Lukas 12
1 När nu församladt vardt otaliga mycket folk, så att de trampade på hvarannan, begynte han säga till sina Lärjungar: Först tager eder vara för de Phariseers surdeg, som är skrymteri.
Meanwhile the people had gathered in thousands, so that they trod on one another, when Jesus, addressing himself to his disciples, began by saying to them, ‘Be on your guard against the leaven – that is, the hypocrisy – of the Pharisees.
2 Ty intet är fördoldt, som icke varder uppenbaradt; och intet lönligit, som icke uppkommer.
There is nothing, however covered up, which will not be uncovered, nor anything kept secret which will not become known.
3 Derföre, hvad I sagt hafven i mörkret, det skall varda hördt i ljuset; och det I talat hafven i örat i kamrarna, det skall predikadt varda ofvanpå taken.
So all that you have said in the dark will be heard in the light, and what you have spoken in the ear, within closed doors, will be proclaimed on the housetops.
4 Men jag säger eder, minom vännom: Rädens icke för dem som döda kroppen, och sedan hafva de intet hvad de mer göra kunna.
To you who are my friends I say, Do not be afraid of those who kill the body, but after that can do no more.
5 Men jag vill visa eder, hvem I skolen rädas: Rädens honom, som, sedan han dödat hafver, hafver han ock magt att bortkasta till helvetet; ja, säger jag eder, honom rädens. (Geenna g1067)
I will show you of whom you should be afraid. Be afraid of him who, after killing you, has the power to fling you into Gehenna. Yes, I say, be afraid of him. (Geenna g1067)
6 Köpas icke fem sparfvar för två små penningar? Och en af dem är icke förgäten för Gudi.
Are not five sparrows sold for two copper coins? Yet not one of them has escaped God’s notice.
7 Ja, edor hufvudhår äro ock all räknad; derföre frukter eder intet; I ären bättre än månge sparfvar.
No, even the hairs of your head are all numbered. Do not be afraid; you are of more value than many sparrows.
8 Men jag säger eder: Hvilken mig bekänner för menniskor, honom skall ock menniskones Son bekänna inför Guds Änglar.
Everyone, I tell you, who publicly acknowledges me, the Son of Man, also, will acknowledge before God’s angels;
9 Men den mig nekar för menniskor, han skall ock nekad varda för Guds Änglar.
but the person who publicly disowns me will be altogether disowned before God’s angels.
10 Och den der talar ett ord emot menniskones Son, det skall varda honom förlåtet; men den som häder den Helga Anda, det skall icke förlåtas.
Everyone who will say anything against the Son of Man will be forgiven, but for the person who slanders the Holy Spirit there will be no forgiveness.
11 När de nu draga eder fram i Synagogorna, och för Öfverheten, och för de väldiga; hafver ingen omsorg, hvad och huruledes I svara, eller hvad I säga skolen;
Whenever they take you before the synagogue Courts or the magistrates or other authorities, do not be anxious as to how you will defend yourselves, or what your defence will be, or what you will say;
12 Ty den Helge Ande skall lära eder, i samma stundene, hvad I säga skolen.
for the Holy Spirit will show you at the moment what you ought to say.’
13 Då sade en af folket till honom: Mästar, säg minom broder, att han byter med mig arfvedelen.
‘Teacher,’ a man in the crowd said to Jesus, ‘tell my brother to share the property with me.’
14 Sade han till honom: Menniska, ho hafver skickat mig till domare eller skiftare öfver eder.
But Jesus said to him, ‘Man, who made me a judge or an arbiter between you?’
15 Och han sade till dem: Ser till, och tager eder vara för girighet; ty ens (menniskos) lif hänger icke derpå, att hon många ägodelar hafver.
And then he added, ‘Take care to keep yourselves free from every form of covetousness; for even in the height of their prosperity a person’s true life does not depend on what they have.’
16 Och sade han en liknelse till dem, sägandes: Det var en riker man, hvilkens åker bar frukt nog.
Then Jesus told them this parable – ‘There was once a rich man whose land was very fertile;
17 Då tänkte han vid sig sjelf, sägandes: Hvad skall jag göra? Ty jag hafver icke, der jag kan lägga mina frukt uti;
and he began to ask himself “What will I do, for I have nowhere to store my crops?
18 Och sade: Detta vill jag göra: Jag vill rifva omkull mina lador, och bygga upp större; och dit vill jag församla allt det mig växt är, och mina ägodelar;
This is what I will do,” he said; “I will pull down my barns and build larger ones, and store all my grain and my goods in them;
19 Och säga till min själ: Själ, du hafver mycket godt förvaradt intill mång år; gör dig goda dagar, ät, drick, var glad.
and I will say to myself, Now you have plenty of good things put by for many years; take your ease, eat, drink, and enjoy yourself.”
