Lukas 18
1 Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
Nau haeanadetha hauthaunauhānee nuu heee, hena henane hāvachudajauaunevevetha, nau hājethauujesevenauau;
2 Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
Hahagu haeanedau hedan hauchuwunane, haeejesa Hejavaneauthu, daudause hathauwunanenau:
3 Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
Nau haeanedau henevesā hena hedan; nau haejeedasa, Jeaugaunayewhu naujauthavaa, hathauhuk.
4 Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
Nau haejevadaunaasedau: hau waunee hasethajauhuk, hewauāthe nejechauau Hejavaneauthau, nau hathauwunanenau;
5 Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
Hau nausunee hanau naa henevesā hajanauchuhānau, hadenayauhauau havaedajauaunejau navanadauchuhaa.
6 Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
Nau Vahadāde hasenehehuk, Jaathehaa hasenehede janechuvāhede hauchuwunane.
7 Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
Nau gauhujavaneauthau gauhadnenayauha nehayau hanayāsanaunau, hauwauaudaunādaunau hesee nau dajāee, hau negudauchuhaude?
8 Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
Nananenau nananena nāedauwunathana henee hadnauchuhanenayauhaude, Hau hāejauthe Heau henane, gauhadveede hethauwaudaude nuu hathāauauvaa.
9 Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
Nau haeauthaunanadetha jachau nethauwaudaunadenethe nehayau henee dauchuvahethee, nau newauchānauwauthee hauthauau:
10 Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
Hanesethee henanenauau haeyehaunauau vevethahenauauwuu hadvevethahethee; hanesāde Nesethajuhu, nau jasaa hauāyāhe.
11 Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
Nesethajuhu haetheaugu nau haevevetha waude heee nehayau, Hejavaneauthau, nananenau vaveenethedaunathane, henee nāhauwunaathā hauthauau henanenauau hathahethee, hedanauwuyāhehauau, janechuvahethee, jatheaudauwuyāhehauau, daudause naa hathāde hauāyāhe.
12 Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
Nananenau nenaugauyānau nese hanesadee hauchauvadede, Nevānau vadadauchu vahee henee nāthāenetheyaunau.
13 Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
Nau hauāyāhe haetheaugu vavāaune, daudause haejejenāauguau hejavaa, hau haeanadesejāhede, Hejavaneauthau jeauwunaune wauchudaunau, hathauhuk.
14 Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
Nananenau nāedauwunathana, naa henane haejaeyehau hedauauwuu haeauwunaunau haejavaāhe jachau: hanau dathājee hanesāde henee nevadaujavaānajanethee nehayau hadnauwujenanade; nau henee nenehanethaunadede hadnejanade.
15 Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
Nau haejādaunanauau jea hajasedāeyaunauau, hadnevasanaude; hau hāenauhaudauwunethe hethauguhādaunau, haeneneuvanauau.
16 Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
Hau Hejavaneauthusau haeadetha, nau hahagu, Nanehajauthee hajasedāeyaunauauau, nau jevadauduvaa: naathāhenethe henehanahedaunau henajanede Hejavaneauthau.
17 Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
Hethauwuu nāedauwunathana, Daun hadjesedanauau henajanedaunene Hejavaneauthu hasenaedenethe hajasedāeyaunauau hadnehauwuneejedā.
18 Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
Nau jachau hauchuwunanene haenaudedaunaa, Hethāhene Hechauhauthethāhe, nauddusedau hadnedanauwau jethauujenenaedede? hathauhuk. (aiōnios g166)
19 Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
Nau Hejavaneauthsaun haeāedauwunaa, Naudu hethāde haesene? henaneda hehauwuthā, vavade hanesāde, nananede, Hejavaneauthau.
20 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
Nananene haenauwu nanavaavedaunau, Jevawauchudauau heee haugauthenenede, Jevanaa, Jevaaveda, Jevajayaudauwāedauwauthadee, Vechauchune nananene hāsaunau nau hānau.
