Lukas 1
1 Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
To his Excellency, Theophilus. Many attempts have been already made to draw up an account of those events which have reached their conclusion among us,
2 Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
just as they were reported to us by those who from the beginning were eye-witnesses, and afterward became bearers of the message.
3 Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
And, therefore, I also, since I have investigated all these events with great care from their very beginning, have resolved to write a connected history of them for you,
4 Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
in order that you may be able to satisfy yourself of the accuracy of the story which you have heard from the lips of others.
5 Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
In the reign of Herod, king of Judea, there was a priest named Zechariah, who belonged to the division called after Abijah. His wife, whose name was Elizabeth, was also a descendant of Aaron.
6 De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
They were both righteous people, who lived blameless lives, guiding their steps by all the commandments and ordinances of the Lord.
7 Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
But they had no child, Elizabeth being barren; and both of them were advanced in years.
8 Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
One day, when Zechariah was officiating as priest before God, during the turn of his division,
9 Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
it fell to him by lot, in accordance with the practice among the priests, to go into the Temple of the Lord and burn incense;
10 Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
and, as it was the Hour of Incense, the people were all praying outside.
11 Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
And an angel of the Lord appeared to him, standing on the right of the Altar of Incense.
12 Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
Zechariah was startled at the sight and was awe-struck.
13 Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
But the angel said to him, “Do not be afraid, Zechariah; your prayer has been heard, and your wife Elizabeth will bear you a son, whom you will call by the name John.
14 Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
He will be to you a joy and a delight; and many will rejoice over his birth.
15 Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
For he will be great in the sight of the Lord; he will not drink any wine or strong drink, and he will be filled with the Holy Spirit from the very hour of his birth,
16 Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
and will reconcile many of the Israelites to the Lord their God.
17 Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
He will go before him in the spirit and with the power of Elijah, to reconcile fathers to their children and the disobedient to the wisdom of the righteous, and so make ready for the Lord a people prepared for him.”
18 Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
“How can I be sure of this?” Zechariah asked the angel. “For I am an old man and my wife is advanced in years.”
19 Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
“I am Gabriel,” the angel answered, “who stand in the presence of God, and I have been sent to speak to you and to bring you this good news.
20 Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
And now you will be silent and unable to speak until the day when this takes place, because you did not believe what I said, though my words will be fulfilled in due course.”
21 Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
Meanwhile the people were watching for Zechariah, wondering at his remaining so long in the Temple.
22 Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
When he came out, he was unable to speak to them, and they perceived that he had seen a vision there. But Zechariah kept making signs to them, and remained dumb.
23 Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
And, as soon as his term of service was finished, he returned home.
24 Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
After this his wife, Elizabeth, became pregnant and lived in seclusion for five months.
25 Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
“The Lord has done this for me,” she said, “he has shown me kindness and taken away the public disgrace of childlessness under which I have been living.”
26 Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
Six months later the angel Gabriel was sent from God to a town in Galilee called Nazareth,
27 Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
to a maiden there who was engaged to a man named Joseph, a descendant of David. Her name was Mary.
28 Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
Gabriel came into her presence and greeted her, saying, “You have been shown great favor – the Lord is with you.”
29 Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
Mary was much disturbed at his words, and was wondering to herself what such a greeting could mean,
30 Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
when the angel spoke again, “Do not be afraid, Mary, for you have found favor with God.
31 Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
And now, you will conceive and give birth to a son, and you will give him the name Jesus.
32 Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
The child will be great and will be called ‘Son of the Most High,’ and the Lord God will give him the throne of his ancestor David,
33 Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
and he will reign over the descendants of Jacob for ever; And to his kingdom there will be no end.” (aiōn g165)
34 Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
“How can this be?” Mary asked the angel. “For I have no husband.”
35 Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
“The Holy Spirit will descend on you,” answered the angel, “and the Power of the Most High will overshadow you; and therefore the child will be called ‘holy,’ and ‘Son of God.’
