Lukas 1
1 Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
Forasmuch as many have taken in hand to set forth in order a declaration of those things which are most surely believed among us,
2 Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
Even as they delivered them unto us, which from the beginning were eyewitnesses, and ministers of the word;
3 Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
It seemed good to me also, having had perfect understanding of all things from the very first, to write unto thee in order, most excellent Theophilus,
4 Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
That thou mightest know the certainty of those things, wherein thou hast been instructed.
5 Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
There was in the days of Herod, the king of Judæa, a certain priest named Zacharias, of the course of Abia: and his wife was of the daughters of Aaron, and her name was Elisabeth.
6 De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
And they were both righteous before God, walking in all the commandments and ordinances of the Lord blameless.
7 Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
And they had no child, because that Elisabeth was barren, and they both were now well stricken in years.
8 Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
And it came to pass, that while he executed the priest’s office before God in the order of his course,
9 Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
According to the custom of the priest’s office, his lot was to burn incense when he went into the temple of the Lord.
10 Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
And the whole multitude of the people were praying without at the time of incense.
11 Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
And there appeared unto him an angel of the Lord standing on the right side of the altar of incense.
12 Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
And when Zacharias saw him, he was troubled, and fear fell upon him.
13 Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
But the angel said unto him, Fear not, Zacharias: for thy prayer is heard; and thy wife Elisabeth shall bear thee a son, and thou shalt call his name John.
14 Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
And thou shalt have joy and gladness; and many shall rejoice at his birth.
15 Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
For he shall be great in the sight of the Lord, and shall drink neither wine nor strong drink; and he shall be filled with the Holy Ghost, even from his mother’s womb.
16 Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
And many of the children of Israel shall he turn to the Lord their God.
17 Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
And he shall go before him in the spirit and power of Elijah, to turn the hearts of the fathers to the children, and the disobedient to the wisdom of the just; to make ready a people prepared for the Lord.
18 Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
And Zacharias said unto the angel, Whereby shall I know this? for I am an old man, and my wife well stricken in years.
19 Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
And the angel answering said unto him, I am Gabriel, that stand in the presence of God; and am sent to speak unto thee, and to shew thee these glad tidings.
20 Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
And, behold, thou shalt be dumb, and not able to speak, until the day that these things shall be performed, because thou believest not my words, which shall be fulfilled in their season.
21 Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
And the people waited for Zacharias, and marvelled that he tarried so long in the temple.
22 Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
And when he came out, he could not speak unto them: and they perceived that he had seen a vision in the temple: for he beckoned unto them, and remained speechless.
23 Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
And it came to pass, that, as soon as the days of his ministration were accomplished, he departed to his own house.
24 Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
And after those days his wife Elisabeth conceived, and hid herself five months, saying,
25 Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
Thus hath the Lord dealt with me in the days wherein he looked on me, to take away my reproach among men.
26 Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
And in the sixth month the angel Gabriel was sent from God unto a city of Galilee, named Nazareth,
27 Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
To a virgin espoused to a man whose name was Joseph, of the house of David; and the virgin’s name was Mary.
28 Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
And the angel came in unto her, and said, Hail, thou that art highly favoured, the Lord is with thee: blessed art thou among women.
29 Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
And when she saw him, she was troubled at his saying, and cast in her mind what manner of salutation this should be.
30 Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
And the angel said unto her, Fear not, Mary: for thou hast found favour with God.
31 Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
And, behold, thou shalt conceive in thy womb, and bring forth a son, and shalt call his name JESUS.
32 Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
He shall be great, and shall be called the Son of the Highest: and the Lord God shall give unto him the throne of his father David:
33 Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
And he shall reign over the house of Jacob for ever; and of his kingdom there shall be no end. (aiōn g165)
34 Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
Then said Mary unto the angel, How shall this be, seeing I know not a man?
35 Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
And the angel answered and said unto her, The Holy Ghost shall come upon thee, and the power of the Highest shall overshadow thee: therefore also that holy thing which shall be born of thee shall be called the Son of God.