21 Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
Nau hanaāenehede, Vahee nuu haunaunedenau heee daujeeseaunau.
22 Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
Wauhā Hejavaneauthusau hāenedauwaudauau nuu, Hanaāāedauwunaude, Hanesadee hāhauwusenethene: Vaheaudauna henee hāthāenetheyaunau, nau hadjaanauwunaunauau hadavenuhuhauau, nau nananene hadnethenauwu haenathau hejavaa, nau hadejau hadjethaugu.
23 Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
Nau hāenedauwaudauau nuu, haeaudauwuthajau: hanau deethauwunethauyā dāde.
24 Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
Nau Hejavaneauthausaun hāenauhaudauwunith henee dauaudauwuthajaude, Duthāenanauthaune henee nanethenuu veaunauaude hadnesejedāthee henajanedaunene Hejavaneauthu, hathauhuk.
25 Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
Hanau hehauwujajathaune heee camel hehedesahagaunee hajasevāhau nedaudaunaudenee, javaāneenauthaunee nethauyāsenane hadnesejedāde henajanedaunene Hejavaneauthu.
26 Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
Nau hathāenedauwauduu, Hanaa hadnenanedanede? hahagaunee.
27 Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
Nau hanaāenehenith, hayauhuhau hejethauuneethaunenau henanenauau neneedede Hejavaneauthau.
28 Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
Hanaāenehede Peda, Naune, naunaudauwunauau vahee, nau thaunauguhane.
29 Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
Nau haeāedauwuna, Hethauwuu nāedauwunathana, hena haunauude henane henee hehauwunaude hedauauwuu, wauāthe henehā, wauāthe henauhauwauau, wauāthe henene wauāthe henesaunau, heee henajanedaunene Hejavaneauthu hedenaededaunene,
31 Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
Hanaāedanaude nesenee, nau hanaāāedauwunaude, Naune, hadneyehaunauau Dādaunedan, nau vahee hayauhuhau hathāewauthaunauhuu haeyāhehauau heee Heau henane hethauwunauauchauau.
32 Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
Hanau hadvenavathe Neauthu, nau hadvavavanauchuhāde, nau hadnaunaunauchaudauchuhāde, nau hadneguthahayauthāde.
33 Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
Nau hadnenesegauhude, nau hadnaāde: nau nasese hadnaāejaegauhāde.
34 Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
Nau haejaenauwu nuu: nau nuu hauthedau haeyaudaunaunauau, daudause haejaenauwu hathauthedaunāthee.
35 Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
Nau hethauwuu, hāayāedadauau Jericho, jasaa haenanenaugu henane haetheaugu nedechaudenenee dauhunedauwaude:
36 Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
Nau haenedauwaude henanedanede dadavechaudenenee, haenaudedauva haesedaudenenee.
37 Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
Nau haeaāedauwunau, henee Jesus Nazareth hanehedesade.
38 Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Nau hanaāevasanadede, Hejavaneauthusau, nananene Heau David, jeauwunaune, hathauhuk.
39 Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Nau henee nanedauvathee haeneneuvanauau haddādaunaugunith: hau haevasanade haugauthe, Nananene Heau David, jeauwunaune.
40 Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
Nau Hejavaneauthusau haedauusa, nau haeautheave hadjādaunade: nau hāayājenauusanith, haenaudedauna,
41 Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
Hauddusehathe henee hadenaasehathane? hathauhuk. Nau hanaāāedauwunaude, Vahadāhene, nanaa hadeesedanauwau nauhaudauwaude.
42 Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
Nau Hejavaneauthusau haenehetha, hanesedanauwu nananene nauhaudauwaude: hadethauwaudaude henayauhāne.
43 Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
Nau chauchaunu haeesedane henauhaudauwaude, nau haethauguha, haevaveenethedauna Hejavaneauthu: nau vahee henanedanede, hāenauhauduu, haevaveenethedaunanauau Hejavaneauthu.
