dem fara in i svinen; och han tillstadde dem det.
Agora havia um rebanho de muitos porcos alimentando-se na montanha, e eles lhe imploravam que permitisse que eles entrassem naqueles. Então ele permitiu que eles entrassem.
33 Då foro djeflarna utu menniskone, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig uti sjön, och fördränkte sig.
Os demônios saíram do homem e entraram nos porcos, e o rebanho correu pela margem íngreme para o lago e foram afogados.
34 Men när de, som vaktade svinen, sågo hvad der skedde, flydde de, och båro tidenden i staden, och på bygdena.
Quando aqueles que os alimentaram viram o que havia acontecido, fugiram e o contaram na cidade e no campo.
35 Då gingo de ut, till att se hvad der skedt var, och kommo till Jesum; och funno mannen, der djeflarna utaf farne voro, klädd och vid sin sinne, sittandes vid Jesu fötter; och vordo förfärade.
As pessoas saíram para ver o que tinha acontecido. Vieram até Jesus e encontraram o homem de quem os demônios tinham saído, sentados aos pés de Jesus, vestidos e em seu perfeito juízo; e ficaram com medo.
36 Och de som det sett hade, förkunnade dem desslikes, huruledes den besatte var helbregda vorden.
Aqueles que o viram disseram-lhes como aquele que havia sido possuído por demônios foi curado.
37 Och hele hopen af de Gadareners omliggande bådo honom, att han ville fara ifrå dem; ty dem var en stor räddhåge påkommen. Då steg han till skepps, och for tillbaka igen.
Todas as pessoas do país vizinho dos gadarenos pediram-lhe que se afastasse deles, pois eles tinham muito medo. Então, ele entrou no barco e voltou.
38 Men mannen, der djeflarna voro utaf farne, bad honom att han måtte blifva när honom. Men Jesus sände honom ifrå sig, sägandes:
Mas o homem de quem os demônios haviam saído implorou-lhe que fosse com ele, mas Jesus o mandou embora, dizendo:
39 Gack uti ditt hus igen, och säg utaf, huru stor ting Gud med dig gjort hafver. Och han gick bort, och förkunnade öfver hela staden, huru stor ting Jesus hade gjort med honom.
“Volte para sua casa e declare que grandes coisas Deus fez por você”. Ele seguiu seu caminho, proclamando por toda a cidade as grandes coisas que Jesus tinha feito por ele.
40 Och det begaf sig, då Jesus kom igen, undfick honom folket; ty alle vänte efter honom.
Quando Jesus voltou, a multidão o recebeu, pois todos estavam esperando por ele.
41 Och si, der kom en man, som het Jairus, och var en öfverste för Synagogon; han föll ned för Jesu fötter, bedjandes honom, att han ville gå i hans hus;
Eis que chegou um homem chamado Jairus. Ele era um dos chefes da sinagoga. Ele caiu aos pés de Jesus e implorou-lhe que entrasse em sua casa,
42 Ty han hade ena enda dotter, vid tolf åra gammal, och hon begynte själas; men i vägen, vid han gick dit, trängde honom folket.
pois ele tinha uma filha única, cerca de doze anos de idade, e ela estava morrendo. Mas enquanto ele ia, as multidões pressionavam contra ele.
43 Och en qvinna, som blodgång hade haft i tolf år, och hade förtärt allt hvad hon ägde på läkare, och kunde dock botas af ingom;
Uma mulher que teve um fluxo de sangue durante doze anos, que havia gasto toda sua vida com médicos e não podia ser curada por nenhum,
44 Hon gick bakefter, och tog på hans klädefåll; och straxt stillades hennes blodgång.
veio atrás dele e tocou a franja de seu manto. Imediatamente, o fluxo de seu sangue parou.
45 Och Jesus sade: Ho är den, som tog på mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och de med honom voro: Mästar, folket tränger dig, och omakar dig, och du säger: Ho tog på mig?
Jesus disse: “Quem me tocou?” Quando todos negaram, Peter e os que estavam com ele disseram: “Mestre, as multidões te pressionam e empurram, e tu dizes: 'Quem me tocou?
46 Då sade Jesus: Någor hafver ju tagit på mig; ty jag kände, att kraft gick af mig.
Mas Jesus disse: “Alguém me tocou, pois eu percebi que o poder saiu de mim”.
47 Då qvinnan såg, att det icke var lönligit, kom hon skälfvandes, och föll ned för hans fötter, och förkunnade för allo folkena, för hvad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef straxt helbregda.
Quando a mulher viu que não estava escondida, ela veio tremendo; e caindo diante dele declarou-lhe, na presença de todas as pessoas, a razão pela qual ela havia tocado nele, e como ela foi curada imediatamente.
48 Då sade han till henne: Var tröst, min dotter, din tro hafver frälst dig; gack med frid.
Ele disse a ela: “Filha, anime-se. Sua fé a fez bem. Vá em paz”.
49 Vid han ännu talade, kom en utaf öfverstans hus för Synagogon, sägandes till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak.
Enquanto ele ainda falava, veio um do governante da casa da sinagoga, dizendo-lhe: “Sua filha está morta”. Não incomode o Professor”.
50 Då Jesus hörde det ordet, sade han till pigones fader: Räds intet; utan tro allenast, och hon varder helbregda.
Mas Jesus, ouvindo-o, respondeu-lhe: “Não tenha medo”. Apenas acredite, e ela será curada”.
51 Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig, utan Petrum, Jacobum och Johannem, och fadren och modren till pigona.
Quando chegou à casa, ele não permitiu a entrada de ninguém, exceto Peter, John, James, o pai da criança, e sua mãe.
52 Men de greto alle, och jämrade sig öfver henne. Då sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofver.
Todos a choravam e choravam, mas ele disse: “Não chore. Ela não está morta, mas dormindo”.
53 Då gjorde de spe af honom, väl vetande att hon var död.
Eles estavam ridicularizando-o, sabendo que ela estava morta.
54 Men han dref dem alla ut, och tog henne vid handena, och ropade, sägandes: Piga, statt upp.
Mas ele os colocou todos lá fora, e tomando-a pela mão, ele chamou, dizendo: “Criança, levanta-te!
55 Och hennes ande kom igen, och hon stod straxt upp; och han böd gifva henne mat.
O espírito dela voltou, e ela se levantou imediatamente. Ele ordenou que algo fosse dado a ela para comer.
56 Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, att de ingom säga skulle, hvad der skedt var.
Os pais dela ficaram espantados, mas ele ordenou que não contassem a ninguém o que havia sido feito.
