Lukas 8
1 Och det begaf sig derefter, att han vandrade i städer och byar, predikade och förkunnade Evangelium om Guds rike; och de tolf med honom;
And it came to pass afterward soon that He himself was traveling throughout city and village preaching and evangelising of the kingdom of God And the Twelve [were] with Him
2 Dertill några qvinnor, som han hade helbregda gjort ifrå de onda andar och krankheter, nämliga: Maria, som kallas Magdalena, af hvilka sju djeflar utgångne voro;
and women certain who were cured from spirits evil and infirmities, Mary who is called Magdalene from whom demons seven had gone out,
3 Och Joanna, Chuse hustru, Herodis fogdes, och Susanna, och många andra, som honom tjente af sina ägodelar.
and Joanna wife of Chuza a steward of Herod and Susanna and others many who were ministering (to them *N+KO) (out of *N+kO) the possessions of theirs.
4 Då nu mycket folk kom tillhopa, och utaf städerna sökte till honom, talade han genom liknelse:
When were assembling now a crowd great and those from each town are coming to Him He spoke through a parable:
5 En sädesman gick ut till att så sina säd; och vid han sådde, föll somt vid vägen, och vardt förtrampadt, och foglarna under himmelen åto det.
Went out the [one] sowing to sow the seed of him; And in the sowing of him some indeed fell along the road and it was trampled upon, and the birds of the air devoured it.
6 Och somt föll på hälleberget, och då det uppgick, förtorkades det; ty det hade ingen vätsko.
However other (fell *N+kO) upon the rock, and having sprung up it withered through not having moisture.
7 Och somt föll ibland törne, och törnen gingo med upp, och förqvafde det.
And other fell in [the] midst of the thorns, and having sprung up with [it] the thorns choked choked it.
8 Och somt föll i goda jord; och det gick upp, och gjorde hundradefald frukt. Då han detta sade, ropade han: Den der hafver öron till att höra, han höre.
And other fell (upon *N+kO) the soil good, and having sprung up it produced fruit a hundredfold. These things saying He was calling out; The [one] having ears to hear he should hear.
9 Då frågade honom hans Lärjungar, hurudana denna liknelsen var.
Were asking then Him the disciples of Him (saying: *k) What this would mean the parable
10 Han sade till dem: Eder är gifvet veta Guds rikes hemlighet, men dem androm genom liknelse; på det att, ändock de se, skola de likväl icke se, och ändock de höra, skola de likväl icke förstå.
And He said; To you it has been given to know the mysteries of the kingdom of God, to the however rest [it is] in parables so that Seeing not shall they see and hearing not shall they understand.’
11 Så är nu denna liknelsen. Säden är Guds ord;
Is now this the parable: The seed is the word of God.
12 Men de som vid vägen, det äro de som höra; sedan kommer djefvulen, och tager bort ordet utu deras hjerta, att de icke tro skola, och blifva frälste.
Those now along the road are which [are] (having heard, *N+kO) then comes the devil and takes away the word from the heart of them that not having believed they may be saved.
13 Men de som på hälleberget, det äro de som, när de höra, anamma de ordet med glädje, och de hafva inga rötter; de der tro till en tid, och då frestelsen påkommer, falla de derifrå.
Those now upon the rock, those who when they may hear with joy receive the word; and these a root not have, who for a time believe and in time of testing fall away.
14 Men det som föll ibland törnen, äro de som höra; och gå bort, och varda förqvafde af omsorger, och rikedomar, och lifsens vällust; och bära ingen frukt.
That now into the thorns having fallen, these are those having heard, and under cares and riches and pleasures of life moving along are choked and not do mature.
15 Men det uti goda jord, äro de som höra ordet, och behålla det uti ganska godt hjerta; och bära frukt i tålamod.
That now in the good soil, these are those in a heart worthy and good having heard the word keep [it] and they bring forth fruit by perseverance.
16 Men ingen upptänder ett ljus, och skyler det under något kar, eller sätter under bänken; utan sätter det på ljusastakan, att de, som ingå, skola få se ljuset.
No [one] now a lamp having lighted covers it with a vessel or under a bed puts [it], but on a lampstand (puts [it] *N+kO) so that those entering in may see the light.
17 Ty det är intet lönligit, som icke skall varda uppenbart; och intet fördoldt, det icke skall kunnigt varda, och uppkomma skall i ljuset.
Nothing for is hidden which not manifest will become, nor [is] secret which certainly (not *no) (may be known *N+kO) and to light come.
18 Ser fördenskull till, huru I hören; ty den der hafver, honom varder gifvet, och den der intet hafver, det han menar sig hafva, det skall ock tagas ifrå honom.
do take heed therefore how you hear; who[ever] (maybe *NK+o) for shall have, will be given to him, and who[ever] (maybe *NK+o) not shall have, even what he seems to have it will be taken away from him.
19 Så gingo till honom hans moder och hans bröder; och kunde dock icke komma till honom, för folkets skull.
(she came *N+kO) then to Him the mother and the brothers of Him and not they were able to get to Him because of the crowd.
