Lukas 1
1 Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
Quoniam quidem multi conati sunt ordinare narrationem, quæ in nobis completæ sunt, rerum:
2 Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
sicut tradiderunt nobis, qui ab initio ipsi viderunt, et ministri fuerunt sermonis:
3 Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
visum est et mihi, assecuto omnia a principio diligenter, ex ordine tibi scribere, optime Theophile,
4 Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
ut cognoscas eorum verborum, de quibus eruditus es, veritatem.
5 Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
Fuit in diebus Herodis, regis Iudææ, sacerdos quidam nomine Zacharias de vice Abia, et uxor illius de filiabus Aaron, et nomen eius Elisabeth.
6 De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
Erant autem iusti ambo ante Deum, incedentes in omnibus mandatis, et iustificationibus Domini sine querela:
7 Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
Et non erat illis filius eo quod esset Elisabeth sterilis, et ambo processissent in diebus suis.
8 Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
Factum est autem, cum sacerdotio fungeretur in ordine vicis suæ ante Deum,
9 Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
secundum consuetudinem sacerdotii, sorte exiit ut incensum poneret, ingressus in templum Domini:
10 Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
et omnis multitudo populi erat orans foris hora incensi.
11 Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
Apparuit autem illi Angelus Domini, stans a dextris altaris incensi.
12 Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
Et Zacharias turbatus est videns, et timor irruit super eum.
13 Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
Ait autem ad illum Angelus: Ne timeas Zacharia, quoniam exaudita est deprecatio tua: et uxor tua Elisabeth pariet tibi filium, et vocabis nomen eius Ioannem:
14 Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
et erit gaudium tibi, et exultatio, et multi in nativitate eius gaudebunt:
15 Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
erit enim magnus coram Domino: et vinum, et siceram non bibet, et Spiritu Sancto replebitur adhuc ex utero matris suæ:
16 Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
et multos filiorum Israel convertet ad Dominum Deum ipsorum:
17 Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
et ipse præcedet ante illum in spiritu, et virtute Eliæ: ut convertat corda patrum in filios, et incredulos ad prudentiam iustorum, parare Domino plebem perfectam.
18 Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
Et dixit Zacharias ad Angelum: Unde hoc sciam? Ego enim sum senex, et uxor mea processit in diebus suis.
19 Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
Et respondens Angelus dixit ei: Ego sum Gabriel, qui asto ante Deum: et missus sum loqui ad te, et hæc tibi evangelizare.
20 Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
Et ecce eris tacens, et non poteris loqui usque in diem, quo hæc fiant, pro eo quod non credidisti verbis meis, quæ implebuntur in tempore suo.
21 Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
Et erat plebs expectans Zachariam: et mirabantur quod tardaret ipse in templo.
22 Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
Egressus autem non poterat loqui ad illos, et cognoverunt quod visionem vidisset in templo. Et ipse erat innuens illis, et permansit mutus.
23 Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
Et factum est, ut impleti sunt dies officii eius abiit in domum suam:
24 Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
post hos autem dies concepit Elisabeth uxor eius, et occultabat se mensibus quinque, dicens:
25 Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
Quia sic fecit mihi Dominus in diebus, quibus respexit auferre opprobrium meum inter homines.
26 Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
In mense autem sexto, missus est Angelus Gabriel a Deo in civitatem Galilææ, cui nomen Nazareth,
27 Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
ad Virginem desponsatam viro, cui nomen erat Ioseph, de domo David, et nomen virginis Maria.
28 Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
Et ingressus Angelus ad eam dixit: Ave gratia plena: Dominus tecum: Benedicta tu in mulieribus.
29 Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
Quæ cum audisset, turbata est in sermone eius, et cogitabat qualis esset ista salutatio.
30 Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
Et ait Angelus ei: Ne timeas Maria, invenisti enim gratiam apud Deum.
31 Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
Ecce concipies in utero, et paries filium, et vocabis nomen eius IESUM.
32 Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
Hic erit magnus, et Filius Altissimi vocabitur, et dabit illi Dominus Deus sedem David patris eius:
33 Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
et regnabit in domo Iacob in æternum, et regni eius non erit finis. (aiōn g165)
34 Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
Dixit autem Maria ad Angelum: Quomodo fiet istud, quoniam virum non cognosco?
35 Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
Et respondens Angelus dixit ei: Spiritus Sanctus superveniet in te, et virtus Altissimi obumbrabit tibi. Ideoque et quod nascetur ex te Sanctum, vocabitur Filius Dei.
36 Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
Et ecce Elisabeth cognata tua, et ipsa concepit filium in senectute sua: et hic mensis sextus est illi, quæ vocatur sterilis:
37 Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
quia non erit impossibile apud Deum omne verbum.
