Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
O WAU no ke kanaka i ike i ka popilikia, Malalo o ka laau o kona ukinki.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Ua alakai oia ia'u, a ua lawe mai ia'u iloko o ka pouli, Aole iloko o ka malamalama.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
He oiaio, ua huli ku e mai oia ia'u, Ua huli oia i kona lima e ku e ia'u a pau ka la.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Ua hoopau oia i ko'u io, a me ko'u ili; Ua uhai oia i ko'u mau iwi.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Ua kukulu ku e mai oia ia'u, Ua hoopuni mai ia'u i ka awaawa, a me ke kaumaha.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Ua hoonoho mai oia ia'u ma na wahi pouli, E like me ka poe i make i ka, wa kahiko.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Ua hoopuni mai oia ia'u i ka pa, i ole au e puka iwaho; Ua hana oia i ko'u kaula keleawe a kaumaha.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
I ka wa a'u e kahea aku ai, a nonoi aku, Pani mai la oia i ka'u pule ana.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Ua hoopuni mai oia ia'u me na pohaku i kalaiia; Ua hookeekee oia i ko'u mau alanui.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Ua like oia ia'u me ka bea e hoohalua ana, Me he liona la hoi ma na wahi malu.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
Ua kapae oia i ko'u mau aoao, ua haehae mai ia'u; Ua hoolilo mai oia ia'u i mehameha.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Ua hoolena oia i kona kakaka, Ua kau oia ia'u me he hoailona la no ka pua.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Ua hookomo mai oia i kona mau pua iloko o ko'u opu.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
He mea akaaka no wau i ko'u poe kanaka a pau; O ko lakou mele akaaka, a pau ka la.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Ua hoomaona mai oia ia'u i na mea awaawa, Ua hooona mai oia ia'u i ka laau awahia.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Ua uhai oia i ko'u mau niho i na iliili, Ua uhi mai oia ia'u i ka lehu.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Ua kipaku mai oe i ko'u uhane mai ka maiu aku; Poina hoi ia'u ka pomaikai.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
I iho la au, Ua hookiia kuu ikaika, A me ka laua ana o kuu manao, mai Iehova mai;
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
E manao ana hoi au i ko'u popilikia a me ko'u eha, I ka laau awaawa, a me ka laau make.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Ke manao nui nei ko'u uhane ia mea, Me ke kulou iho iloko o'u.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Ke hoihoi mai nei au i keia iloko o ko'u naau, A nolaila, ua laua kuu manao.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
No ka lokomaikai o Iehova, aole kakou i anaiia; No ka pau ole hoi o kona aloha.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
He hou mai no i na kakahiaka a pau; Ua nui loa no kou oiaio.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
O Iehova no ko'u kuleana, wahi a kuu uhane, Nolaila e lana'i kuu manao ia ia.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Ua maikai o Iehova i ka poe kakali ia ia, I ka uhane hoi i imi aku ia ia.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
He mea maikai ke lana ka manao, no ka hoolaia mai e Iehova, me ka ekemu ole hoi.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
He mea maikai i ke kanaka ke lawe i ka auamo i kona wa opiopio.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Ke noho mehameha ia me ka ekemu ole, No ka mea, [na ke Akua no] i kau ia mea maluna ona.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Ke waiho hoi ia i kona waha ma ka lepo, Ina paha e loaa ia ia ka laua o ka manao.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Ke haawi no hoi oia i kona papalina i ka mea nana ia e hahau; Ke hoopihaia oia i ka hoowahawahaia.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Aole nae e kipaku mau loa aku o ka Haku;
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Ina e hookaumaha mai oia, e aloha mai no ia, E like me ka nui o kona lokomaikai.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Aole no kona makemake ia e hookaumaha mai ai, A hoeha i na keiki a kanaka.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
E hahi malalo iho o kona mau wawae, I na mea pio a pau o ka honua,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
E hoohuli ae i ka pono o ke kanaka, Mai ka maka ae o ka Mea kiekie,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
E hana kekee i ke kanaka i kona hookolokoloia, Aole i apono mai ka Haku ia mau mea.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Owai ka mea nana e olelo, a ko no, Ke kauoha ole mai ka Haku?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Mai ka waha mai o ka Mea kiekie, Aole i puka mai ka hewa, a me ka maikai,
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
No ke aha la e ohumu ai ke kanaka e ola ana, O ke kanaka hoi no kona hoopaiia?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
E huli kakou i ke ano o ko kakou mau aoao, E hoao hoi, a e hoi hou aku ia Iehova.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
E hapai kakou i ko kakou mau naau a me na lima, I ke Akua iloko o ka lani.
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
Ua hana hewa aku makou, a na kipi, Aole no hoi oe i kala mai.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Ua uhi mai oia ia makou i ka huhu, a ua hoomaau mai; Ua pepehi mai oe, aole i aloha mai.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Ua uhi no oe ia oe iho i ke ao, I komo ole aku ai ka pule.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Ua hoonoho oe ia makou i lepo i kahiliia. A i mea i hoowahawahaia iwaena o na kanaka.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
Ua hamama ku e mai ia makou na waha a pau o ko makou poe enemi.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Eia no imua o makou, ka makau a me ka lua, O ka lukuia, a me ke anaiia.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Ke kahe nei na muliwai ma ko'u mau maka, No ke anaiia o ke kaikamahine o ko'u poe kanaka.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Ko kulu nei no ko'u maka, aole hooki, Aole hoi i hoomaha,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
A nana mai o Iehova, a ike, mai ka lani mai.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Ke hoeha ko'u maka i ko'u naau, no na kaikamahine a pau o ko'u kulanakauhale.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Me he manu la i hahai hala ole mai ai ko'u poe enemi ia'u me ka ikaika.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Ua hooki lakou i ko'u ola ma ka lua, Ua hoolei mai i ka pohaku maluna o'u.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Kahe ae la na wai maluna o kuu poo, Alaila, olelo iho la au, Ua hookiia mai au.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Kahea aku la au i kou inoa, o Iehova, Mailoko ae o ka lua hohonu.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Ua lohe no oe i ko'u leo; Mai huna oe i kou pepeiao, i ko'u hanu ana, a me ko'u kahea ana.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Hookokoke mai no oe i ka la a'u i kahea aku ai la oe; I mai la hoi oe, Mai makau.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
E ka Haku, ua kokua mai oe ia'u i ka hoopiiia o kuu uhane; Nau no i hoolapanai i ko'u ola.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
E Iehova, ua ike no oe i ko'u hookaumahaia, Nau no e hooponopono i ko'u hihia.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Ua ike no oe i ko lakou hoomaau ana a pau, A me ko lakou mau manao ku e ia'u a pau.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
E Iehova, ua lohe no oe i ko lakou hoowahawaha ana, A me ko lakou mau manao ku e ia'u a pau:
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
I na olelo a ka poe i ala ku e mai ia'u, A me ko lakou imi ku e ia'u a pau ka la.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
E nana i ko lakou noho ana ilalo, a me ko lakou ku ana iluna, owau no ko lakou mele akaaka.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
E hoihoi oe i ka hoopai ana maluna o lakou, e Iehova, E like hoi me ka hana ana a ko lakou mau lima.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
E haawi oe ia lakou i ke kaumaha o ka naau, I kou hoino hoi, ia lakou.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Me ka huhu oe e hahai aku ai, A e luku aku ia lakou, mailalo aku o na lani o Iehova.