20 Då vardt honom bådadt, och sagdt: Din moder och dine bröder stå härute, och vilja se dig.
(and *k) It was told (also *no) to Him (saying: *k) The mother of You and the brothers of You have stood outside to see wanting You.
21 Svarade han, och sade till dem: Min moder och mine bröder äro desse, som höra Guds ord, och görat.
But answering He said to them; Mother of Mine and brothers of mine those are who the word of God are hearing and doing (it. *k)
22 Så begaf det sig på en dag, att han steg uti ett skepp, med sina Lärjungar, och sade till dem: Låt oss fara öfver sjön. Och de lade utaf.
(and *k) It came to pass (then *no) on one of the days also He himself climbed into a boat with the disciples of Him and He said to them; Let us pass over to the other side of the lake. And they launched out.
23 Sedan, vid de foro öfver, somnade han; och der reste upp ett stort väder på sjön; och de förfylldes, och voro i stor fara.
When were sailing then they He fell asleep, And came down a storm of wind on the lake, and they were being swamped and were in danger.
24 Så gingo de till, och väckte honom upp, sägande: Mästar, Mästar, vi förgås. Då stod han upp, och näpste vädret och vattnens våg; och så vände det igen, och blef stilla.
Having come to [Him] then they awoke Him saying; Master Master, we are perishing! And (having arisen up *N+kO) He rebuked the wind and the raging of the water. and they ceased, and there was a calm.
25 Och han sade till dem: Hvar är edar tro? Men de fruktade, och förundrade, sägandes emellan sig: Ho må denne vara? Ty han bjuder både vädrena och vattnena; och de lyda honom.
He said then to them; Where (is *k) the faith of you? Having been afraid then they marveled saying to one another; Who then this is for even to the winds He commands and to the water, and they obey Him?
26 Och de foro till de Gadareners ängd, hvilken är tvärt öfver Galileen.
And they sailed down to the region of the (Gerasenes *N+KO) which is opposite Galilee.
27 Och då han utgången var af skeppet på landet, mötte honom en man utaf staden, hvilken hade haft djefvulen i lång tid; och han hade inga kläder på, ej heller blef i husen, utan i grifter.
Having gone forth then to Him upon the land met (with him *ko) a man certain out of the city (who *ko) (is having *N+kO) demons. and (from *k) (time a long *N+kO) not (was wearing *N+kO) clothing and in a house not was abiding but in the tombs.
28 Då han såg Jesum, ropade han, och föll ned framför honom, och sade med höga röst: Hvad hafver jag göra med dig, Jesu, dens högstas Guds Son? Jag beder dig, att du icke qväl mig.
Having seen then Jesus (and *k) having cried out he fell down before Him and in a voice loud said; What to me myself and to You, Jesus, Son of God the Most High? I implore of You not me You may torment!
29 Ty han böd dem orena andanom, att han skulle fara ut af mannenom; ty han hade länge plågat honom; och han vardt bunden i kedjor, och förvarad i fjettrar, och slet sönder banden, och vardt drifven af djefvulen bort i öknen.
He was commanding for to the spirit unclean to come out from the man; Many for times it had seized him, and (he was shackled *N+kO) with chains and in fetters being kept, and breaking the chains he was driven (by *NK+o) the (demon *N+kO) into the deserts.
30 Då frågade Jesus honom, och sade: Hvad är ditt namn? Han sade: Legio; ty månge djeflar voro inkomne i honom.
Asked now him Jesus (saying: *ko) What your name is And he said; (Legion; *N+kO) because were entered demons many into him.
And (they were begging *N+kO) Him that not he would command to them into the abyss to go away. (Abyssos g12)
32 Men der var en stor svinahjord, som der gick och födde sig på berget. Då bådo de honom, att han ville tillstädja dem fara in i svinen; och han tillstadde dem det.
There was now there a herd of pigs many (feeding *N+kO) in the mountain, and (they begged *N+kO) Him that He would allow them into them to enter. and He allowed them.
33 Då foro djeflarna utu menniskone, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig uti sjön, och fördränkte sig.
Having gone out then the demons from the man (they entered *N+kO) into the pigs, and rushed the herd down the steep bank into the lake and was drowned.
34 Men när de, som vaktade svinen, sågo hvad der skedde, flydde de, och båro tidenden i staden, och på bygdena.
Having seen then those feeding [them] what (already happening *N+kO) they fled and (having gone *K) they reported [it] to the city and to the country.
35 Då gingo de ut, till att se hvad der skedt var, och kommo till Jesum; och funno mannen, der djeflarna utaf farne voro, klädd och vid sin sinne, sittandes vid Jesu fötter; och vordo förfärade.
They went out then to see that having happened and they came to Jesus and found sitting the man from whom the demons (had gone out *N+kO) clothed and being of sound mind at the feet of Jesus, And they were afraid.
36 Och de som det sett hade, förkunnade dem desslikes, huruledes den besatte var helbregda vorden.
Related then to them (and *k) those having seen [it] how was healed the [one] having been demonised.
