Klagovisorna 3

1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.

Je suis l'homme qui a senti le malheur sous la verge de sa colère.

2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.

Il m'a poussé, engagé dans les ténèbres, et non dans la lumière.

3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.

Oui, tous les jours Il revient à la charge, et tourne sa a main contre moi.

4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.

Il a usé ma chair et ma peau, Il a brisé mes os.

5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.

Il m'a cerné, et m'a enveloppé d'amertume et de malaise.

6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.

Il m'a fait entrer dans les lieux sombres, comme ceux qui dès longtemps sont morts.

7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.

Il m'a parqué, pour que je n'aie point d'issue, Il a fait peser sur moi les fers.

8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.

Que je crie, que j'appelle du secours, Il ne donne pas accès à ma prière.

9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.

Il a muré mes voies de pierres massives, et ruiné mes sentiers.

10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.

Il est pour moi l'ourse qui se tient aux aguets, le lion posté en embuscade.

11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.

Il a fait dévier mes voies, et Il m'a déchiré, Il m'a ravagé.

12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.

Il a bandé son arc, et m'a placé comme un but à ses traits.

13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.

Il a percé mes reins des flèches de son carquois.

14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.

Je suis la risée de tout mon peuple, et leur chanson tout le long du jour.

15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.

Il m'a rassasié d'amertume, Il m'a abreuvé d'absinthe.

16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.

Il a broyé mes dents avec le caillou, Il m'a plongé dans la cendre.

17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.

Tu as fait déchoir mon âme du salut, j'ai oublié le bonheur,

18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.

et je dis: C'en est fait de la confiance et de l'espérance que j'avais dans l'Éternel.

19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.

Souviens-toi de ma misère et de mon tourment, des herbes amères et vénéneuses!

20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.

A ces souvenirs, mon âme s'abat au dedans de moi.

21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.

Voici ce dont je pénètre mon cœur, et par là je garderai l'espérance:

22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;

« C'est à la grâce de l'Éternel que [nous devons] de n'être pas anéantis; car ses miséricordes ne s'épuisent pas;

23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.

elles sont tous les jours nouvelles, ta fidélité est immense. »

24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.

L'Éternel est mon lot, ainsi parle mon âme; aussi j'espère en Lui.

25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.

L'Éternel est plein de bonté pour ceux qui l'attendent, pour l'âme qui le cherche.

26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.

Il est bon d'attendre avec calme le secours de l'Éternel.

27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;

Il est bon à l'homme de porter le joug dès sa jeunesse;

28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;

de s'asseoir solitaire et silencieux, quand Il lui impose un fardeau,

29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;

de baiser de sa bouche la poussière [en disant: ] Peut-être y a-t-il de l'espoir!

30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.

de présenter la joue à qui veut le frapper, de se laisser abreuver d'outrages.

31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;

Car le Seigneur ne rejette pas pour jamais;

32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.

car s'il afflige, Il prend pitié dans sa grande miséricorde;

33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;

car ce n'est pas volontiers qu'il humilie et afflige les enfants des hommes.

34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;

Quand on foule aux pieds tous les captifs de la terre,

35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;

quand on prévarique dans le jugement d'un homme la face du Très-Haut;

36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.

quand on fait tort à un humain dans sa cause, le Seigneur ne le voit-Il pas?

37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;

A la parole de qui une chose paraît-elle, sans l'ordre du Seigneur?

38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?

Le malheur et le bonheur ne viennent-ils pas de la bouche du Très-Haut?

39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.

Pourquoi l'homme accuse-t-il la vie? que chacun s'en prenne à ses propres péchés!

40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.

Examinons nos voies et les sondons, et retournons à l'Éternel!

41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.

Élevons nos cœurs en même temps que nos mains vers Dieu qui est dans le ciel.

42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;

Nous avons péché, et nous fûmes rebelles; tu ne pardonnas pas.

43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.

Irrité, tu te cachas, et tu nous poursuivis, tu massacras, et tu fus impitoyable.

44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.

Tu t'enveloppas dans la nue pour être inaccessible à notre prière.

45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.

Tu nous as mis comme des balayures et un opprobre au milieu des nations.

46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.

Tous nos ennemis ouvrent contre nous une large bouche.

47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.

Nous avons eu pour nous la terreur et la fosse, le ravage et la ruine.

48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.

Des torrents d'eau tombent de mes yeux à cause de la ruine de la fille de mon peuple.

49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;

Mes yeux ruissellent sans trêve ni relâche,

50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.

jusqu'à ce que des Cieux l'Éternel regarde et voie;

51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.

mes yeux me font souffrir à cause de toutes les filles de ma cité.

52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.

Ceux qui me sont gratuitement hostiles, m'ont donné la chasse comme à l'oiseau;

53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.

ils ont voulu m'arracher la vie dans la fosse, et ils m'ont lapidé;

54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.

les eaux m'ont submergé jusqu'au-dessus de la tête; je disais: C'en est fait de moi!

55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;

J'invoquai ton nom, Éternel, du fond de la fosse;

56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.

tu entendis ma voix: ne dérobe pas ton oreille à mes cris, afin de me délivrer!

57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.

Tu t'approches, quand je t'implore, tu m'as dit: Sois sans peur!

58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.

Seigneur, tu soutiens ma querelle, tu rachètes ma vie.

59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.

Tu vois, Éternel, le tort qu'on me fait: sois juge de ma cause!

60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.

Tu vois toutes leurs vengeances, tous les plans qu'ils forment contre moi.

61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;

Tu entends leurs outrages, Éternel, et les plans qu'ils forment contre moi,

62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.

les propos de mes adversaires, et les pensées qu'ils nourrissent contre moi tout le jour.

63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.

Suis-les, quand ils sont assis, et quand ils se lèvent! je suis leur chanson.

64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.

Paie-leur, Éternel, un salaire conforme aux actes de leurs mains.

65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.

Donne-leur l'endurcissement du cœur: que ta malédiction soit pour eux!

66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.

Poursuis-les dans la colère, et fais-les disparaître de dessous les Cieux de l'Éternel!