Lukas 18
1 Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
He also taught them by a parable how they ought always to pray and never to lose heart.
2 Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
"There was a certain town," he said, "a judge who had neither reverence for God, nor respect for man.
3 Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
"In that same town there was a widow who came again and again before him, saying, "‘Do for me the justice of my adversary.’
4 Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
"For a while he would not, but afterwards he said to himself, ‘Though I have neither reverence for God nor regard for man,
5 Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
"‘yet because this woman annoys me I will give her justice, lest by her continual coming she wear me out.’
6 Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
"Listen" said the Lord, "to what this unjust judge says.
7 Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
"And will not God see justice done to his elect who are crying unto him day and night, even if he seems to delay helping them?
8 Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
"I tell you that he will quickly see justice done to his elect! Nevertheless, when the Son of man comes, will he find faith upon the earth?"
9 Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
Moreover he spoke this parable to some who trusted in themselves because they were righteous, and looked down upon the rest.
10 Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
"Two men are going up to the temple to pray; the one a Pharisee, the other a tax-gatherer.
11 Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
"The Pharisee stood apart and thus began to pray by himself. "‘O God, I thank thee that I am not like the rest of men, extortioners, rogues, adulterers, or even like this tax gatherer;
12 Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
"‘I fast twice a week, I pay tithes of all my possessions.’
13 Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
"But the tax-gatherer, standing far back, would not lift up so much as his eyes to heaven, but kept beating his breast and saying, "‘O God be merciful to me, the sinner!’
14 Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
"I tell you that this man went down to his house justified rather than the other; for every one who exalts himself shall be humbled; but he who humbles himself shall be exalted."
15 Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
And they kept bringing their babies for him to touch them; but when his disciples saw it they began to rebuke them.
16 Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
But Jesus called for the babies. "Let the little children come to me," he said, "do not hinder them; for of such is the kingdom of heaven.
17 Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
"I tell you in solemn truth that whoever will not receive the kingdom of God like a little child, he will never get into it."
18 Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
A ruler put this question to him. "Good teacher, what shall I do to inherit eternal life?" (aiōnios g166)
19 Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
"Why are you calling me ‘good’?"said Jesus to him; "no one is good but God.
20 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
"You know the commandments. "Do not commit adultery, Do not murder, Do not steal, Do not bear false witness, Honor your father and mother."
21 Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
"All of these," he replied, "I have kept from my youth up."
22 Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
And receiving this reply, Jesus said to him. "One thing you are still lacking. Sell all that you have and give it to the poor, and you shall have treasure in heaven. Then come and follow me."
23 Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
But when he heard these words he became deeply grieved, for he was exceedingly rich.
24 Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
Jesus looked at him and said. "How hard it is for those who have money to enter into the kingdom of God!
25 Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
Why, it is easier for a camel to go through the eye of a needle than for a rich man to enter into the kingdom of God."
26 Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
"Who then can be saved?" exclaimed his hearers.
27 Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
"Things that are impossible with men," he answered them, "are possible with God."
28 Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
Then Peter said, "Look! we have left our homes and followed you."
29 Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
And he said to them, "In Solemn truth I tell you that there is no one who, for the sake of the kingdom of God, has left houses, or wife, or brother, or parents, or children,
31 Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
Then he took the twelve aside and told them. "See, we are on our way to Jerusalem, and all prophets regarding the son of Man will be fulfilled.
32 Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
"He will be betrayed to the Gentiles, and be mocked, and shamefully treated, and spit upon;
33 Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
"and they will scourge and kill him; and the third day he will rise again."
34 Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
But they understood none of these sayings. His words were a mystery to them, and they did not know what he meant.
35 Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
As Jesus drew near to Jericho, there was a blind man who sat by the wayside begging.
36 Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
He heard the crowd passing and asked what the matter was.
37 Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
They told him, "Jesus of Nazareth is passing by."
38 Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Then he shouted out, saying, "Jesus, son of David, take pity on me!"
39 Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Those who went ahead began to reprove him and to tell him to be still; but he kept clamorously shouting all the more, "Son of David, take pity on me!"
40 Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
So Jesus stopped and ordered him to be brought to him. When he was come near to him he asked him
41 Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
"What do you want me to do for you?" "Lord," he answered, "that I might see again."
42 Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
"Receive your sight," said Jesus, "your faith has saved you."
43 Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
Instantly he regained his sight and followed Jesus, giving glory to God; and all the people who saw it gave praise to God.
