Lukas 17

1 Och han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser; men ve honom, genom hvilken de komma.

Et ait ad discipulos suos: Impossibile est ut non veniant scandala: vae autem illi, per quem veniunt.

2 Bättre vore honom, att en qvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i hafvet, än han skulle förarga en af dessa små.

Utilius est illi si lapis molaris imponatur circa collum eius, et proiiciatur in mare, quam ut scandalizet unum de pusillis istis.

3 Vakter eder. Om din broder bryter dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det.

Attendite vobis: Si peccaverit in te frater tuus, increpa illum: et si poenitentiam egerit, dimitte illi.

4 Och om han bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det; så förlåt honom.

Et si septies in die peccaverit in te, et septies in die conversus fuerit ad te, dicens: Poenitet me, dimitte illi.

5 Och Apostlarna sade till Herran: Föröka oss trona.

Et dixerunt Apostoli Domino: Adauge nobis fidem.

6 Då sade Herren: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mulbärsträd: Ryck dig upp, och försätt dig i hafvet; då lydde det eder.

Dixit autem Dominus: Si habueritis fidem, sicut granum sinapis, dicetis huic arbori moro: Eradicare, et transplantare in mare, et obediet vobis.

7 Hvilken af eder hafver en tjenare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem af markene, att han säger till honom: Gack straxt, och sitt till bords;

Quis autem vestrum habens servum arantem aut pascentem boves, qui regresso de agro dicat illi: Statim transi, recumbe:

8 Utan säger han icke heldre till honom: Red till nattvarden, och uppskörta dig, och tjena mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.

et non dicat ei: Para quod coenem, et praecinge te, et ministra mihi donec manducem et bibam, et post haec tu manducabis, et bibes?

9 Månn han tacka dem samma tjenarenom, att han gjorde som honom budet var? Nej, menar jag.

Numquid gratiam habet servo illi, quia fecit quae ei imperaverat?

10 Sammalunda ock I, när I hafven gjort allt det som eder budet är, så säger: Vi äre onyttige tjenare; vi hafve gjort det vi vorom pligtige att göra.

Non puto. Sic et vos cum feceritis omnia, quae praecepta sunt vobis, dicite: Servi inutiles sumus: quod debuimus facere, fecimus.

11 Och det begaf sig, då han gick till Jerusalem, for han midt igenom Samarien och Galileen.

Et factum est, dum iret in Ierusalem, transibat per mediam Samariam, et Galilaeam.

12 Och då han kom uti en by, mötte honom tio spitelske män, de stodo långt ifrå;

Et cum ingrederetur quoddam castellum, occurrerunt ei decem viri leprosi, qui steterunt a longe:

13 Och de upphöjde sina röst, sägande: Jesu Mästar, varkunna dig öfver oss.

et levaverunt vocem, dicentes: Iesu praeceptor, miserere nostri.

14 När han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.

Quos ut vidit, dixit: Ite, ostendite vos sacerdotibus. Et factum est, dum irent, mundati sunt.

15 Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;

Unus autem ex illis, ut vidit quia mundatus est, regressus est, cum magna voce magnificans Deum,

16 Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.

et cecidit in faciem ante pedes eius, gratias agens: et hic erat Samaritanus.

17 Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?

Respondens autem Iesus, dixit: Nonne decem mundati sunt? et novem ubi sunt?

18 Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;

Non est inventus qui rediret, et daret gloriam Deo, nisi hic alienigena.

19 Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.

Et ait illi: Surge, vade: quia fides tua te salvum fecit.

20 Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.

Interrogatus autem a Pharisaeis: Quando venit regnum Dei? respondens eis, dixit: Non veniet regnum Dei cum observatione:

21 Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.

neque dicent: Ecce hic, aut ecce illic. Ecce enim regnum Dei intra vos est.

22 Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.

Et ait ad discipulos suos: Venient dies quando desideretis videre unum diem Filii hominis, et non videbitis.

23 Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.

Et dicent vobis: Ecce hic, et ecce illic. Nolite ire, neque sectemini:

24 Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.

nam, sicut fulgur coruscans de sub caelo in ea, quae sub caelo sunt, fulget: ita erit Filius hominis in die sua.

25 Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.

Primum autem oportet illum multa pati, et reprobari a generatione hac.

26 Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.

Et sicut factum est in diebus Noe, ita erit et in diebus Filii hominis.

27 De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.

Edebant, et bibebant: uxores ducebant, et dabantur ad nuptias, usque in diem, qua intravit Noe in arcam: et venit diluvium, et perdidit omnes.

28 Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.

Similiter sicut factum est in diebus Lot: Edebant, et bibebant: emebant, et vendebant: plantabant, et aedificabant:

29 Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.

qua die autem exiit Lot a Sodomis, pluit ignem, et sulphur de caelo, et omnes perdidit:

30 Efter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när menniskones Son skall uppenbaras.

secundum haec erit qua die Filius hominis revelabitur.

31 På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem; sammalunda ock, den i markene är, gånge icke tillbaka igen efter det han left hafver.

In illa hora qui fuerit in tecto, et vasa eius in domo, ne descendat tollere illa: et qui in agro, similiter non redeat retro.

32 Kommer ihåg Loths hustru.

Memores estote uxoris Lot.

33 Hvilken som far efter att förvara sin själ, han skall mista henne; och den som mister henne, han fordrar henne till lifs.

Quicumque quaesierit animam suam salvam facere, perdet illam: et quicumque perdiderit illam, vivificabit eam.

34 Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

Dico vobis: in illa nocte erunt duo in lecto uno: unus assumetur, et alter relinquetur:

35 Två skola mala tillhopa; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

duae erunt molentes in unum: una assumetur, et altera relinquetur: duo in agro: unus assumetur, et alter relinquetur.

36 Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

Respondentes dicunt illi: Ubi Domine?

37 Då svarade de, och sade till honom: Hvar då, Herre? Sade han till dem: Der som åtelen är, dit församlas ock örnarna.

Qui dixit illis: Ubicumque fuerit corpus, illuc congregabuntur et aquilae.