20 Men Gud sade till honom: Du dåre, i denna natt skall man kalla dina själ ifrå dig; ho skall då få det du tillredt hafver?
But God said to the man “Fool! This very night your life is being demanded; and as for all you have prepared – who will have it?”
21 Alltså går det ock honom, som sig församlar ägodelar, och icke är rik för Gudi.
So it is with those who lay by wealth for themselves and are not rich to the glory of God.’
22 Och han sade till sina Lärjungar: Derföre säger jag eder: Hafver icke omsorg för edart lif, hvad I äta skolen; eller för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med.
And Jesus said to his disciples, ‘That is why I say to you, Do not be anxious about the life here – what you can get to eat; or about your body – what you can get to wear.
23 Lifvet är mer än maten, och kroppen mer än kläden.
For life is more than food, and the body than its clothes.
24 Ser på korparna; ty de så intet, ej heller uppskära; de hafva hvarken källare eller lado, och Gud föder dem; huru mycket ären I bättre än foglarna?
Think of the ravens – they neither sow nor reap; they have neither storehouse nor barn; and yet God feeds them! And how much more precious are you than birds!
25 Hvilken af eder kan med sin omsorg föröka till sin växt en aln?
But which of you, by being anxious, can prolong your life a moment?
26 Kunnen I nu icke det som minst är, hvarföre hafven I då omsorg för det andra?
And, if you cannot do even the smallest thing, why be anxious about other things?
27 Ser på liljorna, huru de växa; de arbeta intet, och ej heller spinna; men jag säger eder: Icke Salomon i all sin härlighet var så klädd, som en af dem.
Think of the lilies, and how they grow. They neither toil nor spin; yet, I tell you, even Solomon in all his splendour was not robed like one of these.
28 Efter nu Gud så kläder gräset, som i dag växer på markene, och i morgon kastas i ugnen; huru mycket mer skall han kläda eder, I klentrogne?
If, even in the field, God so clothes the grass which is living today and tomorrow will be thrown into the oven, how much more will he clothe you, you of little faith!
29 Derföre fråger ock I intet efter, hvad I skolen äta, eller dricka; och farer icke i höjdena;
And you – do not be always seeking what you can get to eat or what you can get to drink; and do not waver.
30 Ty efter allt detta söka Hedningarna i verldene; men edar Fader vet väl, att I sådant behöfven;
These are the things for which all the nations of the world are seeking, and your Father knows that you need them.
31 Utan söker heldre efter Guds rike, så faller eder allt detta till.
No, seek his kingdom, and these things will be added for you.
32 Frukta dig icke, du klene hjord; ty edar Faders godvilje är så, att han vill gifva eder riket.
So do not be afraid, my little flock, for your Father has been pleased to give you the kingdom.
33 Säljer hvad I hafven, och gifver almoso; görer eder säcker, som icke föråldras; en skatt, som aldrig minskas i himmelen, der tjufven aldrig tillkommer, ej heller någor mal förderfvar.
‘Sell what belongs to you, and give in charity. Make yourselves purses that will not wear out – an inexhaustible treasure in heaven, where no thief comes near, or moth works ruin.
34 Ty der edar skatt är, der blifver ock edart hjerta.
For where your treasure is, there also will your heart be.
35 Låter edra länder vara omgjordade, och edor ljus brinnande;
Make yourselves ready, with your lamps alight;
36 Och varer I de menniskor like, som vänta sin herra, då han igenkomma skall ifrå bröllopet; att, när han kommer, och klappar, låta de honom straxt upp.
and be like servants who are waiting for their Master’s return from his wedding, so that, when he comes and knocks, they may open the door for him at once.
37 Salige äro de tjenare, hvilka herren finner vakande, då han kommer; sannerliga säger jag eder: Han skall uppskörta sig, och låta dem sitta till bords, och han skall då gå och tjena dem.
Happy are those servants whom, on his return, the Master will find watching. I tell you that he will make himself ready, and have them take their places at the table, and will come and serve them.
38 Och om han kommer uti den andra väkten, och uti den tredje väkten, och finner så; salige äro de tjenare.
Whether it is late at night, or in the early morning that he comes, if he finds all as it should be, then happy are they.
39 Men detta skolen I veta, att, om husbonden visste på hvad stund tjufven komma skulle, förvisso vakade han, och icke tillstadde uppbryta sitt hus.
This you do know, that, had the owner of the house known at what time the thief was coming, he would have been on the watch, and would not have let his house be broken into.
40 Derföre varer ock I redo; ty den stund, I icke tänken, skall menniskones Son komma.
You must also prepare, for when you are least expecting him the Son of Man will come.’