36 Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
And, behold, thy cousin Elisabeth, she hath also conceived a son in her old age: and this is the sixth month with her, who was called barren.
37 Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
For no word spoken by God shall be void of power.
38 Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
And Mary said, Behold the handmaid of the Lord; be it unto me according to thy word. And the angel departed from her.
39 Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
And Mary arose in those days, and went into the hill country with haste, into a city of Judah;
40 Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
And entered into the house of Zacharias, and saluted Elisabeth.
41 Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
And it came to pass, that, when Elisabeth heard the salutation of Mary, the babe leaped in her womb; and Elisabeth was filled with the Holy Ghost:
42 Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
And she spake out with a loud voice, and said, Blessed art thou among women, and blessed is the fruit of thy womb.
43 Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
And whence is this to me, that the mother of my Lord should come to me?
44 Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
For, lo, as soon as the voice of thy salutation sounded in mine ears, the babe leaped in my womb for joy.
45 Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
And blessed is she that believed: for there shall be a performance of those things which were told her from the Lord.
46 Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
And Mary said, My soul doth magnify the Lord,
47 Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
And my spirit hath rejoiced in God my Saviour.
48 Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
For he hath regarded the low estate of his handmaiden: for, behold, from henceforth all generations shall call me blessed.
49 Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
For he that is mighty hath done to me great things; and holy is his name.
50 Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
And his mercy is on them that fear him from generation to generation.
51 Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
He hath shewed strength with his arm; he hath scattered the proud in the imagination of their hearts.
52 De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
He hath put down the mighty from their seats, and exalted them of low degree.
53 De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
He hath filled the hungry with good things; and the rich he hath sent empty away.
54 Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
He hath holpen his servant Israel, in remembrance of his mercy;
As he spake to our fathers, to Abraham, and to his seed for ever. (aiōn g165)
56 Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
And Mary abode with her about three months, and returned to her own house.
57 Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
Now Elisabeth’s full time came that she should be delivered; and she brought forth a son.
58 Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
And her neighbours and her cousins heard how the Lord had shewed great mercy upon her; and they rejoiced with her.
59 Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
And it came to pass, that on the eighth day they came to circumcise the child; and they called him Zacharias, after the name of his father.
60 Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
And his mother answered and said, Not so; but he shall be called John.
61 Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
And they said unto her, There is none of thy kindred that is called by this name.
62 Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
And they made signs to his father, how he would have him called.
63 Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
And he asked for a writing tablet, and wrote, saying, His name is John. And they marvelled all.
64 Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
And his mouth was opened immediately, and his tongue loosed, and he spake, and praised God.
65 Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
And fear came on all that dwelt round about them: and all these sayings were noised abroad throughout all the hill country of Judæa.
66 Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
And all they that heard them laid them up in their hearts, saying, What manner of child shall this be! And the hand of the Lord was with him.
67 Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
And his father Zacharias was filled with the Holy Ghost, and prophesied, saying,
68 Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
Blessed be the Lord God of Israel; for he hath visited and redeemed his people,
69 Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
And hath raised up an horn of salvation for us in the house of his servant David;
As he spake by the mouth of his holy prophets, which have been since the world began: (aiōn g165)
71 Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
That we should be saved from our enemies, and from the hand of all that hate us;
72 Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
To perform the mercy promised to our fathers, and to remember his holy covenant;
73 Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
The oath which he sware to our father Abraham,
74 Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
That he would grant unto us, that we being delivered out of the hand of our enemies might serve him without fear,
75 I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
In holiness and righteousness before him, all the days of our life.
76 Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
And thou, child, shalt be called the prophet of the Highest: for thou shalt go before the face of the Lord to prepare his ways;
77 Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
To give knowledge of salvation unto his people by the remission of their sins,
78 Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
Through the tender mercy of our God; whereby the dayspring from on high hath visited us,
79 Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
To give light to them that sit in darkness and in the shadow of death, to guide our feet into the way of peace.
80 Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
And the child grew, and waxed strong in spirit, and was in the deserts till the day of his shewing unto Israel.