38 Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
Dixit autem Maria: Ecce ancilla Domini, fiat mihi secundum verbum tuum. Et discessit ab illa Angelus.
39 Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
Exurgens autem Maria in diebus illis abiit in montana cum festinatione, in civitatem Iuda:
40 Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
Et intravit in domum Zachariæ, et salutavit Elisabeth.
41 Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
Et factum est, ut audivit salutationem Mariæ Elisabeth, exultavit infans in utero eius, et repleta est Spiritu Sancto Elisabeth:
42 Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
et exclamavit voce magna, et dixit: Benedicta tu inter mulieres, et benedictus fructus ventris tui.
43 Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
Et unde hoc mihi ut veniat mater Domini mei ad me?
44 Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
Ecce enim ut facta est vox salutationis tuæ in auribus meis, exultavit in gaudio infans in utero meo.
45 Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
Et beata, quæ credidisti, quoniam perficientur ea, quæ dicta sunt tibi a Domino.
46 Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
Et ait Maria: Magnificat anima mea Dominum:
47 Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
et exultavit spiritus meus in Deo salutari meo.
48 Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
Quia respexit humilitatem ancillæ suæ: ecce enim ex hoc beatam me dicent omnes generationes.
49 Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
Quia fecit mihi magna qui potens est: et sanctum nomen eius.
50 Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
Et misericordia eius a progenie in progenies timentibus eum.
51 Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
Fecit potentiam in brachio suo: dispersit superbos mente cordis sui.
52 De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
Deposuit potentes de sede, et exaltavit humiles.
53 De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
Esurientes implevit bonis: et divites dimisit inanes.
54 Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
Suscepit Israel puerum suum, recordatus misericordiæ suæ.
Sicut locutus est ad patres nostros, Abraham, et semini eius in sæcula. (aiōn g165)
56 Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
Mansit autem Maria cum illa quasi mensibus tribus: et reversa est in domum suam.
57 Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
Elisabeth autem impletum est tempus pariendi, et peperit filium.
58 Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
Et audierunt vicini, et cognati eius quia magnificavit Dominus misericordiam suam cum illa, et congratulabantur ei.
59 Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
Et factum est in die octavo, venerunt circumcidere puerum, et vocabant eum nomine patris sui Zachariam.
60 Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
Et respondens mater eius, dixit: Nequaquam, sed vocabitur Ioannes.
61 Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
Et dixerunt ad illam: Quia nemo est in cognatione tua, qui vocetur hoc nomine.
62 Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
Innuebant autem patri eius, quem vellet vocari eum.
63 Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
Et postulans pugillarem scripsit, dicens: Ioannes est nomen eius. Et mirati sunt universi.
64 Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
Apertum est autem illico os eius, et lingua eius, et loquebatur benedicens Deum.
65 Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
Et factus est timor super omnes vicinos eorum: et super omnia montana Iudææ divulgabantur omnia verba hæc:
66 Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
et posuerunt omnes, qui audierant in corde suo, dicentes: Quis, putas, puer iste erit? Etenim manus Domini erat cum illo.
67 Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
Et Zacharias pater eius repletus est Spiritu Sancto: et prophetavit, dicens:
68 Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
Benedictus Dominus Deus Israel, quia visitavit, et fecit redemptionem plebis suæ:
69 Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
Et erexit cornu salutis nobis: in domo David pueri sui.
Sicut locutum est per os sanctorum, qui a sæculo sunt, prophetarum eius: (aiōn g165)
71 Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
Salutem ex inimicis nostris, et de manu omnium, qui oderunt nos:
72 Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
Ad faciendam misericordiam cum patribus nostris: et memorari testamenti sui sancti.
73 Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
Iusiurandum, quod iuravit ad Abraham patrem nostrum, daturum se nobis:
74 Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
Ut sine timore, de manu inimicorum nostrorum liberati, serviamus illi.
75 I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
In sanctitate, et iustitia coram ipso, omnibus diebus nostris.
76 Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
Et tu puer, propheta Altissimi vocaberis: præibis enim ante faciem Domini parare vias eius:
77 Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
Ad dandam scientiam salutis plebi eius: in remissionem peccatorum eorum:
78 Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
Per viscera misericordiæ Dei nostri: in quibus visitavit nos, oriens ex alto:
79 Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
Illuminare his, qui in tenebris, et in umbra mortis sedent: ad dirigendos pedes nostros in viam pacis.
80 Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
Puer autem crescebat, et confortabatur spiritu: et erat in desertis usque in diem ostensionis suæ ad Israel.
