Lukas 8
1 Och det begaf sig derefter, att han vandrade i städer och byar, predikade och förkunnade Evangelium om Guds rike; och de tolf med honom;
Shortly afterwards, Jesus went on a journey through the towns and villages, proclaiming the good news of the kingdom of God. With him went the Twelve,
2 Dertill några qvinnor, som han hade helbregda gjort ifrå de onda andar och krankheter, nämliga: Maria, som kallas Magdalena, af hvilka sju djeflar utgångne voro;
as well as some women who had been cured of wicked spirits and of infirmities. They were Mary, known as Mary of Magdala (from whom seven demons had been expelled),
3 Och Joanna, Chuse hustru, Herodis fogdes, och Susanna, och många andra, som honom tjente af sina ägodelar.
and Joanna (the wife of Herod’s steward, Chuza), and Susannah, and many others – all of whom provided for Jesus and his apostles out of their own resources.
4 Då nu mycket folk kom tillhopa, och utaf städerna sökte till honom, talade han genom liknelse:
Once, when a great crowd was collecting, and, when the people of town after town were flocking to Jesus, he spoke to them in the form of a parable,
5 En sädesman gick ut till att så sina säd; och vid han sådde, föll somt vid vägen, och vardt förtrampadt, och foglarna under himmelen åto det.
‘The sower went out to sow his seed; and, as he was sowing, some of the seed fell along the path and was trodden on; and the wild birds ate it up.
6 Och somt föll på hälleberget, och då det uppgick, förtorkades det; ty det hade ingen vätsko.
Other seed fell on rock, and, as soon as it began to grow, because it had no moisture, it withered away.
7 Och somt föll ibland törne, och törnen gingo med upp, och förqvafde det.
Other seed fell in the middle of brambles, but the brambles grew up with it and choked it entirely.
8 Och somt föll i goda jord; och det gick upp, och gjorde hundradefald frukt. Då han detta sade, ropade han: Den der hafver öron till att höra, han höre.
Other seed fell into rich soil, and grew, and gave a hundredfold return.’ After saying this, Jesus cried aloud, ‘Let those who have ears to hear with hear.’
9 Då frågade honom hans Lärjungar, hurudana denna liknelsen var.
His disciples asked Jesus the meaning of this parable.
10 Han sade till dem: Eder är gifvet veta Guds rikes hemlighet, men dem androm genom liknelse; på det att, ändock de se, skola de likväl icke se, och ändock de höra, skola de likväl icke förstå.
‘To you,’ he said, ‘the knowledge of the hidden truths of the kingdom of God has been imparted, but to others in parables only, so that though they have eyes they may not see, and though they have ears, they may not understand.
11 Så är nu denna liknelsen. Säden är Guds ord;
This is the parable – The seed is God’s message.
12 Men de som vid vägen, det äro de som höra; sedan kommer djefvulen, och tager bort ordet utu deras hjerta, att de icke tro skola, och blifva frälste.
By the seed which fell along the path are meant those who hear the message; but then comes the devil and carries away the message from their minds, to prevent their believing it and being saved.
13 Men de som på hälleberget, det äro de som, när de höra, anamma de ordet med glädje, och de hafva inga rötter; de der tro till en tid, och då frestelsen påkommer, falla de derifrå.
By the seed which fell on the rock are meant those who, as soon as they hear the message, welcome it joyfully; but they have no root, and believe it only for a time, and, when the time of temptation comes, they draw back.
14 Men det som föll ibland törnen, äro de som höra; och gå bort, och varda förqvafde af omsorger, och rikedomar, och lifsens vällust; och bära ingen frukt.
By that which fell among the brambles are meant those who hear the message, but who, as they go on their way, are completely choked by this world’s cares and wealth and pleasures, and bring nothing to perfection.
15 Men det uti goda jord, äro de som höra ordet, och behålla det uti ganska godt hjerta; och bära frukt i tålamod.
But by that in the good ground are meant those who, having heard the message, keep it in the good, rich soil of their hearts, and patiently yield a return.
16 Men ingen upptänder ett ljus, och skyler det under något kar, eller sätter under bänken; utan sätter det på ljusastakan, att de, som ingå, skola få se ljuset.
‘No one sets light to a lamp and then covers it with a bowl or puts it underneath a couch, but they put it on a lamp-stand, so that anyone who comes in may see the light.
17 Ty det är intet lönligit, som icke skall varda uppenbart; och intet fördoldt, det icke skall kunnigt varda, och uppkomma skall i ljuset.
Nothing is hidden which will not be brought into the light of day, not ever kept hidden which will not some day become known and come into the light of day.
18 Ser fördenskull till, huru I hören; ty den der hafver, honom varder gifvet, och den der intet hafver, det han menar sig hafva, det skall ock tagas ifrå honom.
Take care, then, how you listen. For, to all those who have, more will be given; while, from all those who have nothing, even what they seem to have will be taken away.’
19 Så gingo till honom hans moder och hans bröder; och kunde dock icke komma till honom, för folkets skull.
Presently Jesus’ mother and brothers came where he was, but they were not able to join him because of the crowd.
20 Då vardt honom bådadt, och sagdt: Din moder och dine bröder stå härute, och vilja se dig.
So word was brought to him – “Your mother and your brothers are standing outside, wanting to see you.”
21 Svarade han, och sade till dem: Min moder och mine bröder äro desse, som höra Guds ord, och görat.
His reply, spoken to them all, was, ‘My mother and my brothers are those who listen to God’s teaching and do what it says.’
22 Så begaf det sig på en dag, att han steg uti ett skepp, med sina Lärjungar, och sade till dem: Låt oss fara öfver sjön. Och de lade utaf.
One day about that time, Jesus got into a boat with his disciples and said to them, ‘Let us go across the lake.’
23 Sedan, vid de foro öfver, somnade han; och der reste upp ett stort väder på sjön; och de förfylldes, och voro i stor fara.
So they put off. While they were sailing, Jesus fell asleep. A squall swept down on the lake, and their boat was filling and they were in danger.
24 Så gingo de till, och väckte honom upp, sägande: Mästar, Mästar, vi förgås. Då stod han upp, och näpste vädret och vattnens våg; och så vände det igen, och blef stilla.
So the disciples came and roused him. ‘Sir, Sir,’ they cried, ‘we are lost!’ Jesus rose and rebuked the wind and the rushing waves, and they fell, and a calm followed.
25 Och han sade till dem: Hvar är edar tro? Men de fruktade, och förundrade, sägandes emellan sig: Ho må denne vara? Ty han bjuder både vädrena och vattnena; och de lyda honom.
‘Where is your faith?’ he exclaimed. But in great awe and amazement they said to one another, ‘Who can this be, who commands even the winds and the waves, and they obey him?’
26 Och de foro till de Gadareners ängd, hvilken är tvärt öfver Galileen.
They reached the region of the Gerasenes, which is on the opposite side to Galilee,
27 Och då han utgången var af skeppet på landet, mötte honom en man utaf staden, hvilken hade haft djefvulen i lång tid; och han hade inga kläder på, ej heller blef i husen, utan i grifter.
and, on getting ashore, Jesus met a man, who had demons in him, coming out of the town. For a long time this man had worn no clothing, and he had not lived in a house, but in the tombs.
28 Då han såg Jesum, ropade han, och föll ned framför honom, och sade med höga röst: Hvad hafver jag göra med dig, Jesu, dens högstas Guds Son? Jag beder dig, att du icke qväl mig.
Catching sight of Jesus, he shrieked out and threw himself down before him, and in a loud voice exclaimed, ‘What do you want with me, Jesus, Son of the Most High God? I beg you not to torment me.’
29 Ty han böd dem orena andanom, att han skulle fara ut af mannenom; ty han hade länge plågat honom; och han vardt bunden i kedjor, och förvarad i fjettrar, och slet sönder banden, och vardt drifven af djefvulen bort i öknen.
For Jesus was commanding the foul spirit to come out of the man. On many occasions it had seized him, and, even when secured with chains and fetters, and watched, he would break through anything that bound him, and be driven by the demon into the wilds.
30 Då frågade Jesus honom, och sade: Hvad är ditt namn? Han sade: Legio; ty månge djeflar voro inkomne i honom.
‘What is your name?’ Jesus asked. ‘Legion,’ he answered (for many demons had taken possession of him);
and the demons begged Jesus not to order them away into the bottomless pit. (Abyssos g12)
32 Men der var en stor svinahjord, som der gick och födde sig på berget. Då bådo de honom, att han ville tillstädja dem fara in i svinen; och han tillstadde dem det.
There was a herd of many pigs close by feeding on the hill-side; and the demons begged Jesus to give them leave to enter into them. Jesus gave them leave.
33 Då foro djeflarna utu menniskone, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig uti sjön, och fördränkte sig.
They came out from the man and took possession of the pigs; and the herd rushed down the steep slope into the lake and were drowned.
34 Men när de, som vaktade svinen, sågo hvad der skedde, flydde de, och båro tidenden i staden, och på bygdena.
When the men who tended them saw what had happened, they ran away, and carried the news to the town, and to the country round.
35 Då gingo de ut, till att se hvad der skedt var, och kommo till Jesum; och funno mannen, der djeflarna utaf farne voro, klädd och vid sin sinne, sittandes vid Jesu fötter; och vordo förfärade.
The people went out to see what had happened, and, when they came to Jesus, they found the man from whom the demons had gone out, sitting, clothed and in his right mind, at Jesus’ feet; and they were awe-struck.
