Lukas 16
1 Sade han ock till sina Lärjungar: Det var en riker man, som hade en gårdsfogda; den vardt beryktad för honom, att han förfor hans ägodelar.
Ke Jesu go maadi o ŋɔdkaaba, “piado bá den ye, ki pia o ŋanlmankublo, ke bi ti cua ki tuali o ke o ŋalmankublo yeni biandi o piama.
2 Då kallade han honom, och sade till honom: Hvi hörer jag sådant af dig? Gör räkenskap af ditt fögderi; ty du måste icke länger vara min fogde.
ke o piado yini o ki maadi o “Be n teni ke min gbia apo ya maama ki ŋani? Tieni nni a ŋalmankubli cɔli, kelima a ji kan ya tie n ŋalmankublo.”
3 Då sade fogden vid sig sjelf: Hvad skall jag göra? Ty min herre tager ifrå mig fögderiet; grafva orkar jag icke, tigga blyges jag.
K o ŋalmankublo maadi o pali nni “N ji ba tie ni ledi i, n cab áa ń ji bua beli nni li tuonli ne? N ji ki pia paalu ki ko, ke n ya miadi mo, li pia i fee
4 Nu väl, jag vet hvad jag vill göra, att, då jag varder satt af mitt fögderi, måga de anamma mig uti sin hus.
N bani min ba tieni yaala ke bi ya beli nni n ligkubli tuonli mi ba cani ya niba ń tuo ki ga n cangu”
5 Då kallade han till sig alla sins herras gäldenärar, och sade till den första: Huru mycket äst du min herra skyldig?
Yeni, ke o yini o canbaa pandanba yendo yendo, ki buali yua n kpia ki cua “A pia n canbaa panli yiŋa i?
6 Sade han: Hundrade tunnor oljo. Då sade han till honom: Tag ditt bref, och sätt dig snart ned, och skrif femtio.
Ke o maadi, mi kpama golindi kobga.” K o maadi o, “Ga a pantili ki kali tonma ki diani golindi piimu
7 Sedan sade han till den andra: Huru mycket äst du skyldig? Sade han till honom: Hundrade pund hvete. Sade han till honom: Tag ditt bref, och skrif åttatio.
Ke o ŋalmankublo buali tiano, “ke fini mo, a pia n canbaa panli yiŋa i? Ke o mo maadi “Mi ŋalkaama kpalpiadi kobga” Ke o maadi o “Ga a pantili ki diani kpapiadi piiniin
8 Och herren prisade den orätta fogdan, att han visliga gjorde; ty denna verldenes barn äro visare än ljusens barn, uti sitt slägte. (aiōn g165)
Canbaa den pagi ya ŋalmankublo n den ki tiegi yeni kelima o den tieni bu nunfanbu. Kelima ŋanduna ne bila fani yeni bi lieba ki cie mi yenyenma nni ya bila (aiōn g165)
9 Och jag säger eder: Görer eder vänner af den orätta Mammon, på det att, när I behöfven, skola de anamma eder uti evinnerliga hyddor. (aiōnios g166)
N maadi yi, Taa mani i ŋanduna janbi ŋalmani ki kpaani danlinba, li ya ti gben, yin baa yaaba n ba ga i cangu naani ke li ki pia gbenma. (aiōnios g166)
10 Den der trogen är i det minsta, han är ock trogen i det mer är; och den i det minsta orätt är, han är ock orätt i det mer är.
Yua n tiegi yaala n wa nni, ba ya tiegi yaala n yabi nni mo. Ke yua n ki tiegi yaala n wa nni kan ya tiegi yaala n yabi nni mo.
11 Ären I nu icke trogne uti den orätta Mammon; ho vill då betro eder om det sannskyldiga?
A ya ki fidi ki kubi i janbi ŋalmani, ŋma ba dugi apo, ki piani a o ŋalmani yaali n mɔni i?
12 Och om I ären icke trogne uti ens annars; ho vill få eder det edart är?
Bi ya ki dugi a po ŋan kubi nitɔba ligi, maama, ŋma ba teni a a ligceli?
13 Ingen tjenare kan tjena två herrar; ty antingen skall han hata den ena, och älska den andra; eller ock hålla sig intill den ena, och förakta den andra. I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.
Naaciemo bá kan fidi ki ya pia canbaanba bilie. Kelima, o ba fidi ki ya nani yendo ki nan bua o lielo, lan yaa ka wan cɔlni canbaa kpialo ki nan fali canbaalielo. A kan fidi ki ya ŋua U Tienu leni ŋalmani
14 Allt detta hörde ock de Phariseer, som girige voro, och gjorde spe af honom.
Farisienba ń gbadi li maama yeni, ke bi ji ñuadi o.
15 Och han sade till dem: I ären de som gören eder sjelfva rättfärdiga för menniskom; men Gud vet edor hjerta; ty det som för menniskom högt är, der stygges Gud vid.
Ke o maadi ba. “I ba maadi ki baa i mɔni, bi niba kani, ama U Tienu bani i pala. Bi niba ń nua yaali ke li tie kpiagdi yeni, U Tienu wani ya nunga nni ke li tie cancagndi i.
