Lukas 22
1 Då tillstundade Sötbrödshögtiden, den Påska kallas.
Now the feast of unleavened bread drew nigh, which is called the Passover.
2 Och de öfverste Presterna och Skriftlärde sökte efter, huru de kunde dräpa honom; men de fruktade för folket.
And the chief priests and the scribes sought how they might put him to death; for they feared the people.
3 Och gick Satanas in uti Judas, som kallades Ischarioth, och var en af de tolf.
And Satan entered into Judas who was called Iscariot, being of the number of the twelve.
4 Han gick bort, och talade med de öfversta Presterna och föreståndarena, huruledes han skulle fly honom dem i händer.
And he went away, and communed with the chief priests and captains, how he might deliver him unto them.
5 Och de gladdes, och voro öfverens med honom, att de skulle gifva honom penningar.
And they were glad, and covenanted to give him money.
6 Och han lofvade dem det, och sökte efter läglighet, att han måtte öfverantvarda honom dem utan buller.
And he consented, and sought opportunity to deliver him unto them in the absence of the multitude.
7 Så kom då Sötbrödsdagen, på hvilkom man måste offra Påskalambet.
And the day of unleavened bread came, on which the passover must be sacrificed.
8 Då sände han Petrum, och Johannem, sägandes: Går, och bereder oss Påskalambet, att vi det äte.
And he sent Peter and John, saying, Go and make ready for us the passover, that we may eat.
9 Då sade de till honom: Hvar vill du, att vi skole bereda det?
And they said unto him, Where wilt thou that we make ready?
10 Sade han till dem: Si, när I kommen in i staden, varder eder mötandes en man, som bär ena vattukruko; följer honom i huset, der han ingår;
And he said unto them, Behold, when ye are entered into the city, there shall meet you a man bearing a pitcher of water; follow him into the house whereinto he goeth.
11 Och säger husbondanom: Mästaren låter säga dig: Hvar är herberget, der jag må äta Påskalambet med mina Lärjungar?
And ye shall say unto the goodman of the house, The Master saith unto thee, Where is the guest-chamber, where I shall eat the passover with my disciples?
12 Och han skall visa eder en storan sal bereddan; reder der till.
And he will shew you a large upper room furnished: there make ready.
13 De gingo åstad, och funno som han dem sagt hade; och redde till Påskalambet.
And they went, and found as he had said unto them: and they made ready the passover.
14 Och då tid var, satte han sig ned, och de tolf Apostlar med honom.
And when the hour was come, he sat down, and the apostles with him.
15 Och han sade till dem: Jag hafver, med mycken åstundan, begärat äta detta Påskalambet med eder, förr än jag lider.
And he said unto them, With desire I have desired to eat this passover with you before I suffer:
16 Ty jag säger eder, att jag härefter icke skall äta deraf, tilldess det fullkomnadt varder i Guds rike.
for I say unto you, I will not eat it, until it be fulfilled in the kingdom of God.
17 Och han tog kalken, tackade, och sade: Tager honom, och skifter eder emellan;
And he received a cup, and when he had given thanks, he said, Take this, and divide it among yourselves:
18 Ty jag säger eder, att jag icke skall dricka det af vinträ kommet är, tilldess Guds rike kommer.
for I say unto you, I will not drink from henceforth of the fruit of the vine, until the kingdom of God shall come.
19 Och han tog brödet; tackade, och bröt, och gaf dem, sägandes: Detta är min lekamen, som för eder gifven varder; det görer till min åminnelse;
And he took bread, and when he had given thanks, he brake it, and gave to them, saying, This is my body which is given for you: this do in remembrance of me.
20 Sammalunda ock kalken, efter Nattvarden, sägandes: Detta är kalken, det nya Testamentet i mitt blod, som för eder utgjutet varder.
And the cup in like manner after supper, saying, This cup is the new covenant in my blood, [even] that which is poured out for you.
21 Dock si, mins förrädares hand är med mig på bordet.
But behold, the hand of him that betrayeth me is with me on the table.
22 Och menniskones Son varder gångandes, efter som det beslutet är; dock ve den mennisko, af hvilko han varder förrådder.
For the Son of man indeed goeth, as it hath been determined: but woe unto that man through whom he is betrayed!
23 Och de begynte fråga emellan sig, hvilken den var af dem som det göra skulle.
And they began to question among themselves, which of them it was that should do this thing.
24 Så vardt ock en träta emellan dem, hvilkendera skulle synas vara ypperst.
And there arose also a contention among them, which of them is accounted to be greatest.
25 Då sade han till dem: Verldslige Konungar regera; och de, som magtena hafva, kallas nådige herrar;
And he said unto them, The kings of the Gentiles have lordship over them; and they that have authority over them are called Benefactors.
