Lukas 15
1 Och till honom gingo allehanda Publicaner och syndare, att de måtte höra honom.
Now all the tax collectors and sinners were approaching him to hear him.
2 Och de Phariseer och Skriftlärde knorrade och sade: Denne undfår syndare, och äter med dem.
And the Pharisees and the scholars murmured, saying, This man receives sinners and eats with them.
3 Då sade han till dem denna liknelsen, sägandes:
And he spoke this parable to them, saying,
4 Hvilken är den man ibland eder, som hafver hundrade får, och om han tappar bort ett af dem, låter han icke de nio och niotio uti öknene, och går efter det som borto är, tilldess han finner det?
What man of you, having a hundred sheep, and having lost one of them, does not leave behind the ninety-nine in the wilderness, and go for that which was lost until he finds it?
5 Och då han hafver det funnit, lägger han det på sina axlar med glädje.
And when he finds it, he lays it on his shoulders, rejoicing.
6 Och när han kommer hem i sitt hus, kallar han tillhopa sina vänner och grannar, och säger till dem: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit mitt får, som borttappadt var.
And when he comes to the house, he calls together his men friends and his men neighbors, saying to them, Rejoice with me, because I have found my sheep that was lost.
7 Jag säger eder, att sammalunda varder ock glädje i himmelen öfver en syndare den sig bättrar, mer än öfver nio och niotio rättfärdiga, som ingen bättring behöfva.
I say to you, that thus there will be joy in heaven over one sinner who repents, than over ninety-nine righteous men who have no need of repentance.
8 Eller hvad qvinna är, som hafver tio penningar, om hon borttappar en af dem, tänder hon icke upp ljus, och sopar huset, och söker granneliga, tilldess hon finner honom?
Or what woman having ten drachmas, if she lose one drachma, does not light a lamp, and sweep the house, and seek diligently until she finds it?
9 Och då hon funnit hafver, kallar hon tillhopa sina vänner och grannqvinnor, och säger: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit min penning, som jag tappat hade.
And when she has found it, she calls together her lady friends and lady neighbors, saying, Rejoice with me, because I found the drachma that I lost.
10 Sammalunda, säger jag eder, varder glädje för Guds Änglom öfver en syndare som sig bättrar.
Thus I say to you, there becomes joy in the presence of the agents of God over one sinner who repents.
11 Och han sade: En man hade två söner.
And he said, A certain man had two sons,
12 Och den yngre af dem sade till fadren: Fader, få mig den parten af ägodelarna, som mig tillkommer. Och han bytte ägodelarna dem emellan.
and the younger of them said to his father, Father, give me the portion of goods that falls to me. And he divided to them his living.
13 Och icke många dagar derefter, då den yngre sonen hade lagt all sin ting tillhopa, for han långt bort i främmande land; och der förfor han sina ägodelar, och lefde öfverflödeliga.
And not many days after, the younger son, having gathered all together, journeyed into a distant country, and there he squandered his wealth living recklessly.
14 Och sedan han allt förtärt hade, vardt en stor hunger i det landet; och han begynte lida nöd;
And when he spent all, a mighty famine developed in that country, and he began to be in want.
15 Och gick bort, och gaf sig till en borgare der i landet; och han sände honom till sin afvelsgård, att han skulle sköta hans svin.
And having gone, he was joined to one of the citizens of that country, and he sent him into his fields to feed swine.
16 Då begärade han uppfylla sin buk med draf, der svinen med föddes; och honom gaf ingen.
And he longed to fill his belly from the husks that the swine ate, and no man gave to him.
17 Då besinnade han sig sjelf, och sade: Huru månge mins faders legodränger hafva bröd nog; och jag förgås här i hunger.
But when he came to himself, he said, How many hired men of my father's have abundance of loaves, but I am perishing with hunger.
18 Jag vill stå upp, och gå till min fader, och säga till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig.
After rising, I will go to my father, and will say to him, Father, I have sinned against heaven and in thy sight.
19 Jag är icke nu värd kallas din son; gör mig såsom en af dina legodränger.
I am no more worthy to be called thy son. Make me as one of thy hired men.
20 Och så stod han upp, och kom till sin fader. Och då han ännu långt ifrå var, såg honom hans fader, och begynte varkunna sig öfver honom, och lopp emot honom, föll honom om halsen, och kysste honom.
And having risen, he went to his father. But while he was still distant, afar off, his father saw him and felt compassion. And having ran, he fell on his neck, and kissed him much.
21 Och sonen sade till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig; och är icke värd härefter kallas din son.
And the son said to him, Father, I have sinned against heaven and in thy sight. I am no more worthy to be called thy son.
22 Då sade fadren till sina tjenare: Bärer fram den yppersta klädningen, och kläder honom deruti; och får honom en ring på hans hand, och skor på hans fötter.
But the father said to his bondmen, Bring forth the best robe and clothe him, and give a ring for his hand, and shoes for his feet.
23 Och hafver hit den gödda kalfven, och slagter honom; vi vilje äta, och göra oss glad.
And having brought the fatted calf, kill it, and having eaten, we will be cheerful,
24 Ty denne min son var död, och hafver fått lif igen; han var borttappad, och är funnen igen. Och de begynte göra sig glad.
because this my son was dead, and became alive again. And he was lost, and is found. And they began to be cheerful.
25 Men den äldre hans son var ute på markene; och när han kom, och nalkades husena, hörde han sjungas och dansas;
But his elder son was in a field. And while coming, having approached the house, he heard music and dancing.
26 Och kallade en af sina tjenare, och frågade honom, hvad det var.
And having summoned one of the boys, he inquired what these things might be.
27 Då sade han till honom: Din broder är kommen; och din fader lät slagta den gödda kalfven, att han hafver honom helbregda igen.
And he said to him, Thy brother arrived, and thy father has killed the fatted calf, because he received him back healthy.
28 Då vardt han vred, och ville icke gå in. Då gick hans fader ut, och bad honom.
But he was angry, and would not go in. Therefore, his father having come out, he called him.
29 Svarade han, och sade till fadren: Si, jag tjenar dig i så mång år, och hafver aldrig gångit af ditt bud; och du gaf mig aldrig ett kid, att jag måtte göra mig glad med mina vänner.
But having answered, he said to his father, Lo, so many years do I serve thee, and I never passed by a commandment of thine, and yet thou never gave me a goat that I might be merry with my friends.
30 Men sedan denne din son kommen är, som sina ägodelar hafver förtärt med skökor, hafver du till honom slagtat den gödda kalfven.
But when this thy son came, who has devoured thy living with harlots, thou killed for him the fatted calf.
31 Då sade han till honom: Min son, du äst alltid när mig, och allt det mitt är, det är ditt.
And he said to him, Child, thou are always with me, and all my things are yours.
32 Man måste nu glädjas och fröjdas; ty denne din broder var död, och fick lif igen; och var borttappad, och är igenfunnen.
But it was needful to make merry and be glad, because this thy brother was dead, and became alive again, and was lost, and was found.
