Lukas 17

1 Och han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser; men ve honom, genom hvilken de komma.

Disse poi ai suoi discepoli: E’ impossibile che non avvengano scandali: ma guai a colui per cui avvengono!

2 Bättre vore honom, att en qvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i hafvet, än han skulle förarga en af dessa små.

Meglio per lui sarebbe che una macina da mulino gli fosse messa al collo e fosse gettato nel mare, piuttosto che scandalizzare un solo di questi piccoli.

3 Vakter eder. Om din broder bryter dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det.

Badate a voi stessi! Se il tuo fratello pecca, riprendilo; e se si pente, perdonagli.

4 Och om han bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det; så förlåt honom.

E se ha peccato contro te sette volte al giorno, e sette volte torna a te e ti dice: Mi pento, perdonagli.

5 Och Apostlarna sade till Herran: Föröka oss trona.

Allora gli apostoli dissero al Signore: Aumentaci la fede.

6 Då sade Herren: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mulbärsträd: Ryck dig upp, och försätt dig i hafvet; då lydde det eder.

E il Signore disse: Se aveste fede quant’è un granel di senapa, potreste dire a questo moro: Sradicati e trapiantati nel mare, e vi ubbidirebbe.

7 Hvilken af eder hafver en tjenare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem af markene, att han säger till honom: Gack straxt, och sitt till bords;

Or chi di voi, avendo un servo ad arare o pascere, quand’ei torna a casa dai campi, gli dirà: Vieni presto a metterti a tavola?

8 Utan säger han icke heldre till honom: Red till nattvarden, och uppskörta dig, och tjena mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.

Non gli dirà invece: Preparami la cena, e cingiti a servirmi finch’io abbia mangiato e bevuto, e poi mangerai e berrai tu?

9 Månn han tacka dem samma tjenarenom, att han gjorde som honom budet var? Nej, menar jag.

Si ritiene egli forse obbligato al suo servo perché ha fatto le cose comandategli?

10 Sammalunda ock I, när I hafven gjort allt det som eder budet är, så säger: Vi äre onyttige tjenare; vi hafve gjort det vi vorom pligtige att göra.

Così anche voi, quand’avrete fatto tutto ciò che v’è comandato, dite: Noi siamo servi inutili; abbiam fatto quel ch’eravamo in obbligo di fare.

11 Och det begaf sig, då han gick till Jerusalem, for han midt igenom Samarien och Galileen.

Ed avvenne che, nel recarsi a Gerusalemme, egli passava sui confini della Samaria e della Galilea.

12 Och då han kom uti en by, mötte honom tio spitelske män, de stodo långt ifrå;

E come entrava in un certo villaggio, gli si fecero incontro dieci uomini lebbrosi, i quali, fermatisi da lontano,

13 Och de upphöjde sina röst, sägande: Jesu Mästar, varkunna dig öfver oss.

alzaron la voce dicendo: Gesù, Maestro, abbi pietà di noi!

14 När han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.

E, vedutili, egli disse loro: Andate a mostrarvi a’ sacerdoti. E avvenne che, mentre andavano, furon mondati.

15 Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;

E uno di loro, vedendo che era guarito, tornò indietro, glorificando Iddio ad alta voce;

16 Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.

e si gettò ai suoi piedi con la faccia a terra, ringraziandolo; e questo era un Samaritano.

17 Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?

Gesù, rispondendo, disse: I dieci non sono stati tutti mondati? E i nove altri dove sono?

18 Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;

Non si è trovato alcuno che sia tornato per dar gloria a Dio fuor che questo straniero?

19 Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.

E gli disse: Lèvati e vattene: la tua fede t’ha salvato.

20 Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.

Interrogato poi dai Farisei sul quando verrebbe il regno di Dio, rispose loro dicendo: Il regno di Dio non viene in maniera da attirar gli sguardi; né si dirà:

21 Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.

Eccolo qui, o eccolo là; perché ecco, il regno di Dio è dentro di voi.

22 Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.

Disse pure ai suoi discepoli: Verranno giorni che desidererete vedere uno de’ giorni del Figliuol dell’uomo, e non lo vedrete.

23 Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.

E vi si dirà: Eccolo là, eccolo qui; non andate, e non li seguite;

24 Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.

perché com’è il lampo che balenando risplende da un’estremità all’altra del cielo, così sarà il Figliuol dell’uomo nel suo giorno.

25 Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.

Ma prima bisogna ch’e’ soffra molte cose, e sia reietto da questa generazione.

26 Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.

E come avvenne ai giorni di Noè, così pure avverrà a’ giorni del Figliuol dell’uomo.

27 De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.

Si mangiava, si beveva, si prendea moglie, s’andava a marito, fino al giorno che Noè entrò nell’arca, e venne il diluvio che li fece tutti perire.

28 Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.

Nello stesso modo che avvenne anche ai giorni di Lot; si mangiava, si beveva, si comprava, si vendeva, si piantava, si edificava;

29 Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.

ma nel giorno che Lot uscì di Sodoma, piovve dal cielo fuoco e zolfo, che li fece tutti perire.

30 Efter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när menniskones Son skall uppenbaras.

Lo stesso avverrà nel giorno che il Figliuol dell’uomo sarà manifestato.

31 På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem; sammalunda ock, den i markene är, gånge icke tillbaka igen efter det han left hafver.

In quel giorno, chi sarà sulla terrazza ed avrà la sua roba in casa, non scenda a prenderla; e parimente, chi sarà nei campi non torni indietro.

32 Kommer ihåg Loths hustru.

Ricordatevi della moglie di Lot.

33 Hvilken som far efter att förvara sin själ, han skall mista henne; och den som mister henne, han fordrar henne till lifs.

Chi cercherà di salvare la sua vita, la perderà; ma chi la perderà, la preserverà.

34 Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

Io ve lo dico: In quella notte, due saranno in un letto; l’uno sarà preso, e l’altro lasciato.

35 Två skola mala tillhopa; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

Due donne macineranno assieme; l’una sarà presa, e l’altra lasciata.

36 Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

Due uomini saranno ai campi, l’uno sarà preso e l’altro lasciato.

37 Då svarade de, och sade till honom: Hvar då, Herre? Sade han till dem: Der som åtelen är, dit församlas ock örnarna.

I discepoli risposero: Dove sarà, Signore? Ed egli disse loro: Dove sarà il corpo, ivi anche le aquile si raduneranno.