26 Men I icke så; utan den som störst är ibland eder, han skall vara som den yngste, och den der ypperst är, han vare såsom en tjenare.
But ye [shall] not [be] so: but he that is the greater among you, let him become as the younger; and he that is chief, as he that doth serve.
27 Ty hvilkendera är större, den som sitter, eller den som tjenar? Är icke han som sitter? Men jag är midt ibland eder, såsom den som tjenar.
For whether is greater, he that sitteth at meat, or he that serveth? is not he that sitteth at meat? but I am in the midst of you as he that serveth.
28 Men I ären de samme, som med mig blifvit hafven uti mina frestelser.
But ye are they which have continued with me in my temptations;
29 Och jag vill beställa eder riket, såsom min Fader hafver det beställt mig;
and I appoint unto you a kingdom, even as my Father appointed unto me,
30 Att I skolen äta och dricka öfver mitt bord, i mitt rike; och skolen sitta på stolar, och döma tolf Israels slägter.
that ye may eat and drink at my table in my kingdom; and ye shall sit on thrones judging the twelve tribes of Israel.
31 Och Herren sade: Simon, Simon, si, Satanas hafver begärat eder, att han skulle sålla eder såsom hvete;
Simon, Simon, behold, Satan asked to have you, that he might sift you as wheat:
32 Men, jag hafver bedit för dig, att din tro skall icke omintet varda; och när du nu omvänder äst, så styrk dina bröder.
but I made supplication for thee, that thy faith fail not: and do thou, when once thou hast turned again, stablish thy brethren.
33 Då sade han till honom: Herre, jag är redebogen gå med dig, både i häktelse och i döden.
And he said unto him, Lord, with thee I am ready to go both to prison and to death.
34 Då sade han: Jag säger dig, Petre, i dag skall icke hanen gala, förr än du tre resor nekar att känna mig.
And he said, I tell thee, Peter, the cock shall not crow this day, until thou shalt thrice deny that thou knowest me.
35 Och han sade till dem: När jag sände eder utan säck, utan skräppo, och utan skor, hafver eder något fattats? Då sade de: Intet.
And he said unto them, When I sent you forth without purse, and wallet, and shoes, lacked ye any thing? And they said, Nothing.
36 Då sade han till dem: Men nu, ho som säck hafver, han tage honom, sammalunda ock skräppo; och den der icke hafver, han sälje sin kjortel, och köpe svärd.
And he said unto them, But now, he that hath a purse, let him take it, and likewise a wallet: and he that hath none, let him sell his cloke, and buy a sword.
37 Ty jag säger eder, att det ännu måste fullbordas på mig, som skrifvet är: Han är räknad ibland ogerningsmän; ty hvad som skrifvet är om mig, det hafver en ända.
For I say unto you, that this which is written must be fulfilled in me, And he was reckoned with transgressors: for that which concerneth me hath fulfillment.
38 Då sade de: Herre, si, här äro tu svärd. Då sade han till dem: Det är nog.
And they said, Lord, behold, here are two swords. And he said unto them, It is enough.
39 Och han gick ut, som hans seder var, till Oljoberget; och hans Lärjungar följde honom till det rummet.
And he came out, and went, as his custom was, unto the mount of Olives; and the disciples also followed him.
40 Och då han kom dit, sade han till dem: Beder, att I icke kommen uti frestelse.
And when he was at the place, he said unto them, Pray that ye enter not into temptation.
41 Och han gick ifrå dem vid pass ett stenkast, och föll ned på sin knä, och bad,
And he was parted from them about a stone’s cast; and he kneeled down and prayed,
42 Sägandes: Fader, är så din vilje, tag denna drycken ifrå mig; dock likväl, ske icke min vilje, utan din.
saying, Father, if thou be willing, remove this cup from me: nevertheless not my will, but thine, be done.
43 Och syntes honom en Ängel af himmelen, och styrkte honom.
And there appeared unto him an angel from heaven, strengthening him.
44 Och han vardt betagen af en mägta stor ångest, och bad länge; och hans svett var såsom blodsdroppar, löpande ned på jorden.
And being in an agony he prayed more earnestly: and his sweat became as it were great drops of blood falling down upon the ground.
45 Och då han uppstod af bönene, och kom till sina Lärjungar, fann han dem sofvande af bedröfvelse;
And when he rose up from his prayer, he came unto the disciples, and found them sleeping for sorrow,
46 Och sade till dem: Hvi sofven I? Står upp, och beder, att I icke kommen uti frestelse.
and said unto them, Why sleep ye? rise and pray, that ye enter not into temptation.
47 Vid han ännu talade, si, en hop med folk, och en utaf de tolf, som het Judas, gick för dem, och trädde fram till Jesum, till att kyssa honom.
While he yet spake, behold, a multitude, and he that was called Judas, one of the twelve, went before them; and he drew near unto Jesus to kiss him.
