Lukas 14
1 Och det hände sig, att han kom uti ens mans hus, som var en öfverste för de Phariseer, om en Sabbath, till att få sig mat; och de vaktade på honom.
One day--it was a Sabbath--He was taking a meal at the house of one of the Rulers of the Pharisee party, while they were closely watching Him.
2 Och si, en vattusigtig menniska var der för honom.
In front of Him was a man suffering from dropsy.
3 Då svarade Jesus, och sade till de lagkloka och Phariseer: Må man någon hela om Sabbathen?
This led Jesus to ask the lawyers and Pharisees, "Is it allowable to cure people on the Sabbath?"
4 Och de tigde. Men han tog honom till sig, och gjorde honom helbregda; och lät gån.
They gave Him no answer; so He took hold of the man, cured him, and sent him away.
5 Och han svarade, sägandes till dem: Hvilkens edars åsne eller oxe faller uti brunnen, och går han icke straxt till att draga honom ut, om Sabbathsdagen?
Then He turned to them and said, "Which of you shall have a child or an ox fall into a well on the Sabbath day, and will not immediately lift him out?"
6 Och de kunde intet svara honom dertill.
To this they could make no reply.
7 Då sade han ock till dem, som budne voro, en liknelse; märkandes, huru de sökte efter att sitta främst, sägandes till dem:
Then, when He noticed that the invited guests chose the best seats, He used this as an illustration and said to them,
8 När du blifver buden af någrom till bröllop, så sätt dig icke i främsta rummet; att icke tilläfventyrs någor kommer, som buden är af honom, och är ärligare än du;
"When any one invites you to a wedding banquet, do not take the best seat, lest perhaps some more honoured guest than you may have been asked,
9 Och då kommer han, som både dig och honom budit hafver, och säger till dig: Gif denna rum; och då måste du med blygd begynna sitta ned bätter;
and the man who invited you both will come and will say to you, 'Make room for this guest,' and then you, ashamed, will move to the lowest place.
10 Utan heldre, när du varder buden, gack, och sätt dig i yttersta rummet; att, då han kommer, som dig budit hafver, må han säga till dig: Min vän, sitt upp bätter; och då sker dig heder för dem, som der med dig till bords sitta.
On the contrary, when you are invited go and take the lowest place, that when your host comes round he may say to you, 'My friend, come up higher.' This will be doing you honour in the presence of all the other guests.
11 Ty hvar och en, som upphöjer sig, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.
For whoever uplifts himself will be humbled, and he who humbles himself will be uplifted.
12 Sade han ock desslikes till honom, som honom budit hade: När du gör middagsmåltid, eller nattvard, bjud icke dina vänner, eller dina bröder, eller dina fränder, eller dina grannar, som rike äro; att de icke bjuda dig igen, och löna dig dina välgerning;
Also to His host, who had invited Him, He said, "When you give a breakfast or a dinner, do not invite your friends or brothers or relatives or rich neighbours, lest perhaps they should invite you in return and a requital be made you.
13 Utan heldre, då du gör gästabåd, kalla de fattiga, sjuka, halta och blinda.
But when you entertain, invite the poor, the crippled, the lame, and the blind;
14 Och salig äst du; ty de förmå icke löna dig igen; men dig varder igenlönt i de rättfärdigas uppståndelse.
and you will be blessed, because they have no means of requiting you, but there will be requital for you at the Resurrection of the righteous."
15 Men då en af dem, som vid bordet såto, detta hörde, sade han till honom: Salig är den som äter bröd i Guds rike.
After listening to this teaching, one of His fellow guests said to Him, "Blessed is he who shall feast in God's Kingdom."
16 Då sade han till honom: En man hade tillredt en stor nattvard, och böd många;
"A man once gave a great dinner," replied Jesus, "to which he invited a large number of guests.
17 Och utsände sin tjenare, den stund nattvarden skulle stå, att han skulle säga dem som budne voro: Kommer; ty all ting äro nu redo.
At dinner-time he sent his servant to announce to those who had been invited, "'Come, for things are now ready.'