41 Då sade Petrus till honom: Herre, säger du till oss denna liknelsen, eller ock till alla?
‘Master,’ said Peter, ‘are you telling this parable with reference to us or to everyone?’
42 Då sade Herren: Hvar finner man en trogen och snäll skaffare, den hans herre sätter öfver sitt tjenstafolk, att han dem i rättan tid gifver hvad dem behörer?
‘Who, then,’ replied the Master, ‘is that trustworthy steward, the careful man, who will be placed by his master over his establishment, to give them their rations at the proper time?
43 Salig är den tjenaren, den herren finner så göra, då han kommer.
Happy will that servant be whom his master, when he comes home, will find doing this.
44 Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver allt det han äger.
His master, I tell you, will put him in charge of the whole of his property.
45 Men om den tjenaren sade i sitt hjerta: Min herre dröjer fast att komma igen; och begynte slå tjenarena och tjenarinnorna, och äta och dricka, och varda drucken;
But should that servant say to himself “My master is a long time coming,” and begin to beat the menservants and the maidservants, and to eat and drink and get drunk,
46 Så kommer dens tjenarens herre, på den dagen han det sig icke förmodar, och på den stundene den han icke vet; och skall hugga honom i stycker, och skall sätta hans lott med de otrogna.
that servant’s master will come on a day when he does not expect him, and at an hour of which he is unaware, and will flog him severely and assign him his place among the untrustworthy.
47 Men den tjenaren, som visste sins herras vilja, och icke beredde sig, och icke gjorde efter hans vilja, han skall lida mycken hugg;
The servant who knows his master’s wishes and yet does not prepare and act accordingly will receive many lashes;
48 Men den der icke visste, och gjorde dock det som hugg värdt var, han skall få hugg lida; ty dem som mycket gifvet är, af honom skall mycket varda utkrafdt; och hvem mycket befaldt är, af honom skall varda mycket äskadt.
while one who does not know his master’s wishes, but acts so as to deserve a flogging, will receive but few. From everyone to whom much has been given much will be expected, and from the man to whom much has been entrusted the more will be demanded.
49 Jag är kommen till att upptända en eld på jordene; och hvad vill jag heldre än att han allaredo brunne?
I came to cast fire on the earth; and what more can I wish, if it is already kindled?
50 Men jag måste med en döpelse döpas; och huru ängslas jag, tilldess hon fullbordad varder?
There is a baptism that I must undergo, and how great is my distress until it is over!
51 Menen I, att jag är kommen till att sända frid på jordena? Nej, säger jag eder; utan visserliga tvedrägt.
Do you think that I am here to bring peace on earth? No, I tell you, but to cause division.
52 Ty härefter skola fem vara skiljaktige uti ett hus; tre emot två, och två emot tre.
For from this time, if there are five people in a house, they will be divided, three against two, and two against three.
53 Fadren skall vara emot sonen, och sonen emot fadren; modren emot dottrena, och dottren emot modrena; sväran emot sina sonahustru, och sonahustrun emot sina sväro.
Father will be opposed to son and son to father, mother to daughter and daughter to mother, mother-in-law to her daughter-in-law and daughter-in-law to her mother-in-law.’
54 Sade han ock till folket: När I fån se en sky uppgå vesterut, straxt sägen I: Regn kommer; och det sker så.
And to the people Jesus said, ‘When you see a cloud rising in the west, you say at once “There is a storm coming,” and come it does.
55 Och när I sen sunnanväder blåsa, sägen I: Det blifver varmt; och det sker så.
And when you see that the wind is in the south, you say “It will be burning hot,” and so it proves.
56 I skrymtare, himmelens och jordenes skepelse kunnen I bepröfva; hvi pröfven I icke då denna tiden?
Hypocrites! You know how to judge of the earth and the sky; how is it, then, that you cannot judge of this time?
57 Hvi dömen I icke ock utaf eder sjelfva, hvad rätt är.
Why don’t you yourselves decide what is right?
58 När du nu går med din trätobroder till öfverstan, så vinnlägg dig i vägen, att du blifver honom fri; att han tilläfventyrs icke drager dig fram för domaren, och domaren antvardar dig stockmästaren, och stockmästaren kastar dig i fängelset.
When, for instance, you are going with your opponent before a magistrate, on your way to the court do your best to be quit of him; otherwise he might drag you before the judge, then the judge will hand you over to the bailiff of the court, and the bailiff throw you into prison.
59 Jag säger dig: Du varder icke utkommandes, tilldess du betalat hafver den yttersta skärfven.
You will not, I tell you, come out until you have paid the very last cent.’