37 Och hele hopen af de Gadareners omliggande bådo honom, att han ville fara ifrå dem; ty dem var en stor räddhåge påkommen. Då steg han till skepps, och for tillbaka igen.
And (asked *N+kO) Him all the multitude of the surrounding region of the (Gerasenes *N+KO) to depart from them, because with fear great they were seized. He himself now having climbed into (the *k) boat turned back.
38 Men mannen, der djeflarna voro utaf farne, bad honom att han måtte blifva när honom. Men Jesus sände honom ifrå sig, sägandes:
(Was begging *N+kO) however Him the man from whom had gone out the demons to be [taken] with Him. He sent away however him (Jesus *K) saying;
39 Gack uti ditt hus igen, och säg utaf, huru stor ting Gud med dig gjort hafver. Och han gick bort, och förkunnade öfver hela staden, huru stor ting Jesus hade gjort med honom.
do return to the house of you and do relate how much for you has done God. And he departed through all the city proclaiming how much did for him Jesus.
40 Och det begaf sig, då Jesus kom igen, undfick honom folket; ty alle vänte efter honom.
(it came to pass *K) When then ([is] returning *N+kO) Jesus received Him the crowd; they were for all looking for Him.
41 Och si, der kom en man, som het Jairus, och var en öfverste för Synagogon; han föll ned för Jesu fötter, bedjandes honom, att han ville gå i hans hus;
And behold came a man whose name [was] Jairus, and (he *N+kO) a ruler of the synagogue was. and having fallen at the feet of Jesus he was begging Him to come to the house of him
42 Ty han hade ena enda dotter, vid tolf åra gammal, och hon begynte själas; men i vägen, vid han gick dit, trängde honom folket.
because daughter an only was to him about years [old] twelve and she was dying. As then [is] to go He the crowds were pressing around Him.
43 Och en qvinna, som blodgång hade haft i tolf år, och hade förtärt allt hvad hon ägde på läkare, och kunde dock botas af ingom;
And a woman being with a flux of blood for years twelve, who (into *k) (on physicians *N+kO) having spent all the living (of her *ko) neither was able (by *N+kO) no [one] to be healed,
44 Hon gick bakefter, och tog på hans klädefåll; och straxt stillades hennes blodgång.
having come behind [Him] she touched the fringe the of cloak of Him, and immediately stopped the flux of the blood of her.
45 Och Jesus sade: Ho är den, som tog på mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och de med honom voro: Mästar, folket tränger dig, och omakar dig, och du säger: Ho tog på mig?
And said Jesus; Who [is] the [one] having touched Me? When is denying [it] however everyone said Peter (and those *KO) (with him: *K+o) Master, the people surround You and press in (and say which one having touched me. *KO)
46 Då sade Jesus: Någor hafver ju tagit på mig; ty jag kände, att kraft gick af mig.
But Jesus said; Touched Me someone; I myself for know power (having left *N+kO) from Me.
47 Då qvinnan såg, att det icke var lönligit, kom hon skälfvandes, och föll ned för hans fötter, och förkunnade för allo folkena, för hvad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef straxt helbregda.
Having seen then the woman that not she was hid, trembling she came and having fallen down before Him, for what cause she touched Him she declared (to him *k) before all the people and how she was healed immediately.
48 Då sade han till henne: Var tröst, min dotter, din tro hafver frälst dig; gack med frid.
And He said to her; (Take courage *K) (daughter, *N+kO) the faith of you has healed you; do go in peace.
49 Vid han ännu talade, kom en utaf öfverstans hus för Synagogon, sägandes till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak.
Still when he is speaking comes one from the synagogue ruler saying (to him *ko) that Has died the daughter of You; (no longer *N+KO) do trouble the Teacher.
50 Då Jesus hörde det ordet, sade han till pigones fader: Räds intet; utan tro allenast, och hon varder helbregda.
But Jesus having heard He answered to him (saying; *k) Not do fear; only (do believe, *N+kO) and she will be saved.
51 Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig, utan Petrum, Jacobum och Johannem, och fadren och modren till pigona.
(having entered *N+kO) then into the house not He did allow to go in (anyone *N+kO) (with Him *NO) only except Peter and John and James, and the father of the child and the mother.
52 Men de greto alle, och jämrade sig öfver henne. Då sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofver.
They were weeping now all and they were mourning for her. But He said; Not do weep; not (for *no) she is dead but sleeps.
53 Då gjorde de spe af honom, väl vetande att hon var död.
And they were laughing at Him, knowing that she was dead.
54 Men han dref dem alla ut, och tog henne vid handena, och ropade, sägandes: Piga, statt upp.
He himself now (having taken out outside all and *K) having taken hold of the hand of her called out saying: O Child, (do arise. *N+kO)
55 Och hennes ande kom igen, och hon stod straxt upp; och han böd gifva henne mat.
And returned the spirit of her, and she arose immediately, and He directed to her to be given to eat.
56 Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, att de ingom säga skulle, hvad der skedt var.
And were amazed the parents of her. and He instructed to them no one to tell what having happened.
