Lukas 21
1 Och han såg till, aktandes på huru de rike lade sina gåfvor uti offerkistona.
Respiciens autem, vidit eos qui mittebant munera sua in gazophylacium, divites.
2 Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der två skärfvar in.
Vidit autem et quamdam viduam pauperculam mittentem æra minuta duo.
3 Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre;
Et dixit: Vere dico vobis, quia vidua hæc pauper plus quam omnes misit.
4 Ty de hafva alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfverlopps är; men hon hafver, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde.
Nam omnes hi ex abundanti sibi miserunt in munera Dei: hæc autem ex eo quod deest illi, omnem victum suum quem habuit, misit.
5 Och då somlige sade om templet, att det var prydt med härliga stenar och klenodier, sade han:
Et quibusdam dicentibus de templo quod bonis lapidibus et donis ornatum esset, dixit:
6 De dagar varda kommande, att utaf allt, det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, den icke skall afbruten varda.
Hæc quæ videtis, venient dies in quibus non relinquetur lapis super lapidem, qui non destruatur.
7 Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall detta ske? Och hvad tecken är, när detta ske skall?
Interrogaverunt autem illum, dicentes: Præceptor, quando hæc erunt, et quod signum cum fieri incipient?
8 Sade han: Ser till, att I icke varden förförde; ty månge skola komma under mitt Namn, och säga: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem icke efter.
Qui dixit: Videte ne seducamini: multi enim venient in nomine meo, dicentes quia ego sum: et tempus appropinquavit: nolite ergo ire post eos.
9 Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade; ty sådant måste först ske, men det är icke straxt änden.
Cum autem audieritis prælia et seditiones, nolite terreri: oportet primum hæc fieri, sed nondum statim finis.
10 Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och rike emot rike.
Tunc dicebat illis: Surget gens contra gentem, et regnum adversus regnum.
11 Och stor jordbäfning skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stor tecken skola ske utaf himmelen.
Et terræmotus magni erunt per loca, et pestilentiæ, et fames, terroresque de cælo, et signa magna erunt.
12 Men för allt detta skola de taga fatt på eder, och förfölja eder och öfverantvarda eder in på sin Råd, och i häktelse; dragande eder för Konungar och Förstar, för mitt Namns skull.
Sed ante hæc omnia injicient vobis manus suas, et persequentur tradentes in synagogas et custodias, trahentes ad reges et præsides propter nomen meum:
13 Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd.
continget autem vobis in testimonium.
14 Så håller det fast uti edor hjerta, att I ingen omsorg hafven, huru I skolen försvara eder;
Ponite ergo in cordibus vestris non præmeditari quemadmodum respondeatis:
15 Ty jag skall gifva eder mun och visdom, der alle de, som sätta sig emot eder, icke skola kunna emotsäga, ej heller emotstå.
ego enim dabo vobis os et sapientiam, cui non poterunt resistere et contradicere omnes adversarii vestri.
16 I skolen ock öfverantvardas af föräldrar, och af bröder, fränder och vänner; och de skola döda somliga af eder.
Trademini autem a parentibus, et fratribus, et cognatis, et amicis, et morte afficient ex vobis:
17 Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull;
et eritis odio omnibus propter nomen meum:
18 Och ett hår af edart hufvud skall icke förgås.
et capillus de capite vestro non peribit.
19 I skolen behålla edra själar genom edart tålamod.
In patientia vestra possidebitis animas vestras.
20 När I nu sen, att Jerusalem varder belagdt med en här, då skolen I veta, att dess förödelse är för handen.
Cum autem videritis circumdari ab exercitu Jerusalem, tunc scitote quia appropinquavit desolatio ejus:
21 De då äro i Judeen, de fly upp åt bergen; och de der midt inne äro, de gånge ut; och de som ute i landet äro, de gånge icke derin;
tunc qui in Judæa sunt, fugiant ad montes, et qui in medio ejus, discedant: et qui in regionibus, non intrent in eam,
22 Ty att då äro hämndadagarne, att fullbordas skall allt det som skrifvet är.
quia dies ultionis hi sunt, ut impleantur omnia quæ scripta sunt.
23 Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva i de dagar; ty stor plåga varder på jordene, och vrede öfver detta folk.
Væ autem prægnantibus et nutrientibus in illis diebus! erit enim pressura magna super terram, et ira populo huic.
24 Och de skola falla för svärdsegg, och fångne bortförde varda till allahanda folk; och Jerusalem skall förtrampadt varda af Hedningom, tilldess Hedningarnes tid fullkomnad varder.
Et cadent in ore gladii, et captivi ducentur in omnes gentes, et Jerusalem calcabitur a gentibus, donec impleantur tempora nationum.
25 Och skola ske tecken i solen, och i månan, och i stjernorna; och på jordene varder folkena ångest, och de skola förtvifla. Och hafvet och vågen skola mycket bullra;
Et erunt signa in sole, et luna, et stellis, et in terris pressura gentium præ confusione sonitus maris, et fluctuum:
26 Och menniskorna borttorkas, för räddhågas skull, deraf att de förbida det som hela verldena öfvergå skall; ty himmelens krafter skola bäfva.
arescentibus hominibus præ timore, et exspectatione, quæ supervenient universo orbi: nam virtutes cælorum movebuntur:
27 Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med magt och stora härlighet.
et tunc videbunt Filium hominis venientem in nube cum potestate magna et majestate.
28 Men då detta begynner ske, ser upp, och lyfter edor hufvud upp; ty då nalkas edor förlossning.
His autem fieri incipientibus, respicite, et levate capita vestra: quoniam appropinquat redemptio vestra.
29 Och han sade dem en liknelse: Ser på fikonaträt och all trä.
Et dixit illis similitudinem: Videte ficulneam, et omnes arbores:
30 När de nu knoppas, kunnen I då se och veta af eder sjelf, att sommaren är när.
cum producunt jam ex se fructum, scitis quoniam prope est æstas.
31 Alltså ock I, när I sen detta ske, skolen I veta, att Guds rike är när.
Ita et vos cum videritis hæc fieri, scitote quoniam prope est regnum Dei.
32 Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än det allt skedt är.
Amen dico vobis, quia non præteribit generatio hæc, donec omnia fiant.
33 Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
Cælum et terra transibunt: verba autem mea non transibunt.
34 Men vakter eder, att edor hjerta icke förtungad varda med svalg och dryckenskap, och med detta lefvernes omsorg, så att den dagen kommer eder för hastigt uppå.
Attendite autem vobis, ne forte graventur corda vestra in crapula, et ebrietate, et curis hujus vitæ, et superveniat in vos repentina dies illa:
35 Ty han varder kommandes, såsom en snara, öfver alla som bo på jordene.
tamquam laqueus enim superveniet in omnes qui sedent super faciem omnis terræ.
36 Så vaker nu alltid, och beder, att I mågen undfly allt detta som komma skall, och stå för menniskones Son.
Vigilate itaque, omni tempore orantes, ut digni habeamini fugere ista omnia quæ futura sunt, et stare ante Filium hominis.
37 Och han lärde om dagen i templet; men om natten gick han ut, och vistades på Oljoberget.
Erat autem diebus docens in templo: noctibus vero exiens, morabatur in monte qui vocatur Oliveti.
38 Och allt folket var bittida uppe till honom i templet, till att höra honom.
Et omnis populus manicabat ad eum in templo audire eum.