36 Och de som det sett hade, förkunnade dem desslikes, huruledes den besatte var helbregda vorden.
Those who had seen it told them how the possessed man had been delivered.
37 Och hele hopen af de Gadareners omliggande bådo honom, att han ville fara ifrå dem; ty dem var en stor räddhåge påkommen. Då steg han till skepps, och for tillbaka igen.
Then all the people in the region of the Gerasenes asked Jesus to leave them, for they were terrified. Jesus got into a boat and returned.
38 Men mannen, der djeflarna voro utaf farne, bad honom att han måtte blifva när honom. Men Jesus sände honom ifrå sig, sägandes:
The man from whom the demons had gone out begged Jesus to let him be with him; but Jesus sent him away.
39 Gack uti ditt hus igen, och säg utaf, huru stor ting Gud med dig gjort hafver. Och han gick bort, och förkunnade öfver hela staden, huru stor ting Jesus hade gjort med honom.
‘Go back to your home,’ he said, ‘and relate the story of all that God has done for you.’ So the man went through the whole town and proclaimed, as he went, all that Jesus had done for him.
40 Och det begaf sig, då Jesus kom igen, undfick honom folket; ty alle vänte efter honom.
On his return, Jesus was welcomed by the people; for everyone was looking out for him.
41 Och si, der kom en man, som het Jairus, och var en öfverste för Synagogon; han föll ned för Jesu fötter, bedjandes honom, att han ville gå i hans hus;
And a man named Jairus, who was a synagogue leader, came to Jesus, and threw himself at Jesus’ feet, with entreaties that he would come to his house,
42 Ty han hade ena enda dotter, vid tolf åra gammal, och hon begynte själas; men i vägen, vid han gick dit, trängde honom folket.
because his only daughter, who was about twelve years old, was dying. As Jesus was going, the people were pressing closely round him.
43 Och en qvinna, som blodgång hade haft i tolf år, och hade förtärt allt hvad hon ägde på läkare, och kunde dock botas af ingom;
And a woman, who had suffered from haemorrhage for twelve years, and whom no one could cure,
44 Hon gick bakefter, och tog på hans klädefåll; och straxt stillades hennes blodgång.
came up behind and touched the tassel of his cloak. Instantly the haemorrhage ceased.
45 Och Jesus sade: Ho är den, som tog på mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och de med honom voro: Mästar, folket tränger dig, och omakar dig, och du säger: Ho tog på mig?
‘Who touched me?’ Jesus asked; and, while everyone was denying having done so, Peter exclaimed, ‘Why, Sir, the people are crowding round you and pressing against you!’
46 Då sade Jesus: Någor hafver ju tagit på mig; ty jag kände, att kraft gick af mig.
‘Somebody touched me,’ said Jesus, ‘for I felt that power had gone out from me.’
47 Då qvinnan såg, att det icke var lönligit, kom hon skälfvandes, och föll ned för hans fötter, och förkunnade för allo folkena, för hvad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef straxt helbregda.
Then the woman, when she saw that she was discovered, came forward trembling, and threw herself down before him; and, in the presence of all the people, she told him her reason for touching him, and that she had been cured instantly.
48 Då sade han till henne: Var tröst, min dotter, din tro hafver frälst dig; gack med frid.
‘Daughter,’ he said, ‘your faith has delivered you. Go, and peace be with you.’
49 Vid han ännu talade, kom en utaf öfverstans hus för Synagogon, sägandes till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak.
Before he had finished speaking, someone came from the house of the synagogue leader and said, ‘Your daughter is dead! Do not trouble the teacher further.’
50 Då Jesus hörde det ordet, sade han till pigones fader: Räds intet; utan tro allenast, och hon varder helbregda.
But Jesus, hearing this, spoke to the leader, ‘Do not be afraid; only have faith, and she will yet be delivered.’
51 Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig, utan Petrum, Jacobum och Johannem, och fadren och modren till pigona.
When he reached the house, he did not allow anyone to go in with him, except Peter, John, and James, and the child’s father and mother.
52 Men de greto alle, och jämrade sig öfver henne. Då sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofver.
And everyone was weeping and mourning for her. ‘Do not weep,’ Jesus said, ‘she is not dead; she is asleep.’
53 Då gjorde de spe af honom, väl vetande att hon var död.
They began to laugh at him, for they knew that she was dead.
54 Men han dref dem alla ut, och tog henne vid handena, och ropade, sägandes: Piga, statt upp.
But, taking her by the hand, Jesus said in a loud voice, ‘Child, rise!’
55 Och hennes ande kom igen, och hon stod straxt upp; och han böd gifva henne mat.
The child’s spirit returned to her, and she instantly stood up; and Jesus ordered them to give her something to eat.
56 Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, att de ingom säga skulle, hvad der skedt var.
Her parents were amazed, but Jesus impressed on them that they were not to tell anyone what had happened.
