Lukas 1
1 Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
Whereas many have undertaken to compose a narrative of the things, which have been fully certified among us;
2 Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
as they delivered them to us, who were from the beginning eye-witnesses of them, and ministers of the word;
3 Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
it seemed good to me also, having thoroughly traced them all from the very first, to write an account of them in order to thee,
4 Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
most excellent Theophilus, that thou mayst know the certainty of the things wherein thou hast been instructed.
5 Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
There was in the days of Herod king of Judea, a certain priest named Zacharias, of the course of Abia; and his wife was of the family of Aaron, and her name was Elisabeth.
6 De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
And they were both righteous in the sight of God, walking in all the commandments and ordinances of the Lord blameless.
7 Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
And they had no child, for Elisabeth was barren; and they were both far advanced in years.
8 Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
And it came to pass, while he was in the order of his course performing the priest's office before God,
9 Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
according to the custom of dividing the office of the priests, that it fell to his lot to burn incense, entring into the temple of the Lord:
10 Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
and all the people were praying without at the time of offering incense.
11 Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
And there appeared to him an angel of the Lord standing on the right hand of the altar of incense.
12 Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
And when Zacharias saw him, he was startled and struck with fear:
13 Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
but the angel said unto him, Fear not, Zacharias; for thy prayer is heard, and thy wife Elisabeth shall bear thee a son, and thou shalt call his name John:
14 Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
and he shall be a joy and transport to thee, yea, many shall rejoice on account of his birth; for he shall be great in the sight of the Lord,
15 Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
and he shall drink neither wine nor any other strong liquor; and he shall be filled with the holy Spirit even from his birth;
16 Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
and many of the children of Israel shall he convert unto the Lord their God.
17 Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
And he shall go before Him in the spirit and power of Elias, to turn the hearts of the fathers unto the children, and the disobedient to the wisdom of the just, to prepare for the Lord a people well-disposed.
18 Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
And Zacharias said unto the angel, Whereby shall I know this? for I am an old man, and my wife far advanced in years.
19 Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
And the angel answering said to him, I am Gabriel, that stand in the presence of God, and I am sent to speak to thee, and to tell thee this good news:
20 Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
and now shalt thou be dumb, and not able to speak, until the day that these things shall come to pass; because thou believedst not my words, which shall be fulfilled at their season.
21 Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
And the people were waiting for Zacharias, and wondered at his staying so long in the temple:
22 Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
but when he came out he could not speak to them, and they perceived that he had seen a vision in the temple; and he made signs to them, and continued speechless:
23 Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
and as soon as the days of his ministration were accomplished, he departed to his own house.
24 Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
And after these days his wife Elisabeth conceived, and retired five months,
25 Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
saying, the Lord hath thus dealt with me in the days wherein he looked upon me to take away my reproach among men.
26 Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
But in the sixth month the angel Gabriel was sent by God to a city of Galilee called Nazareth,
27 Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
to a virgin who was betrothed to a man, whose name was Joseph, of the house of David; and the name of the virgin was Mary.
28 Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
And when the angel came in to the room to her, he said, Hail, thou that art highly favoured; the Lord is with thee;
29 Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
blessed art thou among women! and when she saw him, she was confused at what he said, and pondered in her mind what sort of salutation this could be.
30 Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
And the angel said unto her, Fear not, Mary; for thou hast found favor with God:
31 Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
and behold thou shalt conceive in thy womb, and shalt bring forth a son, and shalt call his name JESUS:
32 Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
He shall be great, and shall be called the Son of the Most High, and the Lord God shall give Him the throne of David his father,
33 Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
and He shall reign over the house of Jacob for ever, and of his kingdom there shall be no end. (aiōn g165)
34 Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
Then said Mary to the angel, How can this be, since I am a virgin?