16 Lagen och Propheterna hafva propheterat intill Johannem; ifrå den tiden varder Guds rike förkunnadt genom Evangelium, och hvar man gör våld på det.
Yikodi maama yeni bi sawalpuaba n den kubi, ki ŋmagdi u dogu yo hali ke Janbatisi ti cua. Lan cili lanyogu, bi wangi U Tienu diema laabaalŋamo, nilo kuli tiendi ania ki kpaani wan kua lien nni
17 Men snarare skola himmel och jord förgås, än en titel af lagen falla.
Ama tanpoli leni ki tinga pendima ki paa ki cie li bali maama nni lanbyenli ń bodi ki kan tieni.
18 Den der öfvergifver sina hustru, och tager ena andra, han bedrifver hor; och den der tager henne, som af mannen öfvergifven är, han bedrifver hor.
Ya nilo n ñani o denpua ki kuani potiano conbi, yua n kuani ya pua n ñani o calo kani mo conbi.
19 Det var en riker man, som klädde sig i purpur och kosteligit linkläde, och lefde hvar dag kräseliga.
Cengi mani, ŋalmandaano bá den ye ki la ti tiakpiagdi, ki di ti jiemandi, ki ye u yenyienŋamu nni daali kuli, ke o pali mani boncianla o piama po.
20 Och det var ock en fattig, benämnd Lazarus, den der låg för hans dörr, full med sår;
O luodo mo den ye, ke bi yi o Lasari, ke o dua o piado bulñɔjabu kani, ki pia a nala o gbanu po kuli.
21 Begärandes släcka sin hunger af de smulor, som föllo af dens rika mansens bord. Dock kommo hundar, och slekte hans sår.
O den suni ke wan baa ya jiejɔgdi n baali o piado jedikaanu, bá i sangbanli den lagdi o nala i.
22 Så hände det sig, att den fattige blef död, och vardt förder af Änglarna uti Abrahams sköt. Blef ock den rike död, och vardt begrafven.
Ke o luodo tikpe, ke malekinba tugi o, ki duoni o Abalahama kani. O piado mo ń kpe, ban pii o,
23 Som han nu i helvetet och i pinone var, lyfte han sin ögon upp, och fick se Abraham långt ifrån, och Lazarum i hans sköt; (Hadēs g86)
Wan den ye o mubuogu nni ki laadi fala, ki ti yaadi ki diidi, ki la Abalahama hali fagma ke o wobi Lasari ki tabni o pali. (Hadēs g86)
24 Ropade han, och sade: Fader Abraham, varkunna dig öfver mig, och sänd Lazarum, att han doppar det yttersta af sitt finger i vatten, och svalar mina tungo; ty jag pinas svårliga i denna låganom.
Ke o yigni paama ki maadi, “Ti Báa Abalahama, diidi nni leni mi niñima, ki sɔni Lasari wan tuu mi ñima leni o nubili, ki maani n lanbu po, bun sɔngi, kelima n ye leni mi cacagma i ku mubuogu nni.
25 Då sade Abraham: Min son, tänk uppå, att du hade godt medan du lefde, och Lazarus hade deremot ondt; men nu hafver han hugnad, och du pinas.
Ama ke Abalahama maadi “N biga ya tiani ke a yenyienu nni, a den baa yaala n ŋani boncianla a po ke Lasari mo den laadi fala boncianla. Ama mɔlane, o ji ye ne, u yenyienŋamu nni, ke a mo falaciamu nni
26 Och öfver allt detta, är emellan oss och eder befäst ett stort svalg, så att de, som vilja fara hädan till eder, de komma dess icke vid; ej heller fara dädan, och hitöfver till oss.
Li ya ñani lankani i, buociangu ye siiga nni, ki paadi tinba yen yinba, ke nilo kan fidi ki ña ti kani ki gedi i kani, obá mo kan fidi ki ña i kani ki cua ti kani.
27 Då sade han: Så beder jag då dig, fader, att du sänder honom uti mins faders hus;
O ŋalmandaano ń maadi “N Báa Abalahama, mia sugli ki sɔni o n báa diegu nni.
28 Ty jag hafver fem bröder, att han förvarar dem, att de ock icke komma uti detta pinorummet.
Kelima n pia naataanjaba mu, wan tuodi ki tiadi ba. N jie ke bi mo ń da ti pundi ya falacimu nni ke n ye ne.
29 Sade Abraham till honom: De hafva Mosen och Propheterna, höre dem.
Ama ke Abalahama maadi, “Bi pia Moyiisi leni bi sawalpuaba maama; ban cengi mani “
30 Då sade han: Nej, fader Abraham; men kommer någor till dem af de döda, då bättra de sig.
O piado ń guani ki maadi, “li kan tuo, ti Báa Abalahama, ama nilo ya ñani bi kpienba kani, ki gedi ki maadi ba, bi ba lebdi bi yama”
31 Då sade han till honom: Höra de icke Mosen och Propheterna, så tro de icke heller, om någor af de döda uppstode.
Ama ke Abalahama maadi, “Bi ya ki cengi Moyiisi leni bi sawalpuaba maama, bá nilo ya yiedi bi tinkpiba siiga, bi kan cengi o.”