48 Men Jesus sade till honom: Juda, förråder du menniskones Son med kyssande?
But Jesus said unto him, Judas, betrayest thou the Son of man with a kiss?
49 Då sågo de som när voro, hvad på färde var, och sade till honom: Herre, skole vi taga till svärds?
And when they that were about him saw what would follow, they said, Lord, shall we smite with the sword?
50 Och en af dem slog öfversta Prestens tjenare, och högg af hans högra öra.
And a certain one of them smote the servant of the high priest, and struck off his right ear.
51 Då svarade Jesus, och sade: Låter kommat härtill; och så tog han på hans öra, och helade honom.
But Jesus answered and said, Suffer ye thus far. And he touched his ear, and healed him.
52 Och Jesus sade till de öfversta Presterna, och föreståndarena i templet, och till de äldsta, som till honom komne voro: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och med stafrar;
And Jesus said unto the chief priests, and captains of the temple, and elders, which were come against him, Are ye come out, as against a robber, with swords and staves?
53 Ändock jag hafver dagliga varit med eder i templet, och I kommen edra händer intet vid mig; men detta är edar stund, och mörksens magt.
When I was daily with you in the temple, ye stretched not forth your hands against me: but this is your hour, and the power of darkness.
54 Så grepo de honom, och ledden, och haden in i öfversta Prestens hus. Men Petrus följde långt efter.
And they seized him, and led him [away], and brought him into the high priest’s house. But Peter followed afar off.
55 Då gjorde de en eld midt i palatset, och såto dervid; och Petrus satte sig ibland dem.
And when they had kindled a fire in the midst of the court, and had sat down together, Peter sat in the midst of them.
56 Då en tjensteqvinna fick se honom sittandes vid ljuset, såg hon på honom, och sade: Denne var ock med honom.
And a certain maid seeing him as he sat in the light [of the fire], and looking stedfastly upon him, said, This man also was with him.
57 Då nekade han honom, och sade: Qvinna, jag känner honom intet.
But he denied, saying, Woman, I know him not.
58 Och litet efter såg honom en annar, och sade: Du äst ock af dem. Men Petrus sade: Menniska, jag är det icke.
And after a little while another saw him, and said, Thou also art [one] of them. But Peter said, Man, I am not.
59 Och litet derefter, vid en timma, kom en annar, och sannade det samma, sägandes: Sannerliga var han ock med honom; ty han är ock en Galileisk man.
And after the space of about one hour another confidently affirmed, saying, Of a truth this man also was with him: for he is a Galilaean.
60 Och Petrus sade: Menniska, jag vet icke hvad du säger. Och i det samma, vid han ännu talade, gol hanen.
But Peter said, Man, I know not what thou sayest. And immediately, while he yet spake, the cock crew.
61 Och Herren vände sig om, och såg på Petrum; och då begynte Petrus tänka på Herrans ord, huru han honom sagt hade: Förr än hanen hafver galit, skall du tre resor neka mig.
And the Lord turned, and looked upon Peter. And Peter remembered the word of the Lord, how that he said unto him, Before the cock crow this day, thou shalt deny me thrice.
62 Och Petrus gick ut, och gret bitterliga.
And he went out, and wept bitterly.
63 Och de män, som höllo Jesum, begabbade honom, och slogo honom;
And the men that held [Jesus] mocked him, and beat him.
64 Bundo för hans ögon, slogo hans ansigte, och frågade honom, sägande: Spå, ho är den som dig slog?
And they blindfolded him, and asked him, saying, Prophesy: who is he that struck thee?
65 Och mycken annor förhädelse sade de till honom.
And many other things spake they against him, reviling him.
66 Och som det dagades, församlade sig de äldste i folket, och de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och hade honom in för sitt Råd,
And as soon as it was day, the assembly of the elders of the people was gathered together, both chief priests and scribes; and they led him away into their council, saying,
67 Sägande: Äst du Christus, säg det oss? Och han sade till dem: Om jag eder det säger, så tron I det intet;
If thou art the Christ, tell us. But he said unto them, If I tell you, ye will not believe:
68 Frågar jag ock, så svaren I intet; ej heller släppen I mig.
and if I ask [you], ye will not answer.
69 Härefter skall menniskones Son sitta på Guds krafts högra hand.
But from henceforth shall the Son of man be seated at the right hand of the power of God.
70 Då sade de alle: Så äst du ju Guds Son? Sade han: I sägen att jag så är.
And they all said, Art thou then the Son of God? And he said unto them, Ye say that I am.
71 Då sade de: Hvarefter begärom vi ännu vittnesbörd? Vi hafve sjelfve hört det af hans mun.
And they said, What further need have we of witness? for we ourselves have heard from his own mouth.