18 Och de begynte allesammans ursaka sig. Den förste sade till honom: Jag hafver köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det; jag beder dig, gör min ursäkt.
"But they all without exception began to excuse themselves. The first told him, "'I have purchased a piece of land, and must of necessity go and look at it. Pray hold me excused.'
19 Och den andre sade: Jag hafver köpt fem par oxar, och jag måste gå bort och försöka dem; jag beder dig, gör min ursäkt.
"A second pleaded, "'I have bought five yoke of oxen, and am on my way to try them. Pray hold me excused.'
20 Och den tredje sade: Jag hafver tagit mig hustru, och derföre kan jag icke komma.
"Another said, "'I am just married. It is impossible for me to come.'
21 Och tjenaren kom, och sade sin herra allt detta igen. Då vardt husbonden vred, och sade till sin tjenare: Gack snarliga ut på gator och gränder i staden, och de fattiga, och krymplingar, halta och blinda haf härin.
"So the servant came and brought these answers to his master, and they stirred his anger. "'Go out quickly,' he said, 'into the streets of the city--the wide ones and the narrow. You will see poor men, and crippled, blind, lame: fetch them all in here.'
22 Och tjenaren sade: Herre, jag hafver gjort som du böd, och här är ännu rum.
"Soon the servant reported the result, saying, "'Sir, what you ordered is done, and there is room still.'
23 Då sade herren till tjenaren: Gack ut på vägar och gårdar, och nödga dem att komma härin, på det att mitt hus måtte varda fullt.
"'Go out,' replied the master, 'to the high roads and hedge-rows, and compel the people to come in, so that my house may be filled.
24 Ty jag säger eder, att ingen af de män, som budne voro, skall smaka min nattvard.
For I tell you that not one of those who were invited shall taste my dinner.'"
25 Och gick mycket folk med honom; och han vände sig om, och sade till dem:
On His journey vast crowds attended Him, towards whom He turned and said,
26 Hvilken som kommer till mig, och icke hatar sin fader och moder, och hustru, och barn, och bröder, och systrar, och dertill sitt eget lif, han kan icke vara min Lärjunge.
"If any one is coming to me who does not hate his father and mother, wife and children, brothers and sisters, yes and his own life also, he cannot be a disciple of mine.
27 Och hvilken som icke bär sitt kors, och följer mig, han kan icke vara min Lärjunge.
No one who does not carry his own cross and come after me can be a disciple of mine.
28 Hvilken är den af eder, som vill bygga ett torn, och icke först sitter och öfverlägger bekostningen, om han hafver det han behöfver till att fullborda det med?
"Which of you, desiring to build a tower, does not sit down first and calculate the cost, asking if he has the means to finish it? --
29 Att, då han hafver lagt grundvalen, och icke kan fullborda det, alle de, som få set, icke skola begynna göra spe af honom;
lest perhaps, when he has laid the foundation and is unable to finish, all who see it shall begin to jeer at him,
30 Och säga: Denne mannen hafver begynt bygga, och förmådde icke fullbordat.
saying, 'This man began to build, but could not finish.'
31 Eller hvad Konung vill gifva sig till örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och tänker, om han förmår med tiotusend möta honom, som kommer emot honom med tjugutusend?
Or what king, marching to encounter another king in war, does not first sit down and deliberate whether he is able with ten thousand men to meet the one who is advancing against him with twenty thousand?
32 Annars, medan hin ännu långt borto är, sänder han bådskap till honom, och beder om frid.
If not, while the other is still a long way off, he sends messengers and sues for peace.
33 Sammalunda hvar och en af eder, som icke vedersakar allt det han äger, han kan icke vara min Lärjunge.
Just as no one of you who does not detach himself from all that belongs to him can be a disciple of mine.
34 Saltet är godt; men om saltet mister sin sälto, med hvad skall man då salta?
"Salt is good: but if even the salt has become tasteless, what will you use to season it?
35 Det är hvarken nyttigt i jordene, eller i dyngone; utan man kastar det bort. Den der öron hafver till att höra, han höre.
Neither for land nor dunghill is it of any use; they throw it away. Listen, every one who has ears to listen with!"