35 Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
And the angel answered and said unto her, The holy Spirit shall come upon thee, and the power of the Most High shall overshadow thee, and therefore thine holy offspring shall be called the Son of God: and lo,
36 Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
thy cousin Elisabeth also hath conceived a son in her old age, and this is the sixth month with her that was called barren;
37 Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
for nothing is impossible with God.
38 Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
Then Mary said, Behold the servant of the Lord, may it be unto me according to thy word. So the angel departed from her.
39 Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
Then Mary arose and went with speed into the hill-country, to a city of Juda,
40 Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
and came into the house of Zacharias, and saluted Elisabeth.
41 Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
And as soon as Elisabeth heard the salutation of Mary, the child leaped in her womb, and Elisabeth was filled with the holy Spirit:
42 Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
and she cried out with a loud voice, and said, Blessed art thou among women, and blessed is the fruit of thy womb:
43 Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
and whence is this honor to me, that the mother of my Lord should come to me?
44 Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
for behold, as soon as the voice of thy salutation reached my ears, the child in my womb leaped for joy:
45 Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
and blessed is she that believed; for there shall be a performance of the things that were told her from the Lord.
46 Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
And Mary said, "My soul doth magnify the Lord, and my spirit hath rejoiced in God my Saviour;
47 Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
for He hath regarded the low estate of his handmaid:
48 Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
for behold, from henceforth shall all generations call me blessed:
49 Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
for He that is mighty hath done great things for me,
50 Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
and his name is holy, and his mercy is on them that fear Him, unto all generations.
51 Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
He hath wrought powerfully with his arm; He hath confounded those that were proud in the imagination of their heart.
52 De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
He hath cast down the mighty from their thrones, and exalted the humble.
53 De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
He hath filled the hungry with good things, and the rich He hath sent away empty.
54 Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
He hath supported Israel his servant,
in remembrance of his mercy (even as He promised to our fathers, to Abraham and to his seed, ) for ever." (aiōn g165)
56 Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
And Mary stayed with her about three months, and then returned to her own house.
57 Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
Now when Elisabeth's time for her delivery was fully come, she brought forth a son:
58 Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
and her neighbours and kindred heard that the Lord had magnified his mercy towards her, and they congratulated her;
59 Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
and on the eighth day they came to circumcise the child: and they would have called him Zacharias, after the name of his father:
60 Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
but his mother said, No, but he shall be called John:
61 Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
and they said to her, There is none of thy relations of this name.
62 Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
And they made signs to his father, what name he would have him called by.
63 Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
And he called for a writing-tablet, and wrote upon it, His name is John: and they all wondered.
64 Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
And his mouth was opened immediately, and his tongue loosed, and he spake and praised God.
65 Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
And an awe fell upon all that dwelt round about them; and all these things were divulged through the whole hill-country of Judea.
66 Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
And all that heard them, laid them up in their hearts, saying, What a child will this be? And the hand of the Lord was with him.
67 Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
And his father Zacharias was filled with the holy Spirit,
68 Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
and prophesied, saying, "Blessed be the Lord God of Israel, for He hath visited and wrought redemption for his people,
69 Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
and hath raised up an horn of salvation for us,
in the house of his servant David, as He spake by the mouth of his holy prophets from the beginning, (aiōn g165)
71 Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
even salvation from our enemies, and from the hand of all that hate us,
72 Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
to display his mercy towards our fathers, and to remember his holy covenant,
73 Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
according to the oath which He sware to Abraham our father,
74 Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
to grant unto us, that we being delivered out of the hand of our enemies, might serve Him without fear, in holiness and righteousness before Him,
75 I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
all the days of our life.
76 Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
And thou, my child, shalt be called the prophet of the most High; for thou shalt go before the face of the Lord,
77 Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
to make known salvation to his people,
78 Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
in the remission of their sins, through the tender mercy of our God, whereby the day-spring hath visited us from on high,
79 Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
to enlighten them that sit in darkness and in the shadow of death, to direct our feet into the way of peace."
80 Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
And the child grew, and became strong in spirit: and he was in the deserts till the time of his being manifested to Israel.