36 Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
And Elizabeth, your cousin, is herself also expecting a son in her old age; and it is now the sixth month with her, though she is called barren;
37 Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
for no promise from God will fail to be fulfilled.”
38 Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
“I am the servant of the Lord,” exclaimed Mary. “Let it be with me as you have said.” Then the angel left her.
39 Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
Soon after this Mary set out, and made her way quickly into the hill-country, to a town in Judah;
40 Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
and there she went into Zechariah’s house and greeted Elizabeth.
41 Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
When Elizabeth heard Mary’s greeting, the child moved within her, and Elizabeth herself was filled with the Holy Spirit,
42 Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
and cried aloud, “Blessed are you among women, and blessed is your unborn child!
43 Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
But how have I this honor, that the mother of my Lord should come to me?
44 Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
For, as soon as your greeting reached my ears, the child moved within me with delight!
45 Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
Happy indeed is she who believed that the promise which she received from the Lord would be fulfilled.”
46 Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
And Mary said: “My soul exalts the Lord,
47 Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
and my spirit delights in God my Savior,
48 Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
for he has looked with favor on his humble servant girl. From now on all generations will call me blessed!
49 Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
“For the Almighty has done great things for me, and holy is his name.
50 Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
He has mercy on those who revere him in every generation.
51 Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
“Mighty are the deeds of his arm! He has scattered the self-satisfied proud,
52 De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
he has cast down the mighty from their thrones, and he uplifts the humble,
53 De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
he has filled the hungry with good things, and the rich he has sent away empty.
54 Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
“He has stretched out his hand to his servant Israel, ever mindful of his mercy,
as he promised to our ancestors, to Abraham and his descendants for ever.” (aiōn g165)
56 Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
Mary stayed with Elizabeth about three months, and then returned to her home.
57 Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
When Elizabeth’s time came, she gave birth to a son;
58 Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
and her neighbors and relatives, hearing of the great goodness of the Lord to her, came to share her joy.
59 Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
A week later they met to circumcise the child, and were about to call him Zechariah after his father,
60 Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
when his mother spoke up, “No, he is to be called John.”
61 Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
“You have no relation of that name!” they exclaimed;
62 Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
and they made signs to the child’s father, to find out what he wished the child to be called.
63 Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
Asking for a writing tablet, he wrote the words – ‘His name is John.’ Everyone was surprised
64 Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
and immediately Zechariah recovered his voice and the use of his tongue, and began to bless God.
65 Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
All their neighbors were awe-struck at this, and throughout the hill-country of Judea the whole story was much talked about.
66 Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
All who heard it kept it in mind, asking one another – “What can this child be destined to become?” For the Power of the Lord was with him.
67 Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
Then his father Zechariah was filled with the Holy Spirit, and, speaking under inspiration, said:
68 Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
“Blessed is the Lord, the God of Israel, who has visited his people and wrought their deliverance,
69 Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
and has raised up for us the strength of our salvation in the house of his servant David –
as he promised by the lips of his holy prophets of old – (aiōn g165)
71 Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
salvation from our enemies and from the hands of all who hate us,
72 Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
showing mercy to our ancestors, and mindful of his sacred covenant.
73 Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
This was the oath which he swore to our ancestor Abraham –
74 Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
that we should be rescued from the hands of our enemies,
75 I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
and should serve him without fear in holiness and righteousness, in his presence all our days.
76 Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
And you, child, will be called prophet of the Most High, for you will go before the Lord to make ready his way,
77 Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
to give his people the knowledge of salvation through the forgiveness of their sins,
78 Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
through the tender mercy of our God, whereby the dawn will break on us from heaven,
79 Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
to give light to those who live in darkness and the shadow of death, and guide our feet into the way of peace.”
80 Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
The child grew and became strong in spirit, and he lived in the wilds until the time came for his appearance before Israel